PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

Mia stannade då hon kommit in i skogen och pustade ut. Hon hade sprungit en bra bit men hennes föräldrar hade inte sett henne i alla fall.
Hon satte sig ner mot en träd med väskan bredvid sig. Hon skulle nog bli tvungen att sova i skogen den natten...även fast hon inte hade någon filt eller sovsäck att sova på.
Plötsligt hörde hon fotsteg och hon ställde sig vaksam upp.

Benjamin har vandrat längre och längre in i skogen. Han är inte intresserad av riktigt vart han går, han ska bara liksom - ut ur staden. Han har till och med en kompass och staden ligger tydligen åt sydost, så det är dit han går. Otroligt nog.

Mia trodde att det var hennes föräldrar så hon sprang igen. Och råkade då springa rakt in i den som hon hört stegen komma ifrån. Benjamin. Hon ramlade bakåt igen och såg förvånat på honom. Vad gjorde han här? "Hej....".

Benjamin stapplar bakåt in i ett träd, det var han inte beredd på. Han tittar upp och får syn på Mia.
"Hej på dig också." Svarar han och vill nästan skratta. Det är ju ett riktigt komiskt tillfälle om man tänker på det. Som en sorts film, en komedi och här är det typ när man introducerar den andra huvudkaraktären. Eller var det romantiska filmer? Ugh, han minns inte.

"Så vad gör du här ute i skogen då?" frågade Mia leende. Det var ju lite komiskt att de sprang in i varandra, igen.
Hon tog sig upp från marken och lyfte upp sin ryggsäck. Då såg hon att han också hade en.

"Vandring ut ur staden." Svarar Benjamin, och undrar om hon fattar vinken. Han vet inte riktigt om han borde förklara mer än så, men så ska man också tänka på att hon också har en ryggsäck. "Vad gör du här, då?" Frågar han leende.

"Ser man på, jag gör samma som du" sa Mia. Hon log fortfarande lite. Benjamins leende var lite smitsamt. För att slippa bära den rätt så tunga väskan tog hon av sig den och lät den sväva i luften med hjälp av hennes gåva.

"Åh, snyggt." Säger Benjamin beundrande. Det enda han gjort för att lätta sin börda var ingenting egentligen. Men, men han klarar sig fantastiskt enligt honom. Benjamin ser på den svävande väskan, det där är en häftig förmåga.

"Tack, jag kan få det mest att sväva" sa Mia. Hon kunde i princip få vad som helst att sväva som hon kunde bära själv med handkraft. Hon kunde också få sakerna att åka runt i luften och sådant.
"Och varför tar du dig från staden?" undrade hon och lät väskan göra en volt.

Benjamin vågar inte riktigt svara på det, inte ärligt - helt och hållet hundraprocentigt ärligt iallafall, så hur borde han svara då?
"Lite problem hemma, behöver bara komma bort lite." Svarar Benjamin, det är ingen lögn. Det skulle knappast räknas som en, eller? Nej, verkligen inte. "Du då?" Frågar han henne.