---> Privat Roll mellan Lolly0101 och Mort <---

"Ja , Men jag varnar dig . Dom kan vara lite förstora " sade jag .
Jag började beslutsamt därefter gå mot hytten med stora steg .

"Hellre det än för små", sade hon men kom sedan på sig.
Hon hade varit nära att tala illa om familjen Moento och ifall någon hade hört. Hon kastade några snabba blickar omkring dem då de gick igenom den trånga korridorren. De var tvungen att tränga sig förbi några andra av tjärnarna.
"Jag heter Aurora", sade Aurora då hon konstanterat att de trotts allt inte var någon som hade hört.
Hon hoppades att flickan inte skulle rapportera henne. Egentligen hade hon inget emot familjen Moento. Oftast var det mycket vänliga emot henne. De gav henne mat, husrum och kläder mer behövde hon inte.

" Lurendo , Men kom snabbt " säger jag och vinkar upp henne till min hytt.

Aurora gjorde som Lurendo sa och skyndade sig. De var upp på den övre nivån igen och vid de mer eleganta hytterna. Var hon här ensam? Aurora kollade på henne igen. Hon såg inte ut att vara äldre än henne själv. Aurora hade alltid sett äldre ut än vad hon var. Hon var lång och smal men hade trotts det fina kurvor. Hennes ansikte var vackert. Hon hade raka fina drag som hon förstått många män föredrog eller så berodde det på hennes kläder.
"Tack, så mycket." sade hon sedan slank frågan ur henne. "Är du här själv? Var är din familj?"
Hon kunde nästan slå sig själv men nöjde sig med att bita tag i läppen. Handleden gjorde sig påmind då hon stötte till den lite grand.

Jag öppnade försiktigt dörren . "Ja , Jag är själv . Min familj är på några affärs samtal i öst asien nu . Varför undrar du ?" säger jag, Jag roffar hastigt åt mig ett par byxor och slängde dom på en stol i närheten .

Aurora svarade inte utan ryckte bara lite lätt på axlarna. Egentligen var det inte hennes sak men hon hade blivit nyfiken på flickan. Hon verkade så … annorlunda än vad hon var van vid. De flesta unga damer hon träffat på hade verken varit vänliga eller visat henne den minsta respekt medan denna flicka som hon sprungit ned och slått dörren i behandlade henne som om hon vore någon av samma klass.

"Ta på dig dom" säger jag bittert "dom borde nog funka"
(Värds kort .. )

Aurora visste att det inte hade varit hennes plats och gjorde som Lurendo sa. Byxorna var lite stora i midjan men satt annars bra på henne.
"Tack så mycket, Lurendo", sade hon och log emot flickan.
Hon visste att hon var försenad till köket men samtidigt ville hon ge flickan något för att visa sin uppskattning. Så drog hon av sig armbandet hon hade runt sin handled. Det var inget märkvärdigt, ett flätat armband med några gröna pärlor på. Efter en stunds tvekan räckte hon det emot Lurendo.
"Tack, jag måste upp till matsalen nu."
Hon lät inte Lurendo hinna säga något innan hon försvann ut genom hyttdörren och upp till matsalen.

Jag tittar förvånat på henne innan hon lämnar mig , Det vackra armbandet var fint , sticker inte ut , I min smak helt enkelt . Jag lirkade sakta på mig det ,

Aurora var sen. Alla de andras blickar vände sig emot henne då hon kom in rusande. Hon kände hur hennes ansikte blev rött men hon sträckte på sig och låtsades inte om något. Byxorna drog hon upp lite för att de inte skulle falla ner till fötterna på henne men hon var glad att ha dem. De fick informationen som de behövde och sedan satte de alla igång med att duka de långa borden. Det var tvunget att vara över 300 gäster på båten förutom tjänarna som var lite mindre än hälften av det.
"Du där", hörde hon en röst bakom henne och vände sig om.
En medelålders man iklädd kock kläder pekade på henne med sin stora slev.
"Kom med här."
Utan att invänta svar så försvann han in tillbaka genom svängdörrarna som ledde till köket. De andra tjänarna gav henne blickar som hon inte riktigt visste vad de betydde. Hon vågade inget annat än följa efter mannen.