Privat roll mellan Stevie Rae och Shaunee

Haha, mitt i prick (tänkte också att Olivia Beck och co skulle dyka upp efter maten XD
__________________________________________

Jag stelnar till.
Myggor. Det är precis vad de är. Jobbiga efterhängsna myggor.
Levina blänger på dem.
"Vi ska titta på film" säger hon surt.
"Aa, fast vi ska ha tv:en" svarar tjejen på Olivia Becks högra sida.
"Visst" svarar Sandra.
"Vi tar den andra" fortsätter Sandra.
"Nej!" utropar Levina.
"Vi ska ha den här!"
Jag ger henne en liten knuff i riktningen mot den andra tv:en.
"Var inte så tjurig" viskar jag.
"Vi tar den andra"
Hon kör ner hälarna och golvet och lutar sig mot mig med hela sin tyngd.
"Nej, jag tänker inte låta de där bitcharna köra med oss!" säger hon högt.
Olivia Beck och co skrattar åt oss.
"Artemis, du hatar ju folk som dem, varför låter du dem köra med dig?"
Sandra kastar en besvärad blick mot Levina.
Alla i sällskapsrummet stirrar på oss nu.
Jag försöker se utryckslös ut.
"Kom igen!" väser jag.
"Var inte så envis!"
Tillslut ger hon sig och vi drar med henne till den andra tv:en.
När vi kommer fram är Levina genast på glatt humör igen.
"Nu ska vi se Totoro!" sjunger hon och letar efter filmen.
Efter en stunds letande drar hon fram filmen.
Plöstligt går Olivia Beck fram och rycker filmen ur händerna på Levina.
"Den här ska vi se på"

Haha, va kul! Vi kanske är tvillingar? xD
________________________________________

''Men hallå!'' skriker jag, ''Vet du ens vad den heter!?''
''Ja! Ehm.. Självklart! Den heter... Studio Ghibli!'' säger hon snabbt.
''Du kollade bara på omslaget! Den heter inte alls Studio Ghibli! Det är de som har gjort den, dumbass!'' fortsätter jag.
''Vad kallade du mig?'' säger hon hotfullt.
''Jag sa... Att... Jag verkligen måste vara någon annanstans än här just nu.'' säger jag snabbt och flyr.
''Väl inne i köket hör jag grälet bryta ut.
Tänk på vad instagram sa. Tänk på vad instagram sa.
Respect your enemies. They are the ones who wants to be like you. tänker jag. De hetsiga rösterna framför teven hörs ända ut hit. Jag kikar ut mot uppehållsrummet och känner mig lite som Rue när hon spanar på Katniss.
Sandra, Sanna och Artemis står och grälar med Olivia. Är det bara jag, eller ser Olivia lite osäker ut? Hennes små slavar har i alla fall gått och gömt sig. Hon kanske känner sig osäker utan sin armé? Jag dimper ner vid köksbordet och tillåter mig själv en kort stund av glädje för att jag fick med mig min handväska. I den har jag nämligen en bok som jag håller på och läser.
Jag slår upp den och börjar läsa. Men självklart blir jag störd.
''Vad läser du?'' frågar en röst.
''Siren.'' svarar jag lite undanflygande.
''Vad handlar den om?'' frågar rösten.
''En tjej som dör.'' mumlar jag.
''Är den bra?'' frågar han. Väldigt irriterande.
''Vet inte, jag har inte kommit så långt.'' muttrar jag.
''Jag heter Staffan förresten. Och du är?'' slutet av meningen övergår i en fråga.
''Levina.''
''Levina vaaaaad?'' frågar han, uppenbarligen ute efter mitt efternamn.
''Levina Black.''
''Coolt. Jag heter Staffan Ano.'' berättar han.
''Står Ano för annoying? För du typ avbryter min läsning lite..'' muttrar jag halvhögt.
''Självklart! Ses, Levvie!'' säger han och struttar iväg. Seriöst, han struttade.
''Har du skaffat en pojkvän nu, Levvieeee?'' säger Artemis retsamt. Tydligen hörde hon det sista.
''Grälet gick bra, ser jag.'' säger jag och ger upp drömmen om ostörd läsning en gång för alla och förbereder mig inför ett timlångt snack om huruvida Olivia är en häxa eller ett troll.

