Privat [luna_rav, Hp luna]

Jag kollar bara på tjejen. Jag ställer mig upp på grenen och går ut på den en bit.
"Det är okej." säger jag och tar ett skutt över till hennes träd.
Jag är ungefär 3 grenar under henne.
Jag tittar upp.

Min blick glider ner. Mina ögon var nästan tårögda ut av rädsla... kunde jag lita på honom? Jag kanske borde skrika... men skulle jag inte vara elak då? Om han nu inte ska mörda mig alltså. Fast... det kanske är bäst att låta honom göra det. Då skulle jag få slippa allt annat. Jag log svagt och satte mig på grenen igen. Rädslan stiger och jag börjar darra. Han kanske inte ljuger? Han kanske är snäll...

Jag sitter under tjejen om jag tror är från 4 eller 5.
En blodsdroppe landar i min panna. Jag torkar bort den.
"Är du skadad?" frågar jag.

Jag tittade ner på honom igen.
''Ja...En kniv.'' Jag tog bort löven och visade det djupa såret. När jag visste att han säkert hade sätt det så la jag på löven igen och stälde mig upp.

Jag svingade mig upp till hennes gren och kollade på såret.
"Sätt dig ner igen" sa jag bestämt.
Jag tog av mig ryggsäcken och hittade lite sprit, ett bandage och en speciell sorts bomull.
"Ta av löven. Det börjar bli infekterat."

Jag satte mig sagta ner. Tittade snabbt på honom och sedan ner på armen. Jag tog av löven och lägde dom på grenen. Intressant... Hur kunde han ha med sig så mycket? Det var väl klart att man kunde få med sig mer saker om man stannade och döda vilka som helst för de... Hur kan han vara en mördare? Eller... hade jag sett fel?

Jag skruvade av korken på spriten.
"Det här kommer nog svida lite." säger jag innan jag först tar en klunk själv innan jag häller lite på bomullen och sen över såret. Snabbt sätter jag på bandaget runt hennes arm.

Ja... Han hade haft rätt. Det gjorde ganska ont. Jag tittade på bandaget och kollade på alla vikningar mm. I mitt distrikt hade vi inte mycket till hjälp för sår eller sjukdomar. Jag tittade på honom och log.
''Tack.''

"Varsågod" säger jag kort innan jag tar på mig ryggsäcken igen och hoppar ner på marken.
Jag hör någon komma emot mig. När jag vänder mig om ser jag att det är Matty.
"Hej." säger jag kort.
"Dödat några fler?" säger han och skrattar.
"Bara en hare." säger jag och tittar snabbt upp mot tjejen.
"Är det något eller? Du ser fett rädd ut?"
"Nej, det är lugnt" säger jag tyst.

Jag tryckte mig mot trädet. Jag var i evig tacksam för honom. Jag stälde mig på knä och tittade ner på dem. Jag pustade ut... Bara inte den andra ser mig nu. Jag kollade på min arm och sedan till han som hade hjälpt mig. Jag log för mig själv.