Krig mellan släktena PRS

"Det kommer tyvärr inte att hända inom den snaraste framtiden." Akira log bittert och spetsade Alvania med sina djupt intellektuella ögon.
"Svara ärligt på denna fråga så gör du det enklare för dig själv. Svara på vem du är."

Alvina såg in i de där ögonen som såg in i hennes ögon
" Jag är alva en helt vanlig jordtjej så nu tycket jag att ni ska låta mig gå sa hon

Akira log vemodigt men med en stålglimt i ögonen.
"Jag är rädd att det inte kommer på fråga", hon vände sig om och gick ut ur rummet.

Alva försökte komma loss men gav upp hon såg upp i taket hennes pappa skulle bli orolig för henne om hon inte snart kom hem vart var hon nånstans? och varför satt hon fast?

Akira pratade lågmält med Irina när Leona kom inglidande i rummet. Med långa steg kom Leona emot Akira, det syntes långväga att hon var förbannad.

Alva nynade på en liten barnmelodi vad kunde hon annars göra hon kunde inte gå härifrån och hon kände sig uttråkad

"Vad exakt tror du att du håller på med va!? Som släpper in en människa på vårt skepp? Har du blivit galen?!"
Akira skakade häftigt på huvudet "Det var inte jag." Svarade hon korthugget och sedan "Vart är människan?"

alva suckar hon kände att henes paqpa oroade sig för henne och hon kunde inte komma till honom

Tätt följd av tre av sina systrar stormade Akira mot rummet där Alvania låg fast spänd. Människan skulle inte få komma undan.

"Pappa sa Alva överaskat då hennes pappa spände loss henne och hjälpte henne upp från sängen