I'm with you [PR]

När Sally vaknade upp så låg hon på ett mjukt underlag. Allt var vitt med färgglada skyltar överallt. Självklart... skolsystern. Systern Fredrika var en galning som trodde att hon kunde allt om alla och allt. Hon hade spetsigt ansikte med små gröna ögon bakom världens fulaste glasögon. Hennes hår var blont och uppsatt i en slarvig tofs mitt på huvudet.
"Hur mår du Sally?" frågade hon med ett tillgjort leende som sa Du kan berätta allt för mig lilla bebisen!
"Jag har lite ont i huvudet", svarade Sally och försökte sätta sig upp, men lade sig snabbt ner igen när huvudet kändes som om det skulle explodera.
"Drick lite av det här", sa Fredrika och räckte fram ett plast glas med en flytande vit sörja i. Sally såg tveksamt på systern.
"Drick!" sa Fredrika en gång till och gav Sally drickan. Sally kollade än en gång på systern innan hon började dricka. Det smakade hemskt! Men hon fortsatte dricka. Aldrig att skolsyster Fredrika skulle se henne svag.
"Det är någon som vill träffa dig", sa Fredrika och öppnade dörren. Aria.

"Sally, herregud! Vad hände?" Aria tränger sig förbi skolsystern, som ilsket snörper på munnen då hon stänger dörren efter henne. Kvinnan överväger inte för en sekund att lämna rummet. Istället spetsar hon sina öron och skickar blixtar mot Arias ryggtavla.
Sally sätter ner en liten tom plastmugg vid avlastningsbordet intill sängen. Hennes ansikte är blekt, men bestämt.

Aria verkade vara helt utom sig.
"Hej!" sa Sally och gav en väldigt falskt leende. "Jag vet inte vi skulle repetera i par vad vi lärt oss förra året när huvudet plötsligt började plåga mig bokstavligen. Och det gjorde verkligen ont. Och så... slocknade jag."
Systern stirrade ilsket på Sally. Hon var troligen sur att hon inte var den första som fick höra det.
"Kan du fått ångest av allt som hänt? Med skolan och din falska döda vän?" sa Systern och klistrade på det där hemska falska leendet igen. Sally fick en chock. Sedan den största ilskan på hela dagen (hon trodde att den hade varit vid Theas skåp.)
"FALSKA VÄN?!" vrålade Sally. "THEA KUNDE JAG LITA PÅ TILL VARJE PRIS! HON HJÄLPTE MIG NÄR JAG HADE DET SOM SVÅRAST, DIN JÄVLA IDIOT!"

Aria kan inte låta bli att göra en förvånad grimas då Sally börjar skrika på skolsystern. Men hon förstår henne, den där Fredrika är verkligen inte snäll. Hon kan inte förstå att häxan nyss kallade Sallys döda vän för falsk. Det är näst intill ofattbart. Något sådant säger man ju inte!
Det är som om den sista meningen är värdeladdad. Kraftfull och överlägsen de andra. Nästan som att hon skrikit det utan ord.
Aria betraktar Sally, ser hur någonting förändras i hennes ilskna ansikte.

((Förlåt att det tagit tid </3 Men nu har jag tid igen!
Och det där sista jag markerade ska dyka upp i Sallys tankar. ))

Arias röst, den hördes skrikande i Sallys huvud. Hon stirrade på Aria. Pratade du i mitt huvud? tänkte Sally och stirrade sedan surt på systern.
"Jag ska gå till rektorn!" sa hon och satte dig upp, men fick ont i huvudet och svimmade igen.

Pratade du i mitt huvud? Aria skriker till. Sallys röst är där igen. Hon förstår inte hur det kan hända, men det gör det. Och det är ofattbart. Telepati existerar inte. Det är bara något som man önskar kan funka.
Vad händer om det verkligen är möjligt?
Aria vill fråga Sally om hon inbillar sig. Men hon har slocknat igen.
"Är du klar här?" Frågar den elaka skolsystern.
Aria rycker på axlarna. Hon vet inte riktigt om hon är det.
Men det slutar med att hon lämnar rummet ändå.

Sally låg på soffan och såg på några tv-serier, som ena sekunden var världens bästa, den andra bara fjollig. Hon kunde inte fatta varför hon hade svimmat. Självklart så kom systern med teorier som:
'"Du kanske har en svår period?" "Kanske så var det en stressig lektion?"'
Sally suckade och stängde av tv:en. Hon tittade ut genom fönstret. Hon hade hört Arias röst i huvudet, hon var säker.
Dörren öppnades och Sallys funderingar avbröts.
"Raring!" hördes en fånig röst.
"Inte här!" fräste Sally. Hon kände att hennes mamma inte var så trevlig längre.

Aria har geografi, och det är tråkigare än vad hon kunnat förutspå. Det enda hon kan tänka på är hur märkligt det är att hon kan höra Sallys röst i sitt huvud. Hon vill bara fråga henne om samma sak händer henne! Om det bara är hon som är galen, eller om de är det tillsammans.
Aria ser på när den oerhört dramatiska magistern skruvar av korken på sin vattenflaska. Han ska just till att dricka när...
En kaskad av vatten trycker sig ut ur flaskan och träffar honom i ansiktet. Vattnet rinner nerför hakan och gör hela hans skjorta mörk.
Några i klassen fnissar till, men Aria sitter helt blickstilla. Något säger henne att det här inte är en slump.

Annie Willsson stirrade surt på sin dotter, och gick sedan till köket.
"Det blir mitt speciella recept på pannkakor!" skrattade Annie och plockade upp mjöl och mjölk ur den stora plastkassen. Sally suckade. Hennes mamma kunde inte laga något, så då kom hon alltid på anledningen specialrecept.
"Var är David?" undrade Sally efter en stund. Annie stannade upp i en rörelse.
"Kvar på dagis", mumlade hon. Sally slutade andas för en sekund.
"Du glömde din egen son på dagis?!" skrek hon. Plötsligt så slogs fönsterna upp och det började blåsa in. Den stora mjölpåsen slets ur Annies händer och tömde innehållet över hennes huvud. Mjölken slets med och gjorde det samma. Äggen, sockret och sylten hälldes över henne och hon började skrika. Plötsligt så stannade allt upp.
Jag gjorde det där, tänkte Sally och sprang ut, mot Arias hus...

Aria sitter vid sitt skrivbord och stirrar på den öppnade flaskan med mineralvatten. Hon köpte den naturell i en mack på hemvägen från skolan.
Utan lock bubblar bubblorna stilla uppåt, precis som vanligt. Allt är precis som det brukar. Hon försöker intala sig själv att det stämmer. Det var inte hon som fick vatten att slungas ut ur sin förpackning och fläcka ner lärarens skjorta tidigare. Det kan det bara inte vara.
Hon stirrar koncentrerat på flaskan. Försöker få det där okända att hända igen.
Men ingenting händer.
Hon suckar. Vad håller hon egentligen på med? Det är galenskap!