Prs mellan Wolfie och Jessica

"Vad i hela...!?" Vargen snodde runt vid ljudet av en mansröst. En gammal hane stirrade på vargen och honan. Vargen hade blivit stel när den sett vad hanen höll i. Den visade tänderna av rädsla och strök bak öronen om möjligt ännu mer när hanen lyfte geväret. Under en bråkdels sekund hade han avfyrat ett skott mot vargens hals och den sprang tjutandes tillbaka inåt skogen med blodet sprutande.

För Adele var mansrösten som himmelriket. Även fast hon fortfarande hade fruktansvärt ont i armen. Hon vred försiktigt huvudet och studerade armen. Ett stort bitmärke utav vargtänder och blod som flödade ut. "Tack....för att du jade bort den...." mumlade hon tacksamt. Hon lyckades sätta sig upp även om hon hade något svårt att röra armen.

Vargen snubblade omkring i ett svart töcken av smärta och yrsel. När den slutligen föll ihop i gräset femtio meter från stugan var det nästan morgon.

Jag öppnade ögonen och bländades av solen. Jag hävde mig upp på ena armbågen. Det var ett misstag. Smärtan som sköt upp ifrån min hals förlamade mig nästan och jag kräktes i gräset. Jag slöt ögonen igen. Jag var naken och blodig och jag frös.

Den gamla mannen hjälpte henne hem och där möttes hon av sin förskräckta familj. "Kära barn! Vad har hänt med dig?" sa hennes mor med ett förskräckt tjut då hon såg Adels blodiga och bitna arm.
"En varg anföll mig...den skulle nog ha dödat mig om inte en jägare kommit och skjutit iväg den...".
Hennes mor ojade sig mer över henne och de hjälpte henne upp till hennes rum där de tvättade och band om hennes sår.
Nu hade blivit sådan tid att marknaden var igång igen. Och man viskade om unga fröken Adele som blivit attackerad av en varg.

Jag kunde inte förmå mig att röra mig. Vad hade jag gjort igår natt? Vem hade skjutit mig? Och vems blod var det jag hade runt munnen? Jag stönade och kände tårarna bränna.

Sedan hennes arm var ombunden hade Adele sovit tungt och lugnt. Hennes föräldrar hade flyttat sig ner till köket och satt och samtalade lågt med varandra. "Anfallen av en varg...jag hoppades gamle Lurs sköt den ordentligt" muttrade hennes far. Han kanske skulle ut i skogen och se om han hittade vargen? Den var minst skadad nog och säkert lätt att spåra. "Jag ger mig ut och ser om jag hittar vargen, om jag gör det ska jag avsluta livet på den".
Adeles far begav sig ut i skogen, han hittade blod på marken. Säkert från vargen. Han gick förbi en stuga och hörde plötsligt ett mänskligt läte.
"Vad tusan?!". När han kommit fram såg han en pojke som var alldeles blodig och naken. "Pojk! Vad har hänt med dig?". Kunde han också ha blivit attackerad av vargen?.

Jag öppnade motvilligt ögonen och blev bländad av solen. Plötsligt skymde en man den och jag såg ordentligt. Han hade eldrött hår som påminde mig om Adele. När han frågade vad som hade hänt kom jag inte på någon bra lögn så jag nöjde mig med att stöna lågt.

"Du blev attackerad av en varg va?" muttrade Adeles far som hette Tom. Han fick nog hjälpa pojken..."Ta det försiktigt så ska jag hjälpa dig till läkaren". Han tog försiktigt tag om pojkens armar och fick upp honom. "Sabla vargar...den dödade nästan min dotter också..".

Gud välsigna Tom som kom på en lögn åt mig. Jag förmådde mig att nicka kort och stelnade till när han nämnde sin dotter. Jag tänkte på hans röda hår. "Din... Dotter? A...Adele?" huttrade jag med hes röst och snubblade till.

"Ja min dotter Adele, om det inte varit för den gamle jägaren hade nog vargen dödat henne...som tur är så han hon bara bli biten i armen". Tom såg att pojken frös och stannade upp. Han tog av sig sin rock och fångade upp Ethan. Han drog rocken runt honom. "Här så fryster du inte pojk". Han fortsatte hjälpa honom mot byn.