Hej hallå... :3

Välkommen tillbaka ♥

Hoppas att det blir bättre, och du ska veta att hela mugglis finns för dig om du behöver någon att prata med! Ibland kan det ju vara skönt att bara snacka med någon, även om personen inte kan hjälpa till så värst mycket. Det tycker jag i alla fall!
Vi känner ju inte varandra så superbra, och det skulle väl vi kanske kunna ändra på? c: ♥
Var stark och stå upp för dig själv!

Jag vill först säga: Jag Älskar Dig.
"En vän är den som vet allt om dig och ändå tycker om dig" Ja det är sant Agnes.
Jag kanske verkar bossig över dig, men det är inte meningen. Och att jag har inte riktigt tagit dig på allvar, ja jag erkänner att jag vart dålig på det. Jag erkänner att jag kanske tillochmed skrattat åt dig. Men nu tänker du säkert "Å tack...Det muntrade verkligen upp mig...*not* nu blir jag verkligen glad över att min bästits säger att hon skrattar åt mig.... ha tack kompis"
Men det var inte det jag menade när jag skrev det här.
Att du har dåligt självförtroende hoppas jag verkligen inte är mitt fel, för då tänker jag gå och skjuta mig själv, för att ha förstört ett så fint och underbart liv på en så fantastick och söt och intelligent människa. Polisen skulle inte bry sig om någon utredning för jag hade ju förstört en annan människa. Jag skulle vara en själs mördare.

Men jag vill inte att jag ska ha gjort det där, för jag, det kanske låter ego. Men jag vill leva, men ibland är det inte för att jag bara vill leva. Utan för att jag vill vara med dig och se dig utveckla dig. Jag vill se dig dansa fram på livets sköra lina.
Livet har många riktningar och stigar, men vissa väljer en stig, medans vissa har fötts med att vandra på flera olika. Du kommer uppleva så många olika saker i ditt liv. Du går mellan flera stigar och det är ett äventyr för dig. Vad sa vi: Döden är ännu ett äventyr. Så du har två stora äventyr framför dig.

Jag har läst lite vad de andra har skrivit. Ja du kan uggla mig och såklart jag saknat dig här, det är såklart inget fel med att skriva det. Det är väldigt vackert gjort av de andra mugglisarna.
Men jag känner dig kanske lite mera. Så jag vet att det antagligen kommer bli pinsam stämning i skolan sen. Men jag skriver inte det här för att det ska bli det. Jag skriver det för att jag älskar dig så jävla mycket. Om du skulle försvinna från mig skulle jag försvinna efter dig.

Jag vet att du är lite blyg, jag vet att du inte vill räcka upp handen i klassrumet.
Men du vet ju hur det är när jag räcker upp handen. 40% typ av alla gångerna jag räcker upp handen så är det rätt, resterande 60% är oftast fel.
Alla skrattar eller säger något att jag borde vart tyst. Jag blir generad men endå håller jag huvudet högt. Vill du veta varför jag gör det?

Nu kanske det låter som att du är förutsägbar. Men du är är precis som många andra, dig själv.
Det är inte alla som vågar det, det är inte alla som vågar visa att man är sig själv.
Men du är speciell. För det finns ingen annan människa i världen som skulle kunna fylla ditt tomrum om du skulle försvinna.

Du har väll hört uttrycket "Desto mer du säger det desto mer tror du på det".
Där för ska du säga till dig själv: "Jag är den där vackra och coola tjejen som gör min grej även fast andra tycker den är fel"
Säg till kudden, pappret, spegeln, dig själv och till den varma natthimlen.
Du kommer att hitta dig då.

Men sluta med att säga at du vill dö. Allt kommer att vara okej i slutet, men det finns massor med saker som inte är okej just nu. Så det kan inte vara slutet än. Ditt liv är ett äventyr. Att strunta i skatten och ge upp vore meningslöts och idiotiskt, Särskilt för en så fin och underbar person som du.
Du vet ju att jag nästan alltid läser sista sidan i en bok först. Du gör aldrig det för du säger att det avslöjar för mycket. Precis, om du skulle ge upp nu skulle det vara som om du endå, även fast du sagt att det är fel, skulle titta på sista sidan i ditt liv. Äventyret slutar inte med att du inte upptäckt innehållet. Det slutar med frid och upphetsning inför nästa kliv.

