PRS Reiku Black & Rosie Lestrange

[Jag dör fortfarande... Liksom, FJORGYNN! Hahaha xD Förlåt :3]

"Aj, aj, aj", klagade Fjorgynn och försökte slå undan Hildas händer från sin näsa.
"Sluta", snäste hon bestämt och fortsatte känna på näsan ifall den var bruten eller liknande.
Irma såg bort från paret och på Rani istället. Hon log smått åt honom.

( Jag vet xD )

Han såg på henne när han kände hennes blick och log svagt, sen gick han för att tvätta av sin stav. Rani hatade att få smuts på den, dessutom ville han ha den skinande ren när han ställde sig ute på slagfältet. Han satte sig ner i snön och gnuggade metallknopparna med det kalla mjuka som smälte i hans hand när han rörde vid det. Det funkade utmärkt.

Irma visste inte vad hon skulle göra nu. Antagligen förbereda sig för kriget... men vad skulle hon förbereda? Hon kunde inte slåss, bara försvara sig om så behövdes. Hon var ingen nytta till det här egentligen, bara i vägen.

Sayal'eth gick mot nordhövdingens hydda. Han var ganska besvärad över läget. De hade ju inte ens varit här i ett dygn, två slagsmål hade brutit ut. I ett av dem hade Rani kunnat bli skadad! Han behövde tala om det här med honom. Sen så skulle de kunna prata om strategin de skulle ha i kriget. Och tillsist, innan det blev kväll, så skulle han ta ett ordentligt samtal med Orai. Sayal'eth stannade framför hyddan och knackade på det enda hårda föremålet han hittade.

( Jaopp, nu blev det från hans vinkel )

(Vi kan säga att det börjar bli kväll? :3 NU KÖR JAG PÅ DET UTAN DIN TILLÅTELSE I ALLA FALL xD)

Irma började frysa och drog manteln tätare kring kroppen. Elden som dansade framför henne värmde också, men nordens kvällar var alltid isande bitande.
Svartöra låg vid hennes fötter och lyssnade efter ljud. Hunden var en trogen vakt som alltid lyckades höra hemligheter, därav namnet Svartöra. Irma hade hört historier om att den gamla jycken hade lyssnat till sig fienders påträng, och varnat den ovetande klanen innan det lilla minikriget brutit ut.
Hunden suckade och Irma klappade den tyst. Skogens trädtoppar vajade. Det skulle börja blåsa.

( Hahha, innan det lilla minikriget ♥ )

Rani satt vid elden för att värma sig och darrade häftigt, han trodde att han klarade kylan här alldeles utmärkt, men nu på kvällen började den bli outhärdlig. Den trängde in överallt, inte ens i hyddorna så var det riktigt varm. Det hörde man från alla svordomar från hyddorna, männen försökte sova men det var för kallt.
- H-hur klarar ni k-kylan? Stammade han och hackade tänder.

(Aw. :3 Men jag tänkte att det inte skulle vara så stort, och nu liksom är de inte fiender. xD)

Irma såg bort på Rani och log medlidande.
"Jag trodde du var mer uthärdlig än de andra", sa hon tyst. Sedan ryckte hon på axlarna och suckade som svar till hans fråga.
Svartöra slöt ögonen, men Irma visste att han fortfarande låg vakt.

( Aki ^^ )

- Jag är det.. Sa han tyst och blev irriterad. Kritiserade hon honom? Hon skulle också frysa om den där jäkla hunden inte satt och värmde hennes små söta tossingar. Rani muttrade argt och såg mot hyddan, han ville gå och lägga sig. Men hans far höll på med något där inne och han fick inte gå in än.

Irma märkte att han blev irriterad och kände att hon själv blev det. Han liksom smittade av sig. Men det var verkligen inte menat att vara elak.
"Förlåt ifall jag sa något dumt", muttrade hon och såg på honom.

- Hmpf.. Varför du uppe då? Frågade han, bara för att ha en konversation istället för att bli riktigt ilsken och klubba ner närmaste. Rani vickade lite på tårna och såg på henne. Hur länge skulle dem stanna här? När skulle kriget komma hit? När skulle dem vara hemma? Helst av allt så ville han svara på dem där frågorna med ett svar: Imorgon.
Det här hade varit ett par otroligt påfrestande timmar, men kvinnorna verkade inte bry sig riktigt. De bara accepterade.