EmppuXD och Antiani [Peäres]

Rose reste sig upp. Kvastflygning med Gryffindor och Slytherin.
Det var första året tre elevhem hade samma lektion samtidigt.
-Yes! Äntligen får jag pröva på kvastflygning!, sa Rose glatt och log.
Då hon såg Albus gå och sprang ikapp honom.
Albus hade verkat så nerstämd och ledsen sedan de kommit till Skolan.
Hon tog i hans kappa i ett hårt grepp så hon kunde stoppa honom att gå vidare.
- Mår du bra?, frågade Rose av honom i en orolig ton.

*Albus synvinkel*

- Allt är ok, kan du släppa taget nu, det tar ont?
Rose rodnade lätt och släppte taget om hans kappa, men hon hade ännu en rynka i pannan, och Albus visste att hon inte skulle ge upp så lätt, med att få sin fråga besvarad. Hon öppnade munnen men han hade redan skyndat sig ut ur hallen.
Han rusade nerför trapporna, fast han behövde
ibland tvärstanna i farten när trapporna började flytta på sig, och han kände sig på strålande på humör, äntligen skulle han få lära sig att åka på en kvast! Han brydde sig inte så värst mycket om blickarna han fick, av eleverna som han knuffade i misstag i förbifarten, och sprang vidare eller kanske ska man säga studsade. Väskan hade han lämnat kvar i Gryffindor sovrummet, för varför skulle man behöva en väska, fylld med böcker och pergament, när man bara behöver en kvast till hands?! Han knuffade till en rödhårig elev med armbågen och vände sig om och ropade ett förlåt, men skyndade vidare, han hade inte tid att stanna nu, alla fall inte än.

*Scorpius synvinkel*

- Vad kommer vi ha för lektion?
Scorpius tittade förvånat upp och stirrade in i ett par safir blåa ögon fyllda med vitt runt pupilen som dimma.
Pojken som satt mittemot honom hade axellångt brunt hår som föll ner i lockar ner över nacken, sneda ögon och höga kindben. Han var ganska smal och spinkig, som en sticka, men var ganska lång för att vara 11 år gammar. Eleverna kastade osäkra blickar på pojken ur ögonvrån som att han skulle plötsligt explodera. Scorpius märkte att han stirrade på pojken, sänkte blicken och började rota fram schemat som skrynklat till sig, på grund av alla böcker som tyngde ner den. Han kände blicken från pojken bränna på honom och han skyndade sig att ögna genom dagarna, han tyckte inte om blicken, den fick honom att känna sig nervös. - Vi har flygning.
- Coolt! tjöt pojken och dunkade knytnäven i bordet så att Scorpius dryck, fylld med äppelsaft, spillde över hela bordet. - Sorry, mitt fel svarade pojken och började torka den med en servett. - Det är okej svarade Scorpius och ryckte lätt på axlarna. - Philip Zabini!
Först förstod Scorp. inte att det var menat till honom utan började tugga på några köttbullar, men svarade sen efteråt - Scorpius Malfoy.
- Nice! svarade Philip och när han såg Scorpius frågande blick svarade han kvickt - Jag tycker om att prata engelska, okay?
Scorpius nickade lättad, och började tugga på ett grönt äpple. Philip verkade inte så sugen på att äta utan bara petade i den.
- Let´s go, it´s showtime! svarade Philip och gjorde armkrok med Scorpius, och började dra ut honom ur salen. Även om han inte förstod så bra vad Philip snackade om, kände han sig ändå lite glad. Kanske kunde dom bli goda vänner? Men han kunde inte tänka så mycket när Philip drog honom vidare nerför trapporna.

Rose log och började små springa ner för trappan och ut i solskenet.
Hon kom ut på gården och gick ditt de skulle ha lektionen.

