Sercrets [sv]

klart vi kan vänta♥

aaaa, jag kan vänta men inte för länge va

Jättebra!!! ♥ Klart att jag kan vänta!

Of course. Ta all din tid!

Här har ni något litet.

Kapitel 7

Klockan tickar på, men jag orkar inte gå upp. Det var en vecka sedan jag var i huset, och jag har inte funderat på något. Jag suckar och vänder på mig. Jag sträcker mig efter dagboken.

Kära dagbok, jag har inte varit i huset. Ännu mindre funderat på hemligheten. Och på vad den kan vara. För jag har ingen idé. Och då har jag glömt bort det. Måste också tänka på att jag ska ha prov snart. Min hjärna är så överfylld. Jag behöver skriva något. En berättesle. Någon bok. Men inte nu. För jag vet inte vad jag ska skriva något. Mina tankar behöver komma ut. Jag behöver ett minnesåll. Eller något. Jag vill inte tänka.

Jag blundar. Som för några veckor sedan när jag satt där på gungan då allt började. Vill inte tänka eller känna mer. Inte mera tankar. Inga mera känslor. Det är jobbigt. Bara tanken av att känna mera just nu är jobbigt. Att tänka får mig att få ont i huvudet. Jag försöker en gång till. Men tankarna vill inte försvinna. Jag slår på datorn och går in på min blogg. Jag skriver lite, för att få tiden att gå. Sedan slår jag igen datorn och bestämmer mig för att göra min iordning. Det är ju lördag. Så jag sätter på mig och går upp. Charlie hör att någon är uppe och springer direkt fram till mig när jag går ut ur mitt sovrum. Klockan är bara sju, men jag gör ändå frukost och sätter mig. Pappa måste hört att jag var uppe och kom in i köket.
"Är du redan uppe?" frågade pappa.
"Ja, jag hade tänkt att ta en promenad efter frukosten", svarar jag neutralt och tittar ner i flingorna.
"Okej" pappa rycket på axlarna och går för att sova igen. När jag ätit upp dukar jag undan och tar den där promenaden som jag skulle. När jag kommer hem är klockan nio och pappa sover fortfarande. Så då går jag ut igen med Charlie, som sprang runt i lägenheten för att hitta någon bra plats att lämna sin avföring på.

_______________________________________

Blev lite kort, men jag orkade inte skriva mer. Och det var som en liten förlåtesle för att det tagit sådan tid. ♥

Jättebra!!!! Längtar till nästa awesomiga kapitel!!!!

asså...hur kan du? hur kan du skriva så (förlåt) jävla bra. jag typ döööör! omg, omg, vad jag längtar tills det kommer mer!

Åh otroligt bra♥

Supernovabra!!!

Är det någon som bevakar denna? Tror jag kan försöka göra en annan sak. Jag har en uppgift i skolan att skriva en deckarnovell. Om ni vill kan jag posta de två första kapitlen på en annan tråd. Eller uggla dem till er. Vi hörs. Hejdå.