Prs Nessie & Mily

"Vi blir hemskt mycket om ursäkt, Sir" sa Lizzie och fick rösten att låta allvarlig. Hon hörde att Stefan viskade John något om skådis.
"Jag hoppas att ni inte skäller för mycket, Sir. Ni har också en gång varit i vår ålder, Sir"

alex reser sig upp och försöker smita ut genom dörre
Alex vad tror du att du är på väg sa hans pappa
Ut sa alex
Det kan du glömma grabben du lämnar inte detta rum sa hans pappa
Räcker det inte med husarest i hela ens liv nu har man rumsarest ochså sa alex surt
Det är för ditt eget bästa sa hans pappa och gick

"Jag har en plan, den där ungen ska få känna frihet" sa Lizzie och log brett mot sina kompisar.

alex la sig på sin säng och suckade iriterat

Stefan och John sprang i väg mot ingången till huset för att uppehålla mannen.
Lizzie drog fram några lådor och Zoey staplade dem. Lizzie räknade ett ögonblick innan hon klättrade upp på lådorna.

Alex uppmärksamhet fångades av ljud utanför hsöan gick till fösteret

"Tja" sa Lizzie när hon stack upp huvudet och hennes ansikte bara var några centimeter ifrån killens.
"Önskas det frihet?"

om jag gör sa alex och log

Lizzie log.
"Jag är Lizzie förresten, du är Alex. Jag hörde det innan" hon skrattade tyst. "Kom" sa hon och sträckte ut handen mot honom.

alex log och tog hennes hand