*Scorpius synvinkel*

Philip verkade inte vilja släppa taget och inte ens märka hur Scorpius försökte slingra sig bort från det hårda greppet runt hans arm, antingen märkte han inte Scorpius stönande eller så låtsades han inte märka det.
Han fortsatte i stadig takt nerför trapporna och fick många konstiga blickar från eleverna. Troligtvis skulle Philip släppa taget om honom när dom nåt till Quidditchplanen och ditt var en låååång bit om man räknar med de 142 trapporna i Hogwarts.
Peeves uppenbarade sig för dem när dom var på andra våningen och tjöt förtjust åt synen av några förstisar.
- Åhhh, så sött! Ska din vithåriga snobbiga kamrat badaaaaa?
Philip rynkade pannan men Scorpius kunde se ett leende synas vid mungippan.
- Stinkiga Snobbiga Snuviga Snuskiga Söttisen Scorpius! sjöng, snarare tjöt Peeves
Scorpius sänkte blicken generat men Philip verkade nu bli på dåligt humör.
- Pruttiga Prinsiga Pompösa Perfekte Pottiga Peeveeeeeeesssss! sjön Philip till svar och innan Peeves hann svara med en sång till Philip drog han Scorpius vidare.
Han såg i ögonvrån hur Alexander Longbottom och James hånlog åt Peeves på grund av deras sång, men började sedan skratta när Peeves började kasta stinkbomber på dem i ett försök att få sig själv ett gott skratt.
Vinden ruskade om deras hår och Scorpius suckade lättat när Philip släppte taget om hans arm.
Den kändes domnad som om den varit inlindad i bandage i flera veckor och glömt hur man rörde armen.
Madam Hooch stod redan på planen med händerna på höfterna medan hon studerade den nervösa klungan av förstisarna.
Philip vinkade Scorpius att följa med honom och dom flyttade till en plats nära två flickor.
En med ett vänligt uttryck, bruna ögon med blont kort hår med pannlugg som dolde det högra ögat och förvånansvärt öron spetsiga som en alfs. Den andra darrade av nervositet, med gröna ögon och brunt hår i en hästsvans och ganska långa framtänder.
Han lyssnade intressant när Madam Hooch utförde sitt tal om att flyga är konst och att den är det bästa som kan hjälpa dig var du än är.
Scorpius kastade en hastig blick på Philip och han verkade vara nära med att somna.
Philip verkade kunna när som helst somna stående men Scorpius tog ett stadigt tag om hans arm så han inte skulle falla.
Philip kastade honom ett tacksamt leende innan han vände blicken tillbaka till Madam Hooch.
Hon gav dem alla en kvast, snarare en kvast med många spretiga stickor stickande ut, medan Madam Hooch sa att dom var perfekta.
Rose kvast flög direkt upp i hennes utsträckta hand när hon skrek - Upp!
Albus kvast rullade först lite på marken innan den hamnade i hans hand.
- Upp! skrek Scorpius, kvasten slog honom i pannan och han ramlade ner på marken.
- Gick det bra?
En hand räcktes fram och Scorpius steg upp med lite darrande ben.
Det var flickan med blont hår och hennes vän med brunt hår.
- Namnet är Charlie Vektor, och det där är Kim Diggory svarade hon och pekade på den andra flickan.
- Tack. svarade Scorpius och Charlie log vänligt medan Kim sänkte blicken generat.
Madam Hooch sände dem en sträng blick och dom skyndade sig att forsätta med lektionen.
Nu kanske Scorpius hade skaffat två nya vänner?
Kanske...

♥ !TRE ÅR SENARE! ♥

Rose kom genom pelaren med hennes familj efter sig. Hon log brett mot alla och fortsatte gå. Äntligen var det tillbaka på Perrong ¾ och inom kort Hogwarts.
- Se till att du slår honom i varje prov, Rosie. Tack gode Gud att du ärvde din mammas hjärna, sa Ron då han såg Scorpius. Rose såg en skymt av Scorp men såg honom sedan försvinna.
Rose såg bakåt för att se om Lillebror Hugo, Mamma Hermione och Pappa Ron hade gått för att säga hejdå till Hugo.
Hon vände blicken från sig och sökte Albus och Scorp. Rose fick ett brett leende på läpparna då hon såg Scorp stå ensam cirka 10 meter från henne.
Rose gick några steg fram för att se om någon av Scorps föräldrar eller om Hennes far var i närheten.
Scorp och Rose kunde ju trotts allt inte vara vänner ändligt deras föräldrar. Och hon kunde se framför sig hennes fars arga ansikte om han såg dem tillsammans.
Men då Rose märkte att ingen av de vuxna var där så sprang hon kram och gav Scorp en kram och kysste honom vänskapligt på kinden som vanligt.
- Jag har saknat dig så mycket!, sade Rose glatt och släppte taget omkring Scorp.
- Jag har saknat dig med Rose, sa Scorp.
Hon såg att en pojke - hon trodde hette Philip Zabini - som stod kanske två steg från dem granskade dem från topp till tå. Det var ingen vanlig syn att de en Ravenclaware och Slytherinare kramas. Speciellt inte En Weasley och Malfoy.
- Eh... Förlåt, mumlade Rose och sänkte blicken.

