I want to live

"Arbeta?" flämtade Alex fram både av smärta och av förfäran hon hade aldrig arbetat i hela sitt liv. Inte för att hon var lat eller något, hon hade aldrig behövt. Bortskämd som hon var levande på sin fars rikedom. Han älskade inte henne, det visste hon och han gjorde allt för att hålla henne borta och för att dölja sitt samvete över detta.
Hon rycktes obarmhärtigt upp på fötter, "Min far skall få höra om detta." fräste hon, men knappt övertygande, hon trodde inte ens han skulle bry sig. Och skulle han bry sig skulle han inte göra det för hennes skull utan sin egen så han inte hamnade i dålig dager.
"Berätta för honom du." skratade mannen som visste att det inte skulle gå och mannen knuffade iväg henne med de andra ut från rummet.

Sakura hörde hur hennes stövlar slog mot ett trägolv. Hon hörde en dörr öppnas. En kylig vind fångade hennes hår och hon huttrade till. Mannen som höll hårt i hennes arm drog henne framåt. Hon kände hur marken förändrades, gruset knastrade under stövlarna. Hon snubblade mot en större sten och höll på att ramla framåt, hade inte mannen hållit i henne hade hon slått i marken.
"Klumpiga unge" muttrade han och öppnade en andra dörr och putade in henne i rummet. Hon ramlade på marken, hon massagerade sina handleder. Hon kröp fram till ett hörn och satte sig där. Hon undrade vilka de andra var

När Rosuto kastas in så gör han en sorts kullerbytta och hamnar ändå sittandes på golvet istället för på handflator och knän som han annars hade slagit i rejält. Trots det så ömmar handleder och axlar av det hårda greppet som orsakat att hans ena arm tryckts upp mot skulderbladen. Rosuto gnuggar handlederna lite irriterat och för en gångs skull är han väldigt glad för att ha luvtröja på sig nästan hela tiden. Det är kallt här...nere? Är de nere... kanske, kanske inte. Han reser sig dock upp och egentligen borde han väl på något mer logiskt än att försöka köra in foten mellan dörren och karmen men när den öppnats utåt fanns inte den möjligheten precis... helvete.

Sakura hörde hur någon landade på golvet. Hon hör hur personen reser på sig.
"Vem där?" ropar hon försiktigt. Hon visste inte vem det var, hon ville inte att personen skulle bli rädd om den inte sett henne. Hon visste inte vad det var för människor, de kanske hade för avsikt att skada henne. Hon knäppte händerna i knät och fingrade på klänningstyget. Hon gillade klänningen, Rickard hade sagt att den var svart med vita kanter. Hon gillade korsetten på den.

Seth släppandes till det rum med dom andra ungdomarna. När som putade in honom gjorde han en kullerbytta och hamnade på fötterna igen. Han blängde på manen som skrattade och sen gick ut, han visste att det inte var någon ide att försöka fly. Så han satte sig på en av dom tunna madrasserna som låg på golvet och började fundera. På varför han var här, vart han var och vilka dom andra var och varför dom var här. Och så vad det menades med arbeta. Han saknade sina systrar även om dom kunde vara rätt så iriterande. 

Alex knuffades in i det kala rummet efter de andra, fyra tunna madrasser låg i varsit hörn, och sen var det inte mycket mer i rummet. Hon föll handlöst på gollvet när mannen äntligen släppte hennes armar. Det var kallt och hon var glad att hon hade den tjocka gråa huvtröjan på sig, men hon hade tänkt att gå till stranden sedan så hon hade bara på sig ett par korta jeansshorts och sandaler till. Hon drog tröjärmen längst pannan och såg blodet från såret hon slagit upp och hon svor och såg på de andra samtidigt som hon försökte stilla blodflödet, "Jag heter Alexandra Greenwood." sa hon och hennes blick föll slutligen på flickan och hennes ögon som inte kunde se.

Sakura vred på huvudet åt hållet rösten kommit. Då visste hon att de var en till tjej, hon undrade om de andra också var tjejer eller killar. Hon fingrade på klänningsarmen.
"Jag är Sakura Fairna" sa hon lågt och undrade hur länge männen skulle vara borta. Hon visste inte om hon ville veta vad för arbete de skulle göra. Hon började fläta en tunn fläta i håret.

Seth Roseé" svarade han bara och la sig på rygg och tittade upp i taket. Den tunna madrassen fick det att värka i ryggen men han brydde sig inte, Ingen skulle ändå bry sig om att lyssna om han påpekade det. Sen fortsatte han att försöka  komma varför han... Nej dom var där. Fast det var nog inte av samma anledning.

"Rosuto Akatsuki." Dörren var stängd, men Rosuto håller ändå på att försöka leka med möjligheten att han... egentligen de alla fyra, eftersom han hoppas på att det inte var fler i rummet nu när det trots allt bara räknats upp fyra namn, kan ta sig ut. Nu kanske dörren var osäker på sitt sätt. Men, man lever och lär så att säga. Han borde ha gett upp sedan länge när dörren inte verkar ha några direkta svagheter. Inte ens en glipa under dörren... men var kommer det då in luft? Han vänder sig om, letar efter en ventil eller fönster.

Sakura nickade trotts att hon inte såg dem andra.
"Är det någon av er som vet varför vi är här? vad för arbete de vill att vi skall göra? Har ni sett något?" frågade hon lågt och slöt ögonen