Sjunde året på Hogwarts

(tack så mycket ♥)

Cara lutade huvudet mot handen och var knappt medveten om sorteringen. Hon hade aldrig funnit sorteringen roande, inte ens sin egna. Draco puttade på henne när maten kom fram. Hon hade missat Severus tal men hon behövde inte lyssna. Hon hade varit med när Sev och hennes far skrev det. Talen sa inte så mycket mer än att Voldemort hade makten. Hon ansåg det vara ett väldigt tråkigt tal, men det levde upp till alla andra tal som rektorerna innan hållit. Hon undrade om det var ett krav för att bli rektor, hålla ett tråkigt tal. Cara tittade på maten och började tugga ointressant på en paj.
"Är du inte hungrig?" frågade Draco och Cara skakade på huvudet.
"Min gudfar lagade pannkakor i morse" svarade hon bara och Draco nickade, de visste båda att Severus var bra på att laga mat. Cara bara längtade tills de fick bege sig till sina sovsalar.

Nicoline åt medan hon förstrött lyssnade på de andra elevernas pladdrande.

Solara lyssnar halvt på talet, det var som hon hade förväntat sig och hon längtade till lektionerna dagen efter. Hon ler lite för sig själv och tar för sig av maten, hennes far var inte den bästa på att laga mat. Och hennes kropp var ännu mager och behövde gå upp ett par kilo. Men hon läser vidare i boken samtidigt som hon äter, hennes vanliga sätt då hon ändå inte brukade tala med någon så ofta.

"Ni kan alla bege er till era sovsalar. Prefekter för första års eleverna till uppehållsrummet. I morgon börjar allvaret" sa Severus och Cara reste sig upp och log nöjt.
"Äntligen" suckade hon och Draco log roat och tog hennes hand.
"Ibland är du bra otålig" sa han och Cara log.
"Skyll på din moster" sa hon bara och Draco nickade.
"Ja ibland är hon lite för energisk" svarade han neutralt.
"Bella är mer än energisk" sa Blaise och Cara tittade på honom.
"Vad är vitsen med att tala i gåtor om du ändå skall avslöja dem" sa hon nrä de gick ner för trappen emot uppehållsrummet.

Nicoline reste sig upp och gick ner till uppehållsrummet medan hon blängde ner i golvet. När hon kom fram gick hon till sovsalen och bytte genast om till pyjamas. Hon slängde sig i sin säng och öppnade en bok.

Solara tar sig snabbt fram mest för att hamna före alla förstaårselever och kanske, bara kanske för att Blaise skulle få syn på henne då hon gissade att de talat om henne. Jävlar vad desperat hon var, men hade hon inte beundrat honom på avstånd sedan länge? Men alltid gömt sig då hon alltid tills nu varit den fattiga och blyga flickan som knappt någon kände till?

Cara slängde sig framför brasan i "sin" fåtölj. Eleverna hade sedan länge lärt sig att inte ta hennes, Dracos eller Blaise plats. Hon hade gjort ett namn för sig redan första året och ingen hade bråkat med henne sedan dess. Och kanske var det tur, för när hon blev arg blev hon riktigt arg.
"Så vem är den där tjejen?" frågade Blaise och Cara höjde ett ögonbryn.
"Du får väl kolla in henne i morgon, vi har svartkonst med dem" sa Cara och log. Hon tittade in i elden. De satt alla och pratade en stund innan de gick och la sig.

Solara gick snabbt och la sig, eller ja för att läsa då hon sällan brukade sova särskilt mycket mest för att hon hade böcker att läsa och läxor att göra, allt för att få högsta betyg.
Men hon får sig några timmars sömn innan hon går till salen för frukost och sen äntligen svartkonstlektion, som hon hade längtat.

Cara vaknade på morgonen och sträckte på sig. Hon såg att de andra tjejerna i sovasalen sov och ryckte på axlarna, hon tänkte inte hjälpa dem att komma i tid. Hon tog en snabb dusch och slängde sedan på sig en svart klänning och gick ner till uppehållstummet. Draco och Blaise log emot henne när hon kom ner.
"God morgon" sa Cara och kysste Draco innan de gick upp till stora salen för att äta frukost.
"Vad är första lektionen?" Frågade Blaise och Cara tittade upp från sina tråkiga flingor
"Svartkonst" sa hon och log glatt.
"Det kommer blir en roande lektion" sa Draco och Cara nickade. De åt upp och gick sedan upp till lektionssalen.

Solara går mot lektionssalen, konten att läsa bok samtidigt som hon gick behärskade hon utmärkt. Under många års träning hade hon lärt sig detta, eller träning och träning, det hade bara blivit så. Utan att se navigerade hon sig mellan eleverna och korridorerna och kom fram till utanför lektionssalen och sjönk ner på golvet lutandes mot väggen omedveten om allt annat än boken och dess innehåll.