Harry Snape

Kapitel 7. Ta min halsduk

Snön föll ned från skyn. Harry gick bredvid Draco och huttrade i kylan. Harry hade oturligt nog glömt sin halsduk inomhus och han och Draco var nu på väg mot quidditchplanen för att se när Slytherin skulle spela årets första match mot Gryffindor.

Harry och Draco satte sig högt upp på Slytherins läktare. Harry kände hur Draco studerade honom.
'Fryser du?' frågade han plötsligt.
Harry nickade kort.
'Här.' sade Draco och klappade på bänken bredvid honom för att få Harry att flytta sig närmare.
Harry kollade undrande på honom men flyttade sig närmare. Draco virade upp halsduken han hade på sig och lade den istället över både hans egna och Harrys axlar.
'Bättre?'
Harry nickade och log smått. Han blev varm av både Dracos halsduk och hans kroppsvärme. Skulle han vara ärlig så kunde det inte bli mysigare.

I uppbehållsrummet var det en munter stämning. Slytherin hade vunnit matchen och alla var nöjda och glada utom Harry. Han tänkte återigen på orden som Gregory sagt. Gregorys ord plus allt oväsen var ingen bra kombination och Harry var tvungen att gå ut ur uppbehållsrummet.

Han gick ut ur slottet för att få en nypa luft, kanske skulle det hjälpa honom? Trotts den kalla natten så gick han för att gå en promenad runt sjön.

Vattnet hade frusit till is och blänkte vackert i månens sken. Långt där nere i djupet kunde Harry se den svaga konturen av jätte bläckfisken som bodde i sjön.
'Vad gör du här, pojk?' sade plötsligt en röst bakom honom.
Harry vände sig om och en lång man med vitt skägg och halvmåneformade glasögon.
'Professor Dumbledore!' sade Harry överraskat.
'Ja det är jag det. Men nu får du svara på min fråga.' sade han med ett leende.
'Jag vet inte.. Söker svar skulle jag tro.' sade Harry och kollade ut över sjön.
'Svar? Du vet väl att de svaren du söker ändats kan hittas i ditt hjärta. Jag tvivlar starkt på att bläckfisken vill dela sin vishet och om den så ville det så skulle ni ändå inte förstå varandra. Vet du vad Mr Snape? Jag tycker att du ska gå in och fira vinsten med dina vänner nu, svaren kommer du hitta senare. Det kan ta en dag men det kan också ta år. Men du kommer att förstå när du fått svaren. Så kila iväg nu pojk! Jag tror bestämt att Mr Malfoy väntar på dig vid porten!'

Och visst gjorde han det. Draco stod ned halsduken i hand.
'Slår vad om att du fryser.' sade han och lade halsduken runt hans hals.

åh gud du skriver så bra jag döör♥

Åh tack ♥

Skriv mer! Du är jätte duktig.

MEER! (Du är visst på skrivhumör idag va? )

Haha ja verkligen! Håller på med ett till nu!

Jippi!!!!! Sover nog då men what ever!

Drarry ♥

Super! ^^

Kapitel 8. Julen

Julen närmade sig. Dagarna blev kallare och kallare, snart kom pyntet upp och alla längtade tills lovet skulle börja. Under lovet skulle Harry hem till sina föräldrar och fira jul.

Snart stannade tåget på perrongen och Harry var tvungen att skynda sig för att hinna med. Harry släpade upp kofferten på tåget och gick genom korridoren för att hitta Draco och alla andra.
'Här Snape!' ropade en röst bakom honom.
Harry vände sig om och såg Vincent Crabbe sticka ut från en kupé. Harry log smått och gick mot kupén.

Perrongen var full av föräldrar som omfamnade sina barn, vänner som sa adjö och ugglor som hoade högt. Harry klev av perrongen tillsammans med Draco. Han såg hur hans föräldrar stod och pratade med Dracos föräldrar. Mr Malfoy var en lång man med blont långt hår och skarpa drag i ansiktet. Mrs Malfoy hade precis som fadern och sonen blont hår och skarpa drag. Alla var de väldigt lika.

'Och här kommer han, när man talat om trollet! Harry så trevligt att träffas!' sade Mr Malfoy och sträckte fram handen. 'Jag är Lucius Malfoy, en gammal vän till din far och far till din vän.'
Hur Mr Malfoy förstod att de var vänner var ett mysterium men annars så verkade Mr Malfoy mycket trevlig. Harry tog hans hand och skakade den.
'Och här har vi min son! Hej Draco!' sade han och omfamnade honom.
Draco såg inte speciellt förtjust ut över kramen han fick.
'Hej Harry.' sade hans far och log stolt. 'Hur var det? Vilket elevhem hamnade du i förresten?'
'Det var underbart! Jag hamnade i ditt elevhem far, Slytherin.' sade Harry med ett leende.
'Det är bra det.' sade Severus och klappade honom på ryggen. 'Säg adjö till Draco nu så går vi hem sen.'
'Adjö Draco.' sade han med ett leende.
'Hejdå Harry!' sade han och vinkade.

Juldagen närmade sig med stormsteg och snart så vaknade Harry på juldags morgonen. Han sträckte på sig och såg sig om. Det var ett fint litet rum på övervåningen som han hade. Han tog snabbt på sig en tröja och ett par byxor innan han gick ned till nedervåningen.

Han gick in i köket där mugglarradion spelade någon mugglarlåt.

Well you only need the light when it's burning low
Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go
Only know you've been high when you're feeling low
Only hate the road when you're missing home
Only know you love her when you let her go
And you let her go

Harry knäppte med fingrarna till musiken medan han gick mot kylskåpet. Han tog ut smöret och hämtade sedan en brödbit från skafferiet. Han bredde brödet med smör och satte sedan tillbaka smöret i kylen.

Efter att ha haft en fin juldag med nära och kära så var Harry slut. Han gick upp på sitt rum för att gå och lägga sig. Efter att ha klätt av sig och lagt sig i sängen så kom hans mor in.
'Godnatt Harry.' sade hon och kysste honom på pannan.
Då kom Harry att tänka på pojken, pojken utan föräldrar. Pojken som överlevde. Neville Longbottom. Tänk om det varit Harry som var utan föräldrar? Måste det inte varit jobbigt? Harry skakade på huvudet, han visste inte. Men Harry tyckte synd om pojken, det gjorde han.
________
Låt: Let her go - Passenger