Camp Half Blood

Alexa rycker till av det plötsligt tilltalet och vänder sig om tillräckligt för att få syn på Apollon-killen. Hon hade hört hans namn förut, men inte tillräckligt tydligt för att kunna placera det.
"Åh, ja, det gick bra." Säger hon och gör inte ens ett försök till att le mot honom, det hade hon gjort de första veckorna här men numera har hon insett att hennes förjävliga fejkleenden inte håller i längden. "Ja." Fortsätter hon sedan, enstavigt nog och kan inte hjälpa att tro att det här är något skämt från Ares-barnens sida. Nu kan inte Alexa faktiskt se ett samband mellan Apollon-killen och Ares-barnen men det skadar inte med misstankar.

Wendy nickade lite, jo det kunde nog vara en bra ide, tänkte hon. Hon ville inte vara oartig men Isaac stank faktist.
"Jovisst, dom ligger här borta!" Wendy log lite och förde i rask tackt Isaac mot ducharna. "Som sagt välkommen hit, behöver du hjälp med något så tränar jag oftast bågskytte, jag är tuffare en vad jag serut så säg till om du behöver hjälp med något!" Wendy gjorde en skämtsam honör och skrattade nästan så hon kiknade sen.

Det var visst ingen som verkade särskilt glad idag, tänkte Doug men inte slog det ner hans humör.
"Mitt namn är Doug", sade Doug. "Och jag vet, jag stinker. Det förklarade nykomlingen för mig innan. Så ska dra ned till duscharna."
Doug hade alltid haft en tendens till att ge en aning för mycket information. Det ljusa håret fångades upp av en varm bris och då han åter såg på den unga kvinnan igen ser hon hur även hennes röda gör det.

Isaac nickade till mot Wendy och gick hela tiden eller ja,när hon inte sprang vid henne. '' Tack. Jag kommer snart igen.'' Snabb som vinden försvann Isaac in på killarnas dusch. Som tur fick var där inte särkilt många där inne. Han ignorerade blickarna han fick mot sina vingar. Bara någon kvart senare kom ut Isaac från duschen. Denna gången i marinblåa shorts som slutade vid knäskålarna och på något sätt hade han fått på sig Camp Half Bloods tshirt. Hur var en mycket bra fråga. Men den här t-shirten hade två hål i sig där bak och just nu stack där igenom ett par svarta vingar. '' Färdig'' Isaac höll i sin väska och såg mot Wendy som inget vore konstigt.

Wendy log mot Isaac. Hon hade hjulat fram och tillbaka framför ducharna och var nu ganska smutsig om händerna. Sen fick hon sin på Isaacs vingar. Det såg nästan lustigt ut men Wendy ignorerade dom bäst hon kunde:
"Så vart vill du gå?"

"Alexa." Svarar Alexa och uttalandet får henne faktiskt att halvt om halvt börja le. Men när hon hör Ares-barnen skratta efter henne försvinner det lika snabbt som det kommit och istället försöker hon dra bort håret som hamnat i ögonen, hon hade glömt kepsen i stugan, dumt nog. "Nah, så illa är det inte." Påpekar hon och kastar en väldigt hatisk blick på Ares-barnen.

Doug kollade efter Aresungarna då han åter igen hörde deras skratt. Alla de tre killarna som de hade besegrat i bågskytte och Rina befann sig ibland dem.
"Vi får väl se vem som skrattar sist, det borde vara fånga flaggan snart."
Doug var alltid dålig på att hålla koll på dagarna. De var som om de bara flöt förbi. Innan han hade kommit till camp half blood hade han haft stenkoll på dagarna men efter så många år här så hade den vanan gett sig.
"Aja, vi ses." Sade han till Alexa och försvann in i killarnas dusch.

Trots att Isaac var van med blickar så kändes det som om det brändes till när Wendy såg på dem och han undrade om han nästan inte skulle gå och byta om till en annan t-shirt. '' ....'' Han såg mot duschen och sedan mot Wendy igen. '' Jag kan gå och ta på mig en annan tröja'' harklade han fram.
Ärligt talad så visste Isaac nästan inte själv om han skulle dölja eller inte dölja sitt svarta problem på ryggen. Plötsligt så hörde han busvisslingar bakom sig,från ett par Ares ungar som hade fått syn på hans vingar. De flinade retsamt mot honom. '' Kolla mammas lilla unge ska lära sig flyga!'' ropade en mot Isaac.
Det gick snabbare än blixten innan de svävade flera meter uppe i luften av starka,väldigt starka vindar som höll dem uppe. Man kunde riktigt se hur rosenrasande Isaac var. De kunde så klart inte känna till att han hade en extrem kort stubin.

"Ses." Säger Alexa utan att svara att hon inte brukar vara med på fånga flaggan. Åtminstone inte på det sättet som Ares-barnen är med i leken. Alexa... går runt och typ helar skador eftersom det, enligt hennes lagkamrater, brukar vara det enda hon tycks duga till. Med en extra tanke på att Aresbarnen brukar ha med henne i deras lag... eftersom hon inte riktigt brukar vara ett förstahandsval för något av lagen. Liksom "Oj, vi kanske kan samarbeta med den där stugan som har en konstig tjej i sig!" - det låter inte så lockande. Iallafall, hon vänder sig om mot Ares-barnen, de som inte är i luften, som börjat gå mot henne och Alexa svarar på det genom att halvspringa till sin stuga och låsa efter sig.

Wendy hade just tänkt att säga att det inte gjorde något. Men ett par av dom där Ares-ugarna började reta Isaac. Och i nästa seckund stod han inte på marken längre. Wendy blinkade till och stirrade upp i luften. Men hon förstodhur Isaac kände sig. När hon färgat håret lila tog det flera månader innan Ares-ungarna slutade att reta henne.