Percy Jakcson - rollspel

Alex rodnade när hon tog bort handen. Hon gillade inte honom. Det var han säker på nu. Istället för att fortsätta fundera så frågade han: "Hur är det att ha en bagare som pappa?"

Mira vågade sig på att titta på Alexander. Hon log prövande mot honom och sade 'Det är väl okej, fasy man blir mjölig så fort man närmar sig honom, pappa lille' sedan fnissade hon till av tanken på hur mjölig hon blivit igår då hon kramat sin far. Mira såg Alexander i ögonen. De var sä djupt lila att hon inte kunde låta bli.att sucka av belåtenhet när Alexander inte flyttade blicken. 'Dina ögon är verkligen facinerande.' mumlade hon och lutade sig närmare honom för att se om han hade något annat sällsynt att visa.

Det pirrade till i magen när Mira närmade sig hans ansikte.
Han gjorde detsamma. Deras händer nuddade igen, men den här gången tog Mira inte bort den.
Nu var de bara några centimeter ifrån varandras ansikte.

Mira kände hettan stiga i ansiktet och hon kunde inte hjälpa att hon log större när Alexander lutade sig närmare. Miras ögon slöts till hälften, så att hon kunde se men ändå slappnade av. Hon lutade sig den sista centimetern fram och snuddade lätt vid Alexanders mun, men kysste honom inte. Istället fnissade hon till och tog hans hand, lutade sig mot honom och borrade in ansiktet i hans nacke.

Alex blev förvånad över vad som hände. Först hade de varit nära på att kyssas, men nu kramades se istället. En djupt passionerad kram. Han hade begravt ansiktet i hennes hår och drog nu in doften av kanelbullar och något han inte kunde identifiera.
"Visste du att du är vacker?" Viskade han i hennes hår.

Han är varm. Han är söt. Han sa att du är vacker, hörde du det Mira? , frågar en röst inom Mira. Mira nickar nästan omräkligt mot Alexanders hud. Plötsligt får hon en stark lust att hålla Alexander och aldrig släppa taget. Men det går ju inte, så hon pussar honom lätt på högra nyckelbenet. Hon flämtar till när hon inser vad hon just gjorde. Kommer han putta bort henne? Samtidigt känner hon sig än mer dragen till honom, och trotts att hennes hjärna skriker nej, följer hon sitt hjärta och kysser honom igen, på samma ställe.

Han drar Mira hårdare intill sig när han märker att hon pussar honom på nyckelbenet.
Han pussar henne på huvudet och lyfter sedan upp henne så att han kan se hennes ögon.
Alex närmar sig tills näsorna nuddar varandra. Då tar han sats och kysser henne.

Mira flämtar till av förvåning, hon hade inte väntat sig det här. Men Mira kysste tillbaka, så gott hon kunde, och lutade sig sedan bakåt. 'Hände nyss det där?!' frågar hon förundrat. Sedan bestämmer hon sig för att skita i om det var en inbillning, och kysste Alexander. Kysste hans mun, hans käkben, hans hals, hans nycklben. Och tillbaka. Det var underligt, hur snabbt hon kände sig beroende av någon, som hon nyss träffat.

När kyssarna blev fler kramade han Mira hårdare.
Alex var rädd för att förlora henne.
Som om hon bara var en dröm.
Den verkligaste drömmen han har haft. Tänk att kärlek
kunde gå så fort. Från främlingar till unga kära på bara någon timme.

Alex kramade Mira hårt. 'Kan...inte...andas!' stönade hon. När Alexander släpper henne säger hon tack. 'Du...jag vet inte, vi borde kanske ta det lite..långsammare, med tanke på att vi inte känner varandra. Och...du borde gå nu, klockan är åtta. Pappa vill nog inte att du är här så sent.' säger hon försiktigt.