~De fyra elementen~

Joanna kände dunsen och hörde ett litet knak då hon hårt föll i golvet. Smärtan kom plötsligt och hon gnydde till en aning. Då hon kollade upp kände hon hur stirrade. Det var ingen annan än Erytrius dotter, Sue. Joanna kände hur hon ville börja gråta, inte bara för att hennes hand värkte så fruktansvärt utan också för att hon nu troligtvis skulle bli piskad eller något värre. Hon hade blivit piskad förut och det var inte en erfarenhet hon ville vara med om igen.
”Snälla”, sade hon med en darrande röst ”Snälla, jag försökte bara putsa kristallkronan.”
Joanna visste att hon lät som en liten, rädd flicka vilket var precis så hon kände sig.

Nu flinade Sue bara mot flickan.
Hon gick fram och ryckte upp henne på benen.
"Då kan du väll fortsätta" sa hon kort innan hon släppte henne.
"Och gör mig inte missnöjd" hon lät riktigt hård och arg.

Ännu en gång på samma dag i rad skulle hon bli tvingad att klättra upp på den vingliga stegen som om det inte räckte en gång. Joanna svalde hårt, vattnet hon hade haft sin trähink låg utspritt över golvet. Hon önskade så innerligt att Sue inte hade kommit in i just det ögonblicket, att hon inte kommit in i rummet överhuvudtaget då Joanna befann sig där inne.
”Javisst, ers höghet”, fick hon fram.
Smärtan i handen ignorerade hon, eller försökte i alla fall. Sakta började hon torka upp vattnet från golvet. Det var tur att hon landat på den vänstra handen eftersom hon var högerhänt. Torkade och kramade sedan ur, om och om igen tills vattnet på golvet var borta. Hon hade haft tur att de inte landade i sängen, då hade hon säkerligen blivit av med sitt huvud.
”Ska bara hämta nytt vatten, milady” sade hon och böjde så respektfullt hon kunde på huvudet.

Sue var gjorde sig rak i ryggen.
Hon drog handen genom håret och satte sig på sin säng.
"Bra" sa hon sedan och rynkade näsan.
"Gör mig inte besviken" sa hon sedan kyligt.
Sue plockade fram sitt block och penna, hon öppnade ett blad och skrev lite.

Michelle bankade lite hårdare på porten...

Joanna försvann tacksamt ifrån Sues rum. Hon skrämde henne något fruktansvärt, hur kunde hon inte det? Tillbaka till köket för att byta vattnet, passerade hon den enorma porten. Någon bankade så fruktansvärt på den. Joanna kollade sig runtomkring. Ingen fanns i närheten, ingen alls vilket var ovanligt. Det brukade alltid finnas tjänare överallt. Sakta gick hon fram till dörren. Knackningarna hade upphört men så fortsatte de, ivrigare än innan. Hon satte ned sin träspann på golvet och greppade tag i handtaget. Med en liten knuff försökte hon öppna dörren men den verkade sitta fast så hon tog i. Dörren flög upp, rakt på en flicka.

Dörren flög upp på Michelle och hon ramlade. Hon höll upp mjölken, så bara en liten skvätt spildes ut. I dörren stog en flicka, säkert en slav.
"Leverans till Härskaren." mumlade Michelle och räckte fram mjölken till flickan. När flickan hade tagit emot den skyndade Michelle sig därifrån.

[5_lollipop_5: Rolla inte min karaktär tack. När flickan hade tagit emot den...]

Flickan försvann lika fort som en rädd liten hare. Joanna visste varför, vem visste vad som kunde hända uppe i slottet. Hon tog upp de två mjölkkannorna och började sin väg nedåt emot köket. Matmoran skulle uppskatta att hon hade kommit med mjölken åt dem men ack vad fel hon hade.
”2951, det är andra gången idag”, sade den ilska rösten.
Hur en kvinna kunde ha en sådan mörk röst var ett under. Kvinnans saliv träffade Joannas ansikte trotts att hon hade huvudet böjt ned emot marken, för rädd för att möta kvinnans blick.
”Du åker ned till källaren för detta”, skrek hon så att alla hörde.
Joannas mod sjönk men för rädd för att inte lyda började hon mana sin väg ner.

[Förlåt, men hon ville därifrån... ]

När Michelle rusade in genom dörren krockade hon nästan med fru Irene som var på väg ut.
"Du är sen igen." muttrade fru Irene.
Michelle böjde på huvudet och nickade.
"Här!" sa fru Irene och räckte fram en handduk. "Soet ska få en kull nu."
De skyndade sig ut till svinstian och där låg deras so och stönade på golvet. Michelle var van vid detta. Hon hade hjälpt många djurungar till världen. Alla hade tyvärr blivit sålda till kungen och blivit mat till fester. Stoet skrek högt när den första kultingen föddes. Fru Irene plockade upp den och torkade av den. Sen släppte hon ner den så den kunde få mat. 7 kultingar blev det. Michelle plockade upp den sista. Den vägrade äta och den var redan jättesmal. Hon tog upp en nappflaska och tvingade i den lilla grisen mjölk.
"Hej lilla Nasse!" gullade Michelle med grisen.
Den grymtade till svar. Michelle suckade. Om en vecka skulle det komma några från slottet och föra bort kultingarna.

[tror du menar suggan? ]