Privat Rollspel (planerat, går inte att hoppa in)

Jag ler tillbaka och tuggar i mig min choklad innan jag kollar på kortet. Morgana igen. Jag rycker på axlarna och knackar Andrew på axeln. Sedan håller jag upp kortet. "Vill du ha det?" mumlar jag och viftar med det i luften.

rickard köppte lite godis fik ett kort med morgana på men sparade resten till senare ingen hade kommit in i hans kupe än

"Visst", svarade Andrew och ryckte nonchalant på axlarna. Han var faktiskt en stor samlare när det gällde chokladgrodekort, även om han aldrig skulle erkänna det. Han hade faktiskt två hela byrålådor fulla.
"Samlar du också på chokladgrodor?" Frågade han. Det lät som en ganska töntig fråga men han kom inte på något bättre att säga.

Jag flinar åt hans fråga. "Nja, jag har några stycken hemma, men jag samlar inte direkt", svarar jag och knycklar ihop chokladgrode pappret och stoppar det i fickan. "Vilket elevhem tillhör du?" frågar jag och hoppas att jag inte låter för snokande.

Yasmine gick ännu och letade efter en kupé och kände sig lätt desperat nu. Ingen kupé var ledig, förutom en var det hade suttit två slytherinflickor som hade blängt lömskt på henne. Dit skulle hon verkligen inte gå. Lynx, hennes katt, spann i hennes famn.
"Såja, Lynx." sa Yasmine och pussade honom lätt på pannan.
Till slut såg hon en kupé där det satt en Slytherinflicka jag inte kunde namnet på och en pojke från Gryffindor, som jag anade att hette något på A... Andrew, kanske?
"Kan jag sätta mig här?" undrade Yasmine när hon öppnat kupédörren.

Andrew hann inte svara innan en flicka öppnade kupédörren och stack in huvudet.
"Får jag sätta mig här?" Frågade hon.
"Visst", svara han och ger henne ett uppmuntrande leende. Han kände igen henne från Hufflepuff och var nästan tvärsäker på att hon hette Yasmine. Han hade en känsla i magen att det här året, kanske, kanske skulle bli annorlunda.

När pojken hade sagt att hon fick komma in fick hon en varm och pirrig känsla i magen.
"Tack."
Hon gick och sätta sig mittemot pojken.
"Vad heter ni?" frågade hon mer av artighet än av nyfikenhet.
Hon log hela tiden varmt mot pojken.

"Andrew West", svarade han artigt och log i utbyte. Han kastade en blick mot Alieen och väntade att hon skulle svara på flickans fråga.

(En liten parentes bara M.Potter, måste vi vänta på att Wolf svarar eller hur gör vi?)

(ehm jag vet inte det kanske blir lite jobbigt att vänta... )