Empusen och Jessica Tonks Peäres!

Hon såg lite förvånat på honom. Hade han inte just stigit upp? Hon fick ett litet leende i mungiporna och vände ner blicken igen.
-Jag heter Ananda, sa hon artigt.

William vände blicken mot Ananda igen då hon presenterade sig. "Jag är William" svarade han och funderade inombords. Varför ville hon prata med honom? Visserligen så verkade hon inte känna igen honom.

-Trevligt att ses!, sa hon glatt och log lite mot honom.
~~

Kort jag vet, men mamma avbröt mig -.-
Ska och äääta Brb!

"Desamma" sa William och log lite tillbaka. Han lutade tillbaka sig i bänken. Han kände sig glad. Äntligen pratade någon med honom. Det hade varit evigheter sedan kändes det som.

-Ursäktar men har jag sett dig för?, frågade hon nyfiket och fuktade lätt läpparna. Hon lag ner mobilen i fickan och pillade lite på en slinga som kommit fel.

"Nej det tror jag inte, jag flyttade hit ganska nyss" sa William. Såklart ljög han då. Men han hade ljugit så mycket att det knappt märktes att han ljög ens nu för tiden.

Ananda nickade sakta och vände ner blicken igen. Hon blev plötsligt väldigt blyg. Blygare än vanligtvis. Hur kunde detta hända så plötsligt?

William visste inte riktigt vad han skulle säga. Han var inte vad vid sådana situationer som han var i nu. "Så..." sa han tillslut och kliade sig lite fundersamt i håret "Är det kul här i stan då?".

- Jo, relativt roligt..., svarade Ananda. Hon pillade på en slinga som hamnat ner över ögonen på henne.
- Vad brukar du göra på fritiden då?, frågade hon slumpmässigt.

"Inte så mycket...jag läser mest" sa William. Han kunde ju inte göra så mycket heller, och det bästa som fanns då var att läsa böcker. "Du då?" frågade han en och log lite mot henne. Han kanske kunde luska ut varför han inte kunnat döda henne förut.