Tredje världskriget

(Hur ser Max ut? xD)

(( , han är rätt lång också. ^_^ ))

(Okok xD Kim är bara rödhårig.......typ som en Weasley xD)

Freja kan äntligen vila och pusta ut då de blåser av för lunchrast och kvinnor med stora soppgrytor ställer sig på grusplanen och snabbt ordnas köer efter dem. Nu har Freja äntligen tid att se de andra, det var inte bara deras grupp utan andra med. Hon söker med blicken och får snart syn på Kim, hans rödhåriga gängliga gestalt är svårt att missa och hon går fram till honom.

(Lång eller kort? XD)

Vera lyckas på något sätt vara en av de första som får fatt i soppa och sätter sig vid en av de många rangliga borden som har bänkar runt sig. Max kommer och slår sig ned med henne.
"Hörde du om att G:1 stuckit till någon hemlig bas?" Säger Max med stora ögon.
"Nope." Svarar Vera och Max suckar en aning drömmande.
"De kommer säkert bli typ hemliga agenter, riktiga hjältar." Först vid det uttalandet kommer Vera på att Max största dröm var, nej är, att bli en stor hjälte som räddar många liv.
"Fast det kommer väl du också bli?" Svarar Vera.

(Lång ^^ typ lång smal, gänglig, du vet när man har växt väldigt mycket på kort tid och kroppen nästan inte hängt med xD)

Eftersom Freja inte vill få generalens vrede över sig så istället för att knuffa sig fram ställer sig hon och Kim längst bak. Tillsist är de framme efter minst en halvtimme och de får sin soppa, den såg inte så näringsrik ut, men rotfrukter och något slags kött fanns det. De tar plats vid det närmsta nästan lediga bordet och sätter sig vid en mörkhårig tjej och en blond kille vilket påminner Freja att han var med i hennes läger, grupp A1.

(Ahkej. )

Vera både leker och äter soppan under tiden som Max pratar på om sin hjältedröm, beskriver ingående hur han alltid velat göra något betydande. Men så fort de andra två sätter sig vid bordet tystnar han för att sedan vända sig mot den blonda flickan.
"Du är också marksoldat, visst?" Frågar han henne spontant och Vera kan inte förstå sig på killens entusiasm.

Freja nickar leende, "Jo, liksom dig eller hur?" sa hon glatt inte för att hon kanske var otroligt glad över att vara här, inte alls egentligen. Men för att få någon att prata med och kanske få chansen att finna sina föräldrar död eller levande.
"Freja, var namnet." säger hon lätt och presenterar sig för de andra två.
"Och jag heter Kim." säger han och ser på tjejen, "Prickskytt som du eller hur? Jag var påväg att ramla in i dig." skrattar han åt sitt misstag.

"Max." Svarar Max roat och Vera ser på den rödhårige pojken.
"Vera, och som det ser ut kommer det troligen hända igen men åt andra hållet." Svarar och presenterar sig Vera, sanningsenligt men på ett tillräckligt skämtsamt sätt för att Max ska himla med ögonen och flina. Vera vet inte riktigt om hon borde skämta om sanningen men det spelar ingen roll här? Gör det? Fast Kim verkar schysst. Freja också.

Kim skrattar roat och Freja nickar och rör lite i soppan. "Kan förstå det, det är jobbigt och svårt att gå i takt och machera." säger hon sanningsenligt men lägger sedan huvudet på sne och ler, "Men man lär sig det väl i ´sinomtid." säger hon och börjar sedan äta av soppan, den var ganska så smaklös och inte alls så gon som hennes moster gjorde sin.

"Mm." Svarar Vera kanske en aning hoppfullt.
Vera har redan ätit upp halva maten, resten daltar hon runt med eftersom hon aldrig ätit så mycket förut. Hon tvingar i sig lite till för att inte få en utskällning eller något liknande.