Jag smäller igen dörren efter oss.
"Åh" skriker Sanna frustrerat.
"Jag hatar den där jävla bitchen!"
Vi har gått in på vårt rum eftersom Ms. I own the world skulle ha båda tv-apparaterna och filmen vi skulle se på.
Och alla popcorn.
Vi nickar instämmande.
"Jag lovar att de inte ska se den filmen" utropar Levina surt.
"Nej" instämmer Sandra.
"Hon visste ju inte ens vad filmen hette!"
"Och de kommer inte använda på tv:arna!" fortsätter Sanna.
"Om hon äter alla de där popcornen kommer hon bli så fet att hon inte kommer ur soffan" flinar jag och de andra brister ut i gapskratt.
"Gimme fiiiiiiiiiiiive" skrattar Levina och håller upp handen.
Jag slår till den. Hårt.
Levina tjuter till och låtsas ramla omkull på golvet.
Jag skrattar högt åt henne.
***
Efter några timmar måste Sanna och Sandra gå tillbaka till sitt rum.
"Vi har ju skola imorgon också" påpekar Sanna och drar med Sandra ut ur rummet.
"Ses imorgon!" hinner Sandra skrika innan dörren smäller igen efter henne.
"Jag går och lägger mig nu" säger jag och börjar gå mot badrummet för att borsta tänderna.
"Neeej! Inte än!" skriker Levina och kastar en kudde mot mig.
Hon missar och den slår i väggen.
"Ledsen" flinar jag.
"Vi har ju skola imorgon också"
___________________________________________________
Förresten, hur ska de få reda på sina gåvor?
Insåg också att jag typ har 3, vilket är ganska osannolikt... (se auror, hela och besöka andra i drömmar)
Well, jag tar väl hela eller se auror...
Åh, kan inte bestämma mig XD

Du kan ta den gåva som känns bäst för din karaktär *flummig Trewlaney-röst* xD
Min ''gåva'' känns lite skum nu... Men whatever! Det är ju inte direkt vanligt med vampyrgåvor. ^^
Auragrejjen kanske kan ligga i släkten så att alla i familjen är bra på att avläsa människor, men om man blir vampyr utvecklas det till fullskaligt auraseénde? Då kan jag oxå ha! ^^
________________________________________

Jag går fram och plockar upp min kudde. Sedan ställer jag mig på lur bakom badrumsdörren med kudden i högsta hugg. Men min plan slås sönder när Artemis kommer ut och bonkar till mig med dörren på vägen.
''Aow! Taskit!'' gnäller jag.
''Men står du bakom dörren!?'' utbrister hon, ''Hur kan du tro att jag inte kommer råka slå till dig med dörren då?''
''Jag ska borsta tänderna nu, och du ska stanna här och vänta på ditt straff.'' säger jag med tillgjort högdraget tonfall och sveper in genom dörren till badrummet.
''Dramaqueen'' hör jag Artemis muttra.
''Drottning över dig då, sötnos!'' ropar jag tillbaka till henne.
***
När jag vaknade hade jag huvudvärk, och bulan hade rest sig som ett berg på min panna.
''Artemis? Syns fortfarande märket? Eller blir det snett på grund av bulan?'' frågade jag Artemis oroligt.
''Bulan är bredvid märket, dummer!'' säger hon trött.
Jag springer in i badrummet och kollar.
''Aaaaah! Jag ser ju ut som... Som... Som en enhörning!'' skriker jag och väcker förmodligen alla i hela korridoren.
Det ankar i väggen och någon skriker genom den;
''Så roligt då!''
Jag tror att det är Sanna och dem, men jag är inte säker.
Vi går ner och äter frukost, och Sandra gratulerar mig till mitt vackra horn.
''Ni hade rätt, det är skola idag också!'' säger jag glatt till dem. Tydligen är jag den enda i vårt gäng som är morgonpigg.
Fast att vi gått upp så tidigt blir vi på något mystiskt sätt nästan sena så att vi får skynda oss till första lektionen.
''Hur gick det här till?'' flåsar Artemis när vi springer mot lektionssalen.
''Universum rör sig i mystiska banor.'' säger jag med beslöjad röst.
''Jaja! Men de banorna hjälper inte direkt till med våra studier!'' fräser hon irriterat.
Jag kan inte svara just då, för hela min mun är full med hår som jag måste spotta ut. Blä! Ibland hatar jag mitt långa hår. Det kommer i vägen överallt! Och då menar jag överallt. För ett tag sedan hade jag spelat piano i skolan, och mitt hår hade fastnat i tangenterna. Det hade slutat med att jag fick klippa av en lång hårtest. Den hade fortfarande inte vuxit ut, så vid luggen hade jag en hårtest som var mycket kortare än resten av håret. Suck.
Jag beredde mig för ännu en dag på vampyrskolan med galna troll som tog ens popcorn. Kul.

