Army, War and Hard firendship. (Rollspel för erfarna)

CC och resten av mutant-gruppen har liksom retirerat till ett träd och gömmer sig i skuggan av detta. Lärarna är upptagna med att försöka få fatt på Charlie som gång på gång retar dem med sin förmåga att smälta in i omgivningen och bli nästan fullständigt osynlig. Hunter blir uppläxad av Fanny och alla andras låtsas i princip som att det regnar för att verka så oskydiga som bara möjligt. Inte att det spelar någon egentligen roll när Charlie återvänder till gruppen ordentligt utmattad och en lärare som heter Larkas i efternamn och som har CC som hatobjekt nummer 1 - kan ju vara för att CC hatar honom minst dubbelt så mycket - kommer fram flankerad av de andra två som Charlie försökt uppehålla.
"Allt det här var säkert ditt påfund!" Konstaterar mannen hotfullt. "Kom med här!" Fortsätter han och drar med henne in. Ännu en bestraffning hon ändå inte kommer bry sig om eller ens känna av då hon inte behöver känna slag, snarare göra illa den som slår.

Ryan fick en olustig känsla i magen som om något var rysligt fel. Omedvetet for hans händer över ärren på armarna.
”Vad pratar ni om?” frågade han och hörde själv tveksamheten i sin egna röst.
Kvinnan som stod bakom katedern bläddrade i en svart notebook och lät sedan sidan stanna på en sida. Hennes pekfinger for över sidan så stannade hon upp mitt i rörelse. Hennes huvud lyftes något och de kalla ögonen mötte hans. Mungiporna vändes en liten aning uppåt.
”Du ska få se”, sade hon och återvände sedan till att bläddra i sin bok.

(I have no idea what to write... I had an idea and now it's gone. o__o)

[know the feeling, ^^ hoppas någon av de andra har något. *angelface*]

[It is a annoying feeling.]

Efter den förödmjukelsen som fallet skapade, rättade Evangeline till sin skjorta och gick med rodnande kinder tillbaka till sin bänk. Hon märkte att de andra betedde sig lite annorlunda, men vad hade det med henne att göra egentligen. Hon sjönk tillbaka i sina tankar och lade ansiktet i solen.