Underytan. (Privat)

Alex skrattade till. Hon verkade så oskuldsfull på något sätt.
”Det har dem. Hur skulle de annars få tag på oss? På tal om krafter, vad kan du göra egentligen? Det är ovanligt att någon har mer än en gåva och du har minst två.”
Han lät sin hand nudda hennes för ett ögonblick. Det var det enda som behövdes för att han skulle åter igen få hennes gåva eller kanske rättare sagt gåvor. Även om han föredrog att kunna påverka andras humör så var hennes så mycket bättre än den han hade tagit av den äldre mannen.

"Jag antar att man kan säga att jag har fem gåvor" svarade Bella och glömde att berätta vilka.
"Du?" Frågade hon. Hon visste att han hade någon.
Hon sparkade på en liten sten och följde den med blicken. Hon hade öppet sinne och talade lågt. Som om någon stod bakom och tjuvlyssnade. Hon tittade mot Alex och väntade på svar.

Nyfiket kollade han på henne. Konstigt att de inte känt närvaron av henne innan även om det troligtvis var en slump att de hittat henne nu. Ju starkare, ju mer krafter eller gåvor desto lättare att hitta.
”Oh, just nu kan jag göra det du gör”, sade han.
Han undrade vad hon hade mer för gåvor.
”Berätta mer”, sade han intresserat.

"Mina gåvor är telepatiska..." Började Bella.
"Jag kan kontrollera folks tankar" hon visade genom att välja en av barnen på parken. Hon bestämde att hon skulle hoppa. Lydigt hoppade flickan. Sedan tog hon sig in i Alex huvud och gav honom en bild att han var i öknen, och behövde vatten. Hon släppte bilden från honom.
"Och ge folk illusioner" sade hon sedan.
"Jag kan även läsa folks tankar" hon tittade mot honom innan hon fortsatte.
"Jag kan bli osynlig och förflytta saker"

Alex log. Aldrig hade han träffat någon som henne och glad över att han tagit hennes gåvor men samtidigt att han inte skulle vara lika lätt att upptäcka eftersom han enbart hade en så att säga.
”Så vad ska du göra nu?” frågade han.
Egentligen brydde han sig inte så mycket. Han ville börja röra på sig för att komma därifrån. Han skulle ta sig till det övergivna huset hämta sina saker för att sedan hitta något nytt ställe att slå sig till ro på.

Bella ryckte på axlarna. Hon hade ingen aning.
"Jag antar att jag får sova på någon bänk eller något..." mumlade hon tyst. Hon drog handen genom håret. Vart skulle hon ta vägen. Hon hade bott i tunnelbanan så länge hon kunde minnas. Hon suckade och kollade mot Alex.
"Vart kommer du ta vägeb?"

Alex kollade bort ifrån henne. Hon hade faktiskt gjort honom en tjänst kanske skulle han betala tillbaka den.
”Hem”, sade han lätt.
Gatan var hans hem. Han koncentrerade sig och lät sitt sinne sippra in i henne. Bilden av det övergivna huset, den lilla gamla madrassen och den låste dörren visade han.
”Om du vill kan du hänga med, det är inte mycket men det är ändå dags att flytta.”
Han visste inte riktigt om han handlade rätt eller inte men nu hade han ändå sagt det.

"Umm... Mm visst." Muttrade hon. Det kurrade i hennes mage. Hon såg en korvkiosk i närheten. Hon gick till kiosken.
ge mig 1 varmkorv, tack
Mannen i kiosken gjorde inget motstånd och gav henne en. Bella gick tillbaka till bänken. Hon satte sig ned och åt lite.

Alex skrattade åt korvgubbens förvirrade min då den unga kvinnan var tillbaka emot honom. Då hon satte sig ned, reste han sig upp.
”Kom igen, så drar vi. Förresten om du inte ännu luskat ut det så är jag Alex.”
Han räckte sin hand emot henne för att hjälpa henne upp.

Bella log och reste sig upp. Hon åt upp sin korv innan hon tittade sig omkring. Hon lät sig själv komma in någras huvud. Inget speciell nytta av infon, då dem nästan bara tänkte på händelsen på den nya tunnelbanan. Hon suckade.
"Så.. Alex.. Vart finns ditt hem?" Frågade hon.