Tja, det är väl så att man bara kan ha en gåva?
___________________________________________________

Vi släntrar tyst in i klassrummet.
"Ni är sena" säger Penthesileia och ser skarpt på oss.
"Sätt er" fortsätter hon snabbt och gör en gest mot platserna längst fram.
Vi skyndar oss fram och slänger oss på våra platser och Penthesileia lägger två tjocka böcker på vårt bord.
"Sida 174 allesammans" säger hon högt och vi skyndar oss att slå upp sidan.
Jag ser mig omkring.
Varken Sandra eller Sanna är här.
"Ms. Halion!" Jag rycker till när hon säger mitt namn.
"Är du så vänlig och läser första stycket"
Jag skyndar mig att börja läsa.
När jag läst sista meningen i stycket nickar hon åt Levina att ta över.
Levina läser snabbt nästa stycke.
***
När det ringer ut skyndar vi oss ut genom dörren och möter Sanna och Sandra utanför.
"Vi har också Vampyrsamhällskunskap" förklarar Sandra och de sluter sig upp med oss.
Nu kommer vi iallafall i god tid till lektionen och kan gå in 10 min innan det ringer in.
Vid katedern sitter Neferet.
Hon tittar upp när vi kommer in och både Levina och jag drar efter andan när vi ser henne.
Hon är så... vacker.
Hon ler mot oss.
"Ni kan sätta er" säger hon med mjuk stämma och gör en svepande gest med handen.
Vi sätter oss någonstans i mitten av klassrummet och strax fylls klassrummet av tjattrande elever.
Det ringer in och pratet tystnar.
Neferet ser ut över klassrummet.
"Olivia kära du, kan du dela ut böckerna?"

så vilken tar du?
Och jag hade skrivit min nya del, men den är borta! Jag skrev den så att den kom upp hit, och nu är den inte här! Det var därför det tog så lång tid, för jag trodde att du skulle skriva nästa!
____________________________________________

Olivia. Beck. Blä! Jag bitchblickar henne från andra sidan av klassrummet. I min hjärna sitter jag och tänker ut olika ställen som jag skulle kunna gömma hennes lik på, i stället för att bara sitta och vänta. När min hjärna vandrar ut i ett träsk för att gömma Olivias kropp dunsar boken ner på min bänk.
''Din bok'' säger Olivia, och hon verkar vara långt borta.
Neferet tittar ut över klassrummet, ser att alla har fått sina böcker, och tar till orda.
''Idag ska vi läsa om hur vampyrerna har blivit svartmålade i konstens värld och vilka konsekvenser det haft för våra forna systrar. Sidan 97.'' säger Neferet med klar stämma.
Prasslet av papper och en och annan hostning hörs. Jag ser ner i boken. Jag vänder mig lite på stolen för att stirra på Artemis som ser lite obekväm ut med att sitta där. Sedan råkar jag självklart slå ner boken i golvet. Suck. Jag kravlar ner under bänken för att få tag på den flyende boken när jag hör Olivia Beck säga något. Hon sitter ensam längst bak i klassrummet, men hon pratar rätt ut till den som vill lyssna.
''Vampyrer är inte klumpiga. Hon där har inte en chans.'' hör jag henne säga, och det är uppenbart att det är mig hon menar. Jag börjar ställa mig upp för att sätta mig på stolen, men slår i huvudet i bänken. Jag ramlar er, och jag tror att jag slår huvudet i stengolvet också. Sen blir det svart.
_____________________________________________________

Jag tänkte att när jag vaknar så kommer min gåva att vara där, men jag skulle vilja ändra min gåva. Kan jag ha att jag kan avläsa andras känslor? Alltså, att jag typ känner en våg av värme, och så vet jag vad de känner? För i så fall byter jag till det nu. ^w^

Ojdå! Hoppas du inte fick skriva om (hitta på) nya saker utan kom ihåg ungefär vad du skrivit tidigare!
__________________________________________

