Instängda.

"Låter väldigt trevligt." Säger Viktor som kommit tillbaka till rummet där alla andra är i. "Om han gömmer sig i skogen så är han nog inte dum nog att komma hit om det syns att det brinner ändå." Fortsätter Viktor och nästan i samma stund så hörs det krafsande ljud ovanför.
"Gnagare." Tänker Viktor genast, för att föra tankarna på annat än den förrymda mördaren.

Lou fnös. Mördare? Jätte kul.
Hon trodde inte ett dugg på det.
"Mördaren kan gärna komma... Om det nu verkligen existerar en" sa hon. Hon trodde inte i en minsta sekund att en mördare skulle komma på besök.
Hon hittade en riktigt dammig soffa att sätta sig på, men hon hoppade upp. Det stack ut en fjäder ur soffan. Lou muttrade lågt.

Alice kollade med stora ögon på de andra, inte kunde det vara sant. Lou var tvungen att ha rätt, eller? Alice som blivit en aning gladare av musiken sjönk ihop på golvet.
”Lägg av att skrämmas, Lucy” sade Alice men hon hörde själv hur patetisk hon lät.
Det var verkligen kusligt i det gamla huset. Alice kände hur en vind smekte hennes hår. En vind, inte kunde det vara någon vind där inne? Med ett ryck flög hon upp och tyckte sig höra ett lågt skratt. Hon tryckte händerna emot öronen och så släppte hon, ljudet, skrattet var borta.
”Snälla, säg att ni inte hörde det där” halvt frågade hon, halvt bad hon de andra.

"Jag skrämms inte. Jag säger bara sanningen." Hon såg på dem och hon log. "Vadå är ni rädda? För en mördare?" Hon skrattade och reste sig. "Jag kanske gillar att skrämmas har ni inte tänkt på det?"

Viktor himlar med ögonen, om Lucy stod öga mot öga med en mördare skulle hon nog också bli rätt rädd annars skulle det ju vara onaturligt, omänskligt. Eller i för sig, om Viktor hade en pistol eller något liknande så skulle inte han heller vara rädd.

"Det finns ingen mördare" sa Lou bara.
"Jag skulle aldrig sätta en fot i ett hus, om jag visste att jag skulle riskera live. Och jag tror inte jag skulle vilja tillbringa min sista tid i ett sådant ruttet hus." Sa hon och lutade sig mot väggen.
"Och om det fanns en mördare så skulle polisen vara ute efter hon eller han" hon lät ganska övertygande när hon sa det.

De andra verkade inte höra vad Alice sa eller så bara ignorerade de henne. Hon suckade lite och slog sig ned på det dammiga golvet och följde de andras konversation. Ännu en gång kände hon sig sådär osynlig som om ingen verkade bry sig om hennes tankar eller vad hon hade att säga. Om hon skulle säga att hon var okej i just det ögonblicken skulle hon ljuga. Egentligen ville hon bara börja gråta, varför hade hon gått med på detta? Hon undrade ifall de andra ens skulle märka om hon smet hem, den tanken lockade men hon ville inte bli kallad fegis resten av sitt liv så hon satt kvar och stirrade in i den knastrande elden.

Hon lipade och satte sig vid Alice och såg på henne. "Var inte ledsen Alice Jag skojade bara. Jag lovar det finns ingen mördare. och om det skulle finnas så klarar vi honom." Hon kramade henne och log. "Seså upp med läpparna vi ska ha kul inte vara ledsna.."

"Någon som vill ha pizza?" Frågar Viktor lite plötsligt och drar av sig sin ryggsäck för att plocka upp det han tagit med sig. Då han faktiskt inte har någon som helst angelägenhet att försöka muntra upp någon utom sig själv just nu, aja, det spelar ingen roll. Han är lite självisk, synd och skam nog.

"Pizza?" Lou vänder sig om mot Viktor.
"Tar du med dig pizza?" Hon höjer ett ögonbryn.
"Jag vill gärna ha pizza" hör hon sig själv säga.
Hon suckar lågt. Det ända hon tagit med sig var en sovsäck, kortspel och lite snacks.