Du är jätte duktig i skolan, ibland önskar jag att jag ser ut som dig, eller att jag var lika smart som dig. Men det skulle vara fel, för om jag gjorde det skulle du bli utbyten och det skulle jag aldrig stå ut med.
Det skulle jag mig ända tills jag blundar. Och sedan där fortsätta plåga mig i mardrömmar.

Såklart det här är vanligt för tonåringar och att de säger att det kommer gå över. Men de förstår fortfarande inte hur det är.
Jag förstår dig mer än vad du tror.
Såhär ser jag mig själv: Elak, ful, tjock, dålig, ensam, jag kommer aldrig hitta någon, om jag tar på mig den där bikinin kommer jag abslut inte se ut som Britney Spears snarare tvärt om, sämst på engelska, dåligt orföråd, vet lite, knäpp osv.
Det gör mig nästan tårögd när jag skriver allt det här om mig. Men jag visar det inte. Jag har nämligen sagt till mig själ att jag kan också vara vacker.
Men resten inte spelar någon roll för den som än gillar mig, gillar inte mig för utseende utan för det som finns inuti.

Vi kan genomlida det här tillsammans. För jag tror på dig, jag tror på mig och jag tror att om jag skriver tror mer så kommer jag att tro att jag tror på det. Men jag vet att jag tror på det.

Du är unik och inte ens du själv kan ta ifrån dig det.

Du behöver inte smink, snygga kläder eller något annat för att vara dig själv eller snygg eller något annat. För du är alldeless underbar i dina fina kläder och ditt underbara leende.

Fortsätt att drömma, för drömmar ä underbara. Om de kunde bli sanna på än gång så skulle jag definitivt inte se ut så här eller vara där jag är. Men det är sådant man måste kämpa för. Inget är gratis här. Inte ens vänskap eller kärlek.

Jag tänker avsluta med att säga: Jag älskar dig ♥ Jag gör bara ett hjärta för det är allt jag har. Men jag ger dig en bit och jag lovar, att när du säger att du inte vill ha biten längre så kommer jag att ta tillbaka biten, inte för att jag vill utan för att jag lyssnar på dig.

Välkommen tillbaka Du behöver absolut inte be om ursäkt för vi alla försvinner då och då under långa perioder.

Jag har precis känt mig så som du känner dig. Jag är själv super duper blyg och på den senaste mugglisträffen stod jag bara där och knappt vågade gå fram till någon. Jag kände igen ett par men jag vågade aldrig gå fram Till ett par men det var det. Jag får också ångestattacker de är väldigt jobbiga. Jag känner mig sämst i världen, misslyckad osv. Man måste muntra upp sig själv med något man gillar.

Om du behöver prata så finns jag här för dig

Tack, tack, tack så mycket allihopa! ♥
Jag vill jätte gärna lära känna fler av er, så kommer nog skicka ugglor till alla.

Välkommen tillbaka!

Känner igen mig i en del av det du skrev.
Det finns så mycket att säga, men kanske inte just här, inte just nu...

detta får räcka tills vidare: ♥ Vi finns alltid här. ♥ Det är skönt att du också finns här igen. ♥

Välkommen tillbaka!
Alla kan nästan känna igen sig av någon av punkterna, så kämpa på! Vi välkomnar dig alltid här på mugglis!

Skicka en uggla om du vill prata! ♥

Tack så mycket ♥ ♥ ♥

Välkommen tillbaka, Darling! ♥

Välkommen tillbaka ♥ Det är bara att skicka en uggla om du vill prata, även om vi inte har pratat med varandra så mycket innan Skulle vara roligt att lära känna dig, du verkar jättefin ♥

Okej, jag irriterar mig så mycket på hur så många behandlar sånt här som ingenting bara för att det är vanligt. Visst, kanske många tonåringar känner sig som du, men gör det situationen något bättre för dig om det påpekas om och om igen?!
Vad jag menar är, du ska inte känna dig liten och löjlig för att du känner att du gör en stor grej av något vanligt, för det viktigaste är att du inte mår bra och du ska försöka bli bättre
Förlåt om det där var förvirrande eller förolämpande eller någonting. Det är skönt att du är tillbaka ♥