Murderer on the run

Jason ville inte vara där, det var en sak som var säker men lappen, stenen gjorde honom nyfiken. Då han såg hur Jack ryggade till för att sedan släppa lappen skyndade han sig att fånga upp den. Snabbt skummade han igenom den.
”Någon tycks tro att branden inte var en olycka”, sade han högt samtidigt som han försökte se något i skogen runtomkring dem.
Den tanken hade slagit honom också men varför skulle någon vilja ta Alexandras liv? Visst Alexandra hade inte varit något helgon men de fanns inte, det var han säker på. Efter hans brors död hade han börjat känna sig paranoid som om någon var ute efter honom. Att deras död hade med honom att göra. Fast han visste att det var galet att ens tänka så.
”Så vad tror ni?” frågade han.
Hans röst lät anklagande. Flera gånger hade han funderat över det men han kunde inte se att någon av dem hade kunnat göra det så vad var det för mening med frågan? Han ville se hur de reagerade.

[Huh??]

((Cindy? xD Äh, det gör ingenting. Sånt händer den bäste ;D))

Jack stod nu med sin blick vänd mot lappen i Jasons hand medan hennes tålamod sakta men säkert började försvinna. Han hade inte behövt låta så himla anklagande. Det var inte deras fel att skolan började brinna. Även om vissa människo tror så.
"J-Jag vet inte." svarade hon och var förvånad över hur hes hennes röst lät. "Men varför? Varför ville någon sätta eld på skolan och döda... ?" Hennes röst dog ut i slutet av meningen.
Det var nog en ganska dum fråga, som hon visste att ingen av dem kunde svara på. Men hon ville få svar, även om frågan bara bildades för någon minut sedan.

[Jag skrev att skolan hette lövsta skola... och jag vet inte om det finns något samhälle/skola som heter det ]

[Haha, ojsan ska ändra. xD I seee ]

Lappen i Jasons hand började falla isär. Bläcket rann ut och orden blev oläsliga. Hans blick föll på Jack, han huvud fullt med olika tankar och idéer.
”Det kanske inte var henne de ville åt, kanske något gick fel”, sade Jason sakta.
För likt Jack sa varför Alexandra. Hon hade varit speciell, hon hade varit utgående men hon hade inte förtjänat att dö. Jason kunde inte tänka någon som förtjänade att dö på det där sättet.
En hand for igenom hans halvlånga mörka hår som den brukade då han kände sig besvärad. Vattnet skvätte runt omkring honom. Regnet hade börjat avta men de öste fortfarande ner. De andra verkade lika blöta som han. De var tvungna att komma ifrån regnet om inte de alla skulle bli sjuka.

"Men vem skulle ens vilja sätta eld på en skola?" Frågade Jack mest för sig själv när hon gick fram till Jason och tog den halvt förstörda lappen ur hans hand.
Hon gick tillbaks till platsen hon stod på och tittade igenom lappen, hon trodde inte att hon skulle hitta något annat, hon ville bara titta vad lappen var för något. Hon trodde först att det var någon artikel i tidningen som de inte hade gett ut. Men när hon kollade närmare förstod hon hur fel hon hade.
"Hörrni. Det här är en polisrapport." Sa hon och tittade upp på sina föredetta tre bästa vänner.

"Haha, antagligen den som gjorde det" säger Rory och är väl medveten om den ironiska tonen. Han borstar bort lite smuts från tröjärmen, men tittar snabbt upp igen.
"Det är en polisrapport" säger Jack. Polisrapport... Det fångar Rorys intresse och han kommer närmre Jack för att få en titt på det hon kallar polisrapport. Mord och sånt skit har alltid varit intressant enligt honom, ända tills Alexandra dog då. Bättre blev det inte av att det var en brand, eftersom Rory har eldfobi. (Host host)

Jack struntade egentligen i helt att Rory nu stod bredvid henne. Hon var bara frysen och ville hem. Hon hade inte svarat på hans sarkastiska svar. Det skulle ändå bara starta ett tjafs mellan dem, och skulle sluta med att Jack slagit till honom.
"Men hur kom den hit? Var kom stenen ifrån?" Frågade Jack. Hon började själv bli trött på alla sina frågor, men hon kunde inte hjälpa det. De bara flög ut ur henne.
Jack började titta runt sig, men såg bara Rory, Angelica och Jason.

Rory himlar med ögonen och lägger armarna i kors.
"Och det tro du vi ska veta? Gud, ibland fattar jag inte hur folk tänker! No offence" det sista lägger han till bara för att... Ja, varför? Han kände väl för det antagligen. Inom sig är han orolig, faktiskt, av massa anledningar. Om sin älskade syster, om vem som kastade stenen och meningen med det. En iskall bris sveper fram och får Rory att rysa. När han vänder upp blicken, huvudet, mot himlen och låter regnet rinna längs ansiktet så märker han att himlen har blivit nästan kolsvart.
'Hoppas inte mamma tror något' tänker han. Hans mamma tycker verkligen inte om att Rory är ute, speciellt inte i skogen, på kvällen när det är mörkt ute, men själv är han inte rädd. Han har bara inte hunnit smsa och säga att han är med någon, typ Amanda, som för övrigt har hans jacka med hans mobil i fickan.

Jack tittade på Rory med en dömande och tröttsam min.
"Förlåt mig då. Men jag tror faktiskt inte att jag är den enda här som har frågor." Sa hon och gick sedan fram till riktningen hon trodde stenen kom från.
När hon precis tänkte ge upp hörde hon fotsteg till höger om henne. Hon vände sig snabbt om. Angelica, Jason och Rory stod kvar på samma ställen.
Nu hördes fotstegen igen men åt vänster.
"Hörde ni det där?"

Först, när Jack ryckte till, märkte inte Rory någonting. Men den här gången, precis innan Jack pratar, så hör han något. Fotsteg.
"Om du menar fotstegen så ja, jag hörde, men säger jag det högt så kommer du antagligen tro att jag driver med dig" suckar Rory, innan han inser att han just sa det högt, vilket får honom att le ganska varmt mot Jack, trots att det inte alls var menat på det sättet.
"Men om ingen har något emot det så tänkte jag börja gå hem, för det är sjukt kallt här" vid de ordens yttrande svär Rory tyst för sig själv. Varför, varför sa han att han tyckte det var kalt? Nu kommer han ju ses som en vekling. 'Men jaja, YOLO ' tänker han.

Jack brydde sig inte om Rory. Hon förstod egentligen inte hur hon kunde vara kär i honom förut. Men det är såklart. Hon blev inte kär i Rory, playern. Hon blev kär i den roliga, omtänksamma och snälla Rory. Han som faktiskt brydde sig.
"Jag ska nog också börja gå hem." Sa Jack och började gå mot sitt hus, men snubblade såklart över en stock eller något. Hon satte sig snabbt upp för att visa att hon inte gjort illa sig. Men när hon såg vad hon snubblat över började hon skrika och tårarna av rädsla letade sig ner för kinderna.

(Gissa vem hon snubblade över... )