PRS mellan Medi & Shaana

Vladimir tog på sig ryggsäcken, hängde hennes ryggsäck över hennes axlar och lyfte sedan ut henne efter att han hade lämnat kuskens betalning därinne på sätet. Han landade smidigt som en katt, utan att ge ett ljud ifrån sig och började springa.

Hon hade huvudet mot hans arm och hon stängde munnen och låg lealöst i hans famn. Drömmar om havet slog henne och en man höll om henne. Hon var lycklig i drömmen.

Efter att Vladimir hade sprungit i 10 minuter så kände han en skiftning i luften. Han stannade, blundade och drog in luften mellan särade läppar. Han smakade på luften. Någon hade varit där. Insikten slog honom med full kraft och han sprang som han aldrig förr hade sprungit. Inte sedan då. Men saker och ting började se oroväckande likadana ut som då.

Drömmen eskalerade till att hon kastades i vatten med bakbundna händer och en sten vid fötterna. Pannan rynkades och huvdet vred. Men hon kunde inte vakna hur hon än ville.

Inte igen, inte igen. Hur hade han hittat honom? Hur? Han hade gjort allt, allt för att komma undan honom men tydligen kunde man inte fly det förflutna hur mycket och hur innerligt han än ville det. Han kände ännu en skiftning i luften. Dem var framme.
Han satte ner henne på trottoaren han hade kommit ut på och försökte att anlägga ett samlat ansiktsuttryck.

Hon sattes ned och ramlade in i hans famn eftersom hon fotfarande var under hans makt och väskan gled ner och håret blåste smått i den varma vinden.

Vladimir höll henne uppe med en hand och lade en annan hand på hennes panna. Vakna tänkte han.
Han tog ett djupt andetag och försökte att inte se allt för skärrad ut vilket han misstänkte att han inte lyckades så bra med.

Hon öppnade sakta ögonen och såg sig om och gäspade stort och såg sedan på sin mästare och tog några steg från honom. "Ursäkta mig herre." Hon neg och föll ihop men reste sig snabbt och såg sig. "Hur kom vi hit så fort?"

Vladimir blev ställd. Vad skulle han svara på det? Så han svarade inte alls. "Mår du bra?" sade han istället och syftade på att hon hade ramlat ihop nyss.

"Jag var bara lite trött i benen." Hon såg på honom och såg sig om och lade huvudet på sned. "Vart bor din familj då?"
Hon såg sedan ner och lade armarna om sig.