Robin Hood (fyra personer)

Ash kände sig bekväm i situationen. Han gillade Robin, Much och Midnas avslappnade sätt.
”Jag hoppades faktiskt på att få träffa på dig, Robin. Som många andra så har jag hört en hel del om dig”, sade han och tystnade, nyfiken på vad som skulle ske härnäst.
Sidara borde veta vem han var men samtidigt så hade hon ännu inte gjort någonting för att avslöja honom, inte för att det bekymrade honom det minsta. Om det skulle komma till det så fick det göra det.
Ash gick fram till en av soldaterna som fortfarande var vid liv men medvetslös och blödde något fruktansvärt ifrån ett stort sår längst halsen. Han böjde sig ned drog bort en bit av linneskjortan under soldatens rustning och band om såret. Även om det inte var mycket fanns det inte så mycket mer Ash kunde göra för honom men mer än vad han kunde göra för de soldater som låg döda.
Något ogillande såg han hur Sidara letade genom soldaterna men sade inget.

Midna såg på dem, hon undrade om de talade sanning.
"Så vi har en dam som har befunnit sig i skogarna en längre tid, jag antar att det är du som tagit våran mat" sa Robin och Much såg på Sidara.
"Aha, jag visste att någon tog den. Vad har du att säga till ditt försvar?" sa Much och Robin suckade.
"Inte nu Much" sa han och vände sig till mannen som verkade vara riddare.
"Sen har vi en som vill träffa mig. Men du ser att män som är klädda som du brukar vanligtvis vilja döda oss" sa Robin och Midna höjde ett ögonbryn. Hon undrade hur Robin skulle lösa det här.

"Jag är ingen dam." sa Sidara och nickar, "Jo, det var jag och mitt försvar är att jag tyckte det luktade gott och det var skönt att slippa göra något själv. Sen så, ja ni är inte speciellt rättrådiga själv." sa Sidara med en röst som sa att hon inte tänkte be om förlåtelse eller något annat.
Hon ser sedan mot soldaten, "Han jobbar för kungen. Det är dina syskon han tagit som gisslan eller hur?" sa Sidara och samlade ihop sina grejer beredd på att fly.

Ash betraktade Sidara, där kom det. Han hade inte vetat att det var så allmänt känt att hans syskon var gisslan.
”Jag gillar inte död”, sade Ash enkelt till Robin och tilltalade sedan, ”och tekniskt sett tjänar jag inte kungen.”
Ash log lite. Han gillade att hon var så rätt fram, det var inget han var särskilt van vid.
”Men ja, jag ville träffa dig. Det sägs att du hjälper dem som behöver hjälp”, sade han åter igen vänd emot Robin.

Midna tittade på dem, noga med att hålla sig i bakgrunden.
"Så din plan var att vandra in i skogen och leta upp mig, det var en ovanlig plan" sa Robin och skrattade.
"Jag hoppas maten var till belåtenhet för vi fick vara hungriga" sa Much besviket till Sidara.
"Much var tyst" sa Robin och såg på dem. "Jag kan erbjuda er tak över huvudet för natten" sa Robin och tittade på dem.

"Den var jättegod, men har ni så dålig koll över mat så får ni skylla er själva." skrattar Sidara lite och ser på mannen ja Much. "Han vill ta dig till fånga såklart, han där följer bara kungens order." sa Sidara med kyla i rösten och biter sig i läppen, för första gången osäker. Skulle hon ta emot erbjudandet? Kunde ju knappast vara ett bakhåll, och annars kunde hon smita själv, "Jag, tackar ja till erbjudandet." säger hon leende.

Ash visste att Sidara varit kungens tjänare en gång i tiden och han förstod hennes misstänksamhet. Det var alldeles för lätt att bli dödad ifall man inte var det.
”Hur skulle jag annars få tag på dig? Min bästa idé var att vandra in i din skog eftersom de flesta som gör det brukar ju stöta på dig på ett eller annat sätt.”
Ash gjorde sig inte besväret att besvara Sidaras kommentar.
”Ytterst vänligt av er, och ifall ni inte tror ni kan sova säkert med mig i närheten så för all del ta mina vapen bara jag får tillbaka dem sedan”, sade Ash något hånfullt.
Det lilla han hade sett av Sidaras stridduglighet så skulle han ändå inte ha en chans och inte bara för att han hade ett samvete.

Robin såg på Sidara.
"Vi är inte lättlurade, men vi är vänliga" skrattade Robin och Midna undrade vad han planerade. Hon visste att han alltid hade planer.
"Jag kan ta dem" sa Much och tog Ash vapen. Midna tittade på de båda två när Robin började gå längre in i skogen. Midna bestämde sig för att gå sist. Hon ville inte ha någon bakom sig som kunde sticka henne i ryggen. Hon ville dessutom kunna fly om hon kände för det. Robin hade räddat hennes liv, men hon var inte glad över att behöva vandra ut i skogen.

"Ja men tack då, det var gott." ler Sidara och gör inget av att ge ifrån sina vapen, hon vägrade att bli av med dem, hon till och med sov med dem för att snabbt komma upp i försvar.
Hon rättade in sig i ledet och kastade en blick på den andra kvinnan, vad gjorde hon här? Hon följer dem längre in i skogen, till deras läger, det som de flesta inte visste om.

[Nu kommer jag "spamma" tråden lite, hur ser de ut i lägret? Vad har de för säkerhets anordningar? LoL, x) Bor de i träden, eller så? Haha, känner mig lost. ]