Privat roll mellan Molly Evans och Shaunee

"Du vet" fortsätter jag lite spontant.
"Utforska och sånt."
Hon ser fortfarande ut att vänta på mer, men jag har inget att säga.
"Men, eh, du kanske tycker det är tråkigt?" frågar jag och hon lägger huvudet på sned, som om hon noga tänker igenom idén.

"Hm… Nej, det låter ganska roligt!", jag hoppar upp och ned upphetsat.

"Det finns ett gammalt övergivet tempel längre in i skogen" säger jag drömmandes. Jag hade varit där och kollat runt lite, men aldrig gått in och kollat närmare. Alfahannen hade sagt (väldigt tydligt) att vi inte fick gå in dit ensamma.
Och eftersom jag har ganska låg rang, så är det såklart ingen som vill fälja med mig.

"Åh, det passar ju perfekt!", svarar jag. "Eller?", när jag ser Sawas bekrymrade blick.

"Det kan bli... farligt" säger jag tveksamt.
"Vad jag vet har ingen varg varit där tidigare, utom jag själv, och då gick jag inte in"
Jag sätter mig ner och slickar mig förläget på tassen, som jag alltid gör när jag tycker det bli en pinsam situation. Dessutom vill jag inte att Freja ska tro att jag är feg - det är jag verkligen inte, jag bara oroar mig för hennes säkerhet.
"Dessutom har alfahannen sagt att vi inte får gå dit ensamma, fast iofs är ju vi två"
Det var så jag tolkade det, eller hade han menat att vi inte fick gå dit alls?

"Hm...", en veck lägger sig mellan Min panna. "Mn vi är ju två! Det är ju inte ensamma!"

Jag försöker förklara mina oroväckande tankar.
"Fast" börjar jag, utan att veta hur jag ska fortsätta.
"Jag är inte säker på om han menade ensamma, eller att vi inte får gå dit alls" avslutar jag menande.
Vad konstigt. När jag var själv drömde jag om att få utforska templet, men nu, när en annan varg kunde bli skadad (på grund av mig) var tanken inte lika lockande.

Jag tänkte en stund innan jag svarade. "Men Vi kan ju inte alltid gå under alfahannens order, utan vi måste ta egna beslut då och då!"

Jag tänker efter en kort stund. Sedan flinar jag.
"Nä, det förstås!"
Dessutom vill jag inte att hon ska tro att jag är feg.
"Okej, följ efter mig" gläfser jag uppspelt och skuttar iväg mot templet.

"Jippi!", tänker jag.
Jag följer Sawa genom skogens alla buskar.