Vill någon rolla?

"Nu är det ingen större fara med benet. Men du borde inte använda det liksom supermycket. Typ spinga... och hoppa... du fattar." Mumlar och halvt om halvt stammar Max med nästan blodröda kinder innan han slår sig ned där han suttit förut. Brian flinar, han trodde inte att Therese hade tänkt på att göra något sådant med benet.

Varför skulle jag springa och hoppa?, tänker jag för mig själv.
"Tack så mycket", säger jag sedan försöker ställa mig upp för att gå till prefektvagnen.
Visst gör det lite ont, men mycket bättre än förut är det. Jag haltar lite halvt som halvt när jag går till prefektvagnen.
Jag tänker på allt som hänt under den här resan på så kort tid...

"Lycka till." Säger Brian efter henne innan han går in i kupén igen. Där det plötsligt verkligen inte finns ett enda annat samtalsämne än Therese Hamilton.

Jag sätter mig i prefektvagnen och ser till att inte titta upp på Zack. Jag tänker på vad jag ska göra med honom när mitt ben blir helt bra....
Då stannar tåget. Jag tittar ut genom fönstret.
Vi är framme!

Pender tittar ut genom fönstret och svär.
"Hörni! Vi är framme!" Säger han och de andra stämmer liksom in i hans missnöje då de börjar dra på sig de mest grundläggande av uniformen. Vilket i Brians fall betyder skjorta och slips eftersom han inte hinner med annat än han måste ut och få fatt en egen vagn upp. Vilket han lyckas med, då han lyckas komma precis för Zack - som han inte alls knuffade rakt ned på marken när han gick förbi honom. De andra killarna kommer strax efter - Max har lyckats få på sig HELA uniformen det proffset.

Puh, jag hade redan satt på mig uniformen. Tänk vad stressigt om jag behövt göra det nu. Jag skyndar mig för att hinna med en vagn. Den enda vagnen med platser sitter Brian och hans vänner i.
Hmmm... Äh, det är den enda vagnen, tänker jag och kliver upp på vagnen.
"Ehm, får jag sitta här?"

"Klart du får." Säger Brian och Charlie håller på att knäppa sin skjorta ordentligt, hade han inte ens lyckats med det? I för sig, Charlie kan inte knyta slipsar själv... så det här kommer bli intressant eftersom Charlie inte vill såra sin stolthet genom att be om hjälp eller inte klara det i en "främlings" närvaro.

"Tack", säger jag och sätter mig bredvid Pender.
Jag tittar upp på Charlie som sitter mitt imot mig; han verkar ha väldigt svårt att knäppa sin skjorta..?

Till slut verkar Charlie lyckas knäppa skjortan rätt åtminstone. Nu till slipsen som Max eller Charlies lillasyster brukar fixa åt honom. Men han börjar knyta den på olika sätt och vis, inget fungerar riktigt och de andra i vagnen försöker dölja detta med ett intensivt samtal om quidditch.

Alla i vagnen började prata om quidditch helt plötsligt.
Aja, quidditch är väl kul.
Jag sneglar upp mot Charlie, som nu verkar ha väldigt svårt att knyta slipsen.