Murderous private roleplay.

Kazou stirrar ut på vädret som sakta börjar skifta från lätt molnigt till riktigt molnigt och han gissar på att det snart kommer börja spöregna. Om han har tur alltså. Det är något med regn som får honom känna sig så fridfull. Fast egentligen är det väl hur det är efter regnet som han verkligen tycker om... kanske. Han har aldrig varit riktigt säker.

Azura rättade till klänningen och räckte över honom sitt nr och han log.
"Jag gör gärna om det" sa han och hon log.
"Nöjet var på min sida" sa hon och drack upp drinken. Hon log innan hon lämnade rummet. För henne fanns det ingen anledning att stanna kvar på festen. Hon hade gjort vad hon skulle göra. Hon gick ut i regnet och log svagt. Regnet kunde dölja vad hon kände. Hon kände tårarna bränna bakom ögonlocken, hon hatade att hon var tvungen att göra det här för att överleva. Hon hoppade in i en taxi och började färden hem men ändrade sig. Hon åkte till sin stamklubb för att ta en drink.

Kazou inser att han måste, eller borde, hitta Azura igen. För att se till att kvinnan inte stjäl hans lön för mödan. Ingen lön utan att någon är död. Kazou tänker dock bli prisjägare efter det här, lite mindre krävande och han kan i princip få pengar hos vem som helst. Han ska bara övertala sin anonyma chef att inte slakta honom eftersom Kazou faktiskt inte har någon intresse att förstöra för organisationen. Kazou stiger in på en av Azuras stamklubbar och slår sig ned vid baren.

Azura klev in på klubben. Värmen slog emot henne och musiken donade i öronen. Men trotts det log hon. Hon var våt efter den lilla biten hon gått från taxin till dörren, men det bekymrade henne inte. Hon gick fram till baren och beställde en cocktail innan hon satte sig vid ett bord. Hon tänkte dricka upp och sedan bege sig ut på dansgolvet.

Kazou beställer scotch. Det är nog det enda man skulle kunna spåra honom med, om nu inte det var en väldigt populär dryck. För trots allt är det bara en alkoholsort, men en sort Kazou beställer vart han än är och det är nästan det enda han dricker i alkoholväg. När bartendern kommer tillbaka så...
"Lämna flaskan." Säger Kazou och han väntar inte på svar när han tar den nästintill fulla flaskan ifrån bartendern.

Azura drack upp och gick sedan upp på dansgolvet, hon behövde göra något som inte krävde tänkande. Hon lät sig själv förlora sig i musiken och dansen. Hon visste inte hur länge hon stod på dansgolvet men när hon var klar var hon törstig. Hon gick fram till baren och stannade till när den där mannen satt där. Hon tittade förvånat på honom, det var tredje gången idag hon stötte på honom.
"Förföljer du mig?" frågade hon

"Nej." Säger Kazou tvärt och dricker lite mer av whiskyn. "Hurså?" Frågar han sedan, som det inte vore något speciellt att stöta på samma människa mer än en gång på en dag när man aldrig mött dem förut. Det roligaste med hela situationen är att Kazou helst skulle vilja skratta åt det. Men tack vare träning så lägger han band på sig tillräckligt för att det bara ska bli ett relativt neutralt leende.

Azura höjde ett ögonbryn och smuttade på drinken hon beställt.
"För jag brukar inte möta människor som jag inte känner tre gånger per dag" sa hon och stirrade sedan på honom. Det var något med honom som oroade henne, hon blinkade sedan.
"Vem lejde dig?" frågade hon enkelt. Att människor ville döda henne förvånade henne inte.

Kazou ser skeptiskt på henne.
"Tror du jag skulle ha en aning om det, om nu någon "lejt" mig?" Frågar Kazou i ett alltför lättsam ton för ämnet ifråga. Han ser på den halvfulla flaskan och måste faktiskt övertyga sig själv att han inte borde dricka hela i ett svep. Även om det skulle vara en välkomnad känsla att faktiskt göra det.

Azura skrattade.
"Om du säger det." sa hon och såg ut över dansgolvet. "Inte för att jag tror dig, men det spelar ju inte så stor roll. Vem det än är som vill se mig död så lär det inte hjälpa mig. Dör jag så dör jag" sa hon och gick mot dansgolvet.
"Jag får väl hålla mig vid liv" sa hon och lämnade klubben