PRS mellan dubbelgångarna<3

måste logga tyvärr.

ok

Jag letade igenom alla skåp. Den måste finnas här någonstans.

När jag var inne så kollade jag runt. Allt låg på golvet och Katherine virvlade runt som en tornado. Snabbare en vad en människa borde kunna. Jag orkade inte bry mig om det.

Jag sprang genast ner till källaren.
~
Kan ni inte tortera henne nu? För att få veta vad hon är här för men istället får hon en annan oväntad sak?

Snart.
~
"Kan ni hjälpa mig få tag på en tjej som springer snabbare än en bil?" Frågade jag. På en bråkdel av en sekund så var dom borta. Jag sprang ner till deras källare. Katherine skrek.

"Vad i helvete gör ni???!!!" skrek jag. Jag hade blivit fastbunden på en stol, och plötsligt befann jag mig i vardagsrummet igen.
"Så, nu ska ni tortera mig att säga sanningen eller?" viskade jag. "Utan att förklara något för stackars Elena? Hmm....smart" sa jag ironiskt.

Dom var inte i källaren. Jag gick upp igen. Det var något väldigt konstigt med dom. Dom var snabba... För snabba. Dom stod där med en växt. Jag kände igen den från bilder. Mormor berättade alltid historier om ett folk som torterades av det... Vampyrer. Katherine skrek när den nuddade henne. "Vampyrer!" Skrek jag.

"Berätta för henne!" skrek jag, "annars så gör jag det själv!" Stefan såg nervös ut. Inte Damon.
"Men kom igen, spruta lite till på henne och bryter Elenas nacke så minns båda inget?" sa Damon. Jag bröt loss stols kanten och kastade den på honom.
"Ta tillbaka det där!" skrek jag.
"Okej då" flämtade Damon.
"Sätt igång Stefan," sa jag, "berätta."

"jag hade fått nog utav det. jag tog järnörten. tryckte det i hennes ansikte. sen gick jag.