Från olika världar Rollspel

Sly lade huvudet roat på sned, en prinsessa? Med andra ord mycket skatter som bara väntade på att bli bestulna. Men han fick inte precis trevliga vibbar från flickan, hon verkade vara en mycket högdragen typ...
"Ursäkta mig, o ärade prinsessa", sade han tillgjort och bugade sig djupt framför henne.
Hans ögon fastnade på något gult under bänken bakom flickan som genast fångade hans intresse. Hans käpp! den hade alltså följt med i alla fall!
Kvickt, innan någon hann reagera, så hade han plockat upp den och checkat att den inte hade fått några skador.

Aria bevakade den underliga samlingen av människor, hon förstod inte varför en sådan grupp helt olika typer samlats. Hela grejen av att bli inskickad i något och sedan komma ut på en annan sida var ju märklig, det var helt enkelt inget som gjorde rätt för sig, inte för att det någonsin hade gjort det på sistone heller.
Hon tog ett steg emot "gruppen" och sade en aning förvirrad "Eh, får jag bara fråga vad som pågår här?"

Sly höjde huvudet då en annan människa talade, dock så kunde han ju inte svara på frågan.
"Skulle jag det veta så skulle jag det säga", svarade han oberört innan han snabbt tittade ut genom fönstret mot landskapet som speglades förbi i hög hastighet. "Men vi befinner oss på ett tåg i alla fall."
Hans blick klättrade uppåt, dock så fanns det ingen taklucka som han kunde komma igenom, med andra ord så var han tvungen att välja dörren. Han hatade vanliga ingångar. Då han tog i dörrens handtag så gick den inte upp, med andra ord så var den låst, så typiskt.

(( Dream: Äsch, dina kunskaper i tyska behöver bara klaras upp lite ;D ))

Damon visste inte hur många gånger han hade svurit på vägen dit. Många, kanske? När han landade försökte han avgöra vart han hade kommit, det såg ut som en kupé av något slag, en tågkupé? Det gick inte riktigt att avgöra. Bänkarna som kupén omgavs av var hårda, knappast gästvänliga. Han hade inte upptäckt människorna som stod där, på ena sidan av kupén. En rätt kort, men söt tjej hade precis ställt en fråga. Han hade bara uppfattat den svagt, men svarade ändå. "Inte fan vet jag. Jag skulle bara ta tåget till någon jävla internatskola och så hamnade jag på det här skitstället" Han skakade på huvudet.

Ce Nedra morrade illsket åt pojken och stampade med foten, "Säg som att du