*Scorpius*

Hans kinder blossade röda ännu efter Rose hade släppt taget om honom. Kyssen på kinden, var som ett frimärke fast på ett brev och han kände reflexmässigt på kinden. Ända sedan Rose hade kommit hem från Frankrike, där hon tillbringat sin tid med släkten, hade hon betet sig som om hon bodde i Frankrike. I Frankrike gav man kyssar och krammar när man hälsade på en vän, men i London var det bara vänskapliga krammar och starka handtag. Det var ju märkligt, att hon betede sig som en Frankrike person, när hon nu var tillbacka i London.
När Rose släppte taget om honom, kunde han nästan inte höra orden som hon viskade nervöst fram.
- Eh... Förlåt.
Han undrade värför hon bad om ursäkt, nog var han glad att se henne, om hon inte gett honom en kram skulle han också gjort det, utan minsta tveckan om konsekvenserna.
Plötsligt märkte han över Rose vänstra axel Philip stå med ett brett leende på läpparna. Utan att kunna styra sig själv, blev hans kinder ännu rödare.
Han kastade en hastig blick omkring sig, men märkte ingen som betraktade dem, fast såklart kunde dom som betraktade dem gömma sig bland mängden av personerna som knuffade sig fram på perrongen 9 3/4.
- Mooorrrninnng! sa Philip med ett brett leende och vinkade lätt åt deras håll.
Scorpius ruskade på huvudet, för att försöka glömma tanken, på hur mycket han skämmdes och svarade med ett leende.
- Hello, Philip. Good to see you again, have you had a nice summer?
Han hade under sommarlovet varit i England och kunde nästan tala det flytande, som han skrivit om i brevet till Philip, och gissa om han inte var förtsjust över det. Under sommarlovet hade dom brevväxlat och Scorpius hade breven från Philip, under sängen i en skokartong.
Philip skrattade glatt och rusade fram mott honom och gav honom en bamsekram, som gjorde att han kände sig öm ett långt tag framåt.
- I have missed you so much!
Han drog sig bort men höll Scorpius ännu i handen i ett hårt grepp.
- Kom, Isaac, från femman, has a super cool animal, that you just have to see.
Den har massor av tänder som kan bita huvudet av en om man inte är försiktigt, Philip gav ett brett leende och spetsiga och vassa tänder syntes i munnen. När han såg Scorpius nervösa min, fnissade han lätt till och drog bort löständerna, som han "lånat" från sin farmor. - Och den har massor av aaaarmmmms, fortsatte han och började svinga på armarna som väderkvarnshjul. Scorpius skrattade och följde med Philip för att se på djuret, men kastade först en blick åt Rose, innan han drogs iväg av Philip.

*Albus Severus Potter Synvinkel*

Han ögnade genom massan av familjer som tårfyllda kramade om sina barn som senare skulle vara borta ett långt tag.
Hans gröna blick färdades över gruppen och fastnade på en rödhårig flicka som tittade förundrat på Hogwarts expressen.
Det var Rose.
Han kände hur hans hjärta började dunka och han kände sig yr.
En hel sommar utan henne hade känt som en mardröm för honom, varje gång han hört sitt namn talas trodde han alltid det var Rose som talade, han hade haft hemska drömmar där han såg någon annan kyssa henne och även om breven från henne gjort honom överlycklig hade de inte hjälpt honom med hans värkande hjärta, som dunkade i hans bröstkorg.
- Rose! utbrast han, lät hennes ljuvliga namn formas av hans mun och han gick fram mot henne.
Hon tittade nervöst upp och kastade blickar runt omkring sig innan hon såg honom, och ett leende sprack upp.
Hennes leende, som fick hans hjärta att dunka hårdare än vanligt, han ville slita ut det för att sluta känna denna hemska smärta. Han visste att hennes kärlek inte var menad till honom, utan till Scorpius, men ändå kunde han inte sluta hoppas.
Dom kramade om varandra och Albus ville stå där bland folkmassan med Rose kramande om honom förevigt, men ingen kan stoppa tiden. Hennes leende blev bredare och hennes axlar sjönk av avslappning av att se hennes gamla vän.
Dom båda kastade en längtansfull blick på tåget och skyndade sig in när visslan tjöt.
- Vi är äntligen på väg tillbaka, sa Rose och log.

Hon sprang ombord på Hogwarts Expressen med Albus hand i hand.
Rose kollade in i några kupér och försökte hitta några Ravenclaware. Ho log brett då hon såg tre välbekanta ansikten och rusade in i kupén.
- Hej Rose!, sa Mayah glatt och kramade om henne.
- Bonjour!, sa hon glatt.
- Har du varit i Frankrike?, frågade Mayah.

Scorpius försökte slingra ur sig ur Philips grep, men som vanligt verkade det omöjligt att kunna komma bort. Det var som om Philip var kusin till Molly Weasley, Rose farmor, som var känd för sina benknäckande kramar, och nog var hans grepp benknäckande.
Plötsligt tjöt visslan, och Philip svor lågt.
- Åhhh, vi missade spindeln! gnällde han högljugt, nästan som en bebis som inte fått sin teddy björn.
- Vi kan se den nån annan gång, svarade Scorpius och försökte dra bort armen från Philips grep.
Men Philip skrattade bara till och drog med honom uppför trappan in i tåget, och påpekade - Åhh, nej, mig kommer du inte undan från.
Scorpius drog handen genom håret, med sin fria hand och stönade lågt, Philip låtsades inte höra det och dom gick förbi kupéer, eller rättare sagt, en drog och en blev släpad.
- Kom nu då!!! gnällde Philip, när Scorpius stretade emot.
- Pleeaaase! tjöt han fram och gav Scorpius, puppyeyes, hur många gånger hade han inte sett dom ögonen, säkert tusen gånger eller till och med fler. Scorpius kunde bara stöna, när han drogs in i kupén, av nu en stort léende Philip som strålade av glädje.

Rose vände sig om då kupédörren öppnades.
- Hej!, sa hon snabbt och log stort mot Scorpius och Philip.

Nu kom jag! Vet inte om jag kommer ork skriv så myki som ni men ska försök :*
och läser inte allt så ni bara veit, så sej åt me saan om jag gör na feil :**
Ps: Vem sko jag vara?