Jag rusar fram till Levinia. Hon är medvetslös.
Bakom mig hör jag ett kvävt skratt och jag vänder mig om.
Olivia sitter flera bänkar bakom mig och ler stort, som om nästan inte kan hålla sig för att gapskratta. Hånflinet brer ut sig i hennes ansikte när hon upptäcker att jag stirrar på henne.
Jag bitchblickar henne och vänder mig framåt igen.
Neferet är nästan framme vid oss.
Hon sätter sig på huk bredvid Levinas lealösa kropp och lägger ett par fingrar mot hennes hals.
"Hm, det är nog bäst att du tar med henne till sjukavdelningen" säger hon lågt.
Jag nickar snabbt och tänker först släpa henne, men sedan kommer jag ihåg att hon skulle ta det lugnt (eftersom hon sprungit rakt in i en dörr tidigare) så jag lyfter upp henne och bär henne i min famn.
Hon är förfärligt tung!
Neferet håller upp dörren för oss och jag skyndar mig ut genom korridoren.
I slutet av korridoren vänder jag mig om mot klassrummet.
Neferet står fortfarande i dörröppningen.
Det starka skenet från lamporna i klassrummet lyser upp hennes ansikte.
Det är djupt bekymrat.
Neferet vänder sig om och går in i klassrummet. Dörren smäller igenom bakom henne och jag rusar iväg mot sjukavdelningen.
***
10 minuter senare kommer jag (flåsandes, svettig och med en molnande värk i armarna) in på sjukavdelningen.
Samma sjuksköterska som tidigare sitter vid desken. Hon tittar upp och nickar kort åt oss att vi kan gå in.
Jag släpar Levina de sista metrarna och drar henne över tröskeln.
Doktorn tittar upp och hennes min går från förvånad till missnöjd.
"Åh, jasså" säger hon och granskar Levina som ligger medvetslös på golvet framför henne.
"Det är ni igen"
__________________________________________
Eftersom du har att kunna avläsa känslor kanske det kan ligga i släkten (fast du känner dem och jag ser dem) och så blir min gåva att hela? (hehe...)
Fast om vi kan avläsa känslor kanske vi inte ska kunna läsa varandras, eftersom t.ex jag kanske vill känna en sak i en särskild situation och så säger du att jag känner något annat etc.?

Absolut! ^w^ och det första kapitlet jag skrev var längre, men det försvann T_T *ut ur min hjärna*
_____________________________________________

Jag vaknar och gnuggar mig i ena ögat. Det ljusa taket är suddigt. Jag gnuggar lite till och nu ser Artemis.
''Slog jag mig igen?'' frågar jag bestört.
''Levina. Du måste seriöst sluta vara så klumpig. Jag var tvungen att bära hit dig. För att du sprang in i en dörr och skulle ta det lugnt.'' sa hon irriterat.
''Nyx var inte särskilt schyst mot mig när koordination och balans delades ut.'' sa jag med ett flin. Sedan ser jag att det står någon bakom Artemis.
Det är en sjuksyster som jag vagt känner igen. Hon tittar fram bakom Artemis rygg.
''Hur mår du? Har du ont i huvudet?'' frågar hon och jag känner en våg av oro blandat med förbryllning komma ifrån henne. Vänta lite... Våg av oro? Från henne? Är det hon som känner så, eller är det jag?
''Är du förbryllad över att jag är här igen?'' frågar jag henne med panik i rösten.
''Ja? Du var ju här nyss, och samma sak hade hänt då?'' säger hon och jag känner en våg av förvåning blandat med skräck. Den kvinnan hade verkligen inga raka känslor.
Jag försöker andas långsammare.
''Levina? Leviiiiinaaaaa?'' säger Artemis och viftar med handen framför mitt ansikte.
''Ke?'' frågar jag frånvarande.
''Ke? Vad menar du med det?''
''Ke är lika med 'vad'.'' säger jag och snurrar en hårlock runt fingret.
''Jaja. Ska vi gå tillbaka till lektionen?'' frågar Artemis.
En våg av protest kommer från sjuksystern.
''Jag tror inte att jag får det.'' säger jag och flinar mot sjuksystern.
Hon ler osäkert tillbaka.
''Jahapp. Jag får väl ta med mig dina läxor.'' säger Artemis och börjar gå mot dörren.
''Vi kommer nog att ses ganska ofta.'' fnissar jag till sjuksköterskan, ''Så vad heter du?''
''Arnanda.'' säger hon och fnissar tillbaka.
Artemis stänger dörren om sig.

Okej, vi säger att mina gåvor också får dyka upp nu... ^^
__________________________________________

Jag skyndar mig ut ur rummet med ena handen för pannan. Jag har en fruktansvärd huvudvärk och har defenitivt inga planer på att gå tillbaka till lektionen.
Jag får hämta våra läxor sedan, bestämmer jag och skyndar mig mot Levinas och mitt rum.
***
Dörren stängs med ett litet behagligt ljud och jag kastar mig på sängen. Värken i huvudet har bara blivit värre.
Jag stönar och reser mig upp igen.
I badrummet hittar jag en liten glasburk med huvudvärkstaletter.
Bingo.
Jag försöker frenetiskt få av locket, men det sitter stenhårt.
"Fan, inte nu" väser jag surt och tar ett kraftigare grepp kring burken.
Krasch!
Utan att veta vad som händer är golvet omkring mot fullt av glassplitter och huvudvärkstabletter. Och i min hand, där burken tidigare var, finns nu ett skärsår. Det sträcker sig över hela handen och är ganska djupt. Det är massor av blod.
Jag drar ett djupt andetag.
"Snälla, inte nu" säger jag panikslaget. "Snälla läk, dumma sår. LÄK!"
Sedan händer något konstigt. Blodet försvinner sakta och såret sluter sig. Jag kan knappt tro mina ögon.
Efter några sekunder är såret helt borta, allt som syns är en rosa fläck.
Jag tar några stapplande steg mot dörren och börjar nästan hyperventilera.
Jag måste prata med Levina, tänker jag hastigt och rusar tillbaka mot sjukavdelningen. På vägen möts jag av strömmande elever som just avslutat sina lektioner. Men någonting är annorlunda. De lyser.
Svaga ljussken i olika färger skimrar runt dem.
Jag blinkar några gånger, men det finns kvar.
Jag känner något klumpa sig i halsen och jag börjar springa.
***
Jag skjuter upp dörren till sjukavdelningen och rusar in. Vid Levinas säng sitter Sandra och Sanna, och bredvid sjuksköterskan. Alla har samma svaga ljussken runt sig.
De verkar inte lägga märke till min panik och Sandra ler och säger att hon tagit med våra läxböcker.
Jag harklar mig.
"Eh, jag skulle behöva prata med Levina" säger jag och alla tittar undrande på mig.
"Privat" fortsätter jag och de skyndar sig ut ur rummet. Innan dörren stänger ler jag urskuldrande mot dem. Sedan vänder jag mig till Levina.
"Det hände något skumt förut" börjar vi exakt samtidigt.
Båda tystnar och vi stirrar på varandra.
__________________________________________
Det blev ganska långt (jag ville få det här med gåvorna överstökat, hehe...) hoppas det inte gör något

Det är jättebra!!! Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, men jag har inte varit inne på mugglis på ett tag... T_T
___________________________________________

Till slut fnissar jag till.
''Du börjar.'' säger vi i munnen på varandra, och det blir för mycket för mig. Jag börjar gapskratta. Artemis med.
''Okej, du först.'' säger hon till slut, och jag tårkar tårarna ur ögonen. Sedan blir jag allvarlig.
''Jag... Jag tror att jag har fått en 'gåva'. På riktigt.'' säger jag och ser in i hennes ögon.
''Det.. Det har jag också. Din först.'' svarar Artemis.
''Ehm... Det är lite svårt att förklara... Men, innan, när sjuksköterskan blev rädd när jag kom in, så liksom... Kände jag det.'' mumlar jag.
''Va!?'' utbrister Artemis, ''Det gör jag också! Fast jag ser liksom känslorna...? Men jag känner inget från dig.'' fortsätter hon.
''Jag tror jag vet varför. Om du blir rädd så känner jag det, och då får ju du en känsla av att jag är rädd, men den känslan har jag fått från dig, och så blir det typ rundgång. Tror jag. Vi kan ju alltid fråga våra mentorer.'' säger jag.
''Ska vi?'' frågar Artemis.
''Nej.'' säger jag och flinar, ''Först ska vi ha lite kul.''
___________________________________________

Förlåt att det blev kort... :'c