PRS Elma00

Jag hade sett allt som hänt med boken och Andrew, och försökte tränga mig emellan dem.

- Ska vi följas till nästa lektion? frågade jag Maria och kanske jag skulle få lite mer information om henne.

Andrew såg på mig med förbryllat ansikte. an visste att jag var lite mer en ensamvarg av mig.

- Öh, okej, sa jag och följde med henne

Jag vände mig om och såg att Andrew kollade konstigt efter oss.

_ Vad har vi för lektion? frågade jag och försökte hålla jämna steg med henne

- Vi har biologi, ska dissekera, sa jag med rask röst utan att kolla på henne.

Utanför klassrummet stannade jag och sa:
- Du får sitta bredvid mig och kom ihåg att inte ställa några frågor, för då kommer vi aldrig få börja lektionen. När Mr York ska svara på en fråga så utvecklar han det till något mer än vad det egentligen är, så följ bara efter mig till vår plats.

- Okej..., sa jag lite fövånat, men följde efter henne.

Det känndes som om jag hade en vän, fast ändå inte. KAthrine verkade så "hemlig" och avissande ena skunden, men nu verkade hon så vänligt mott mig.

Vi satte oss längst bak. Mr York delade ut djuret vi skulle dissekera. En liten abborre.
Inte mitt favoritdjur, men aja.

- Hur är det? frågade jag när jag såg Marias ansikte i fast fokus med blicken på fisken.

- Jag kan inte skära upp den här fisken, sa jag lågt.
- Va? Den är ju redan död! sa KAthrine förvånat
- JAg kan inte göra det! utropade Jag. tog tag i fisken och stormade ut ur klassrummet. Jag behövde ge fisken vatten, typ nu!

- Maria, ropade jag efter henne.
Jag sprang ikapp henne, men jag gjorde ett misstag. Jag sprang det snabbaste jag kunde. När jag var framför henne kände jag hur min ögon glödde.
- Dina... ögon... sa Maria kärrat.
- Bry dig inte om det, eller hur jag tog mig hit, vad är felet , varför tog du fisken? sa jag inte ens andfått och ryckte åt mig fiken snabbt och smidigt.

- Jag klarar inte av att skära i den, svarade jag tyst, och försökte att inte stirra på henes ögon.
- Den är ju död, sa Kathrine och höjde på ögonbrynnen
- Men ändå! sa jag och kom på mig själv att låta som en liten 5 åring

Jag tog tillbaka fisken och gick till mitt skåp, där jag tog ut mitt paraply, och började gå mott utgången

Jag sprang efter henne, så jag stod mellan henne och portarna så hon inte skulle passera.
Min hand ryckte snabbt efter fisken och jag sprang sedan några steg från henne.
- Vill du ha den, så får du komma och ta den! retades jag.

Jag stönade och sprang efter henne. Men hon var väldigt snabb. Otroligt snabb faktiskt.

- MEn lägg av! ge mig bara den fördömda fisken! ropade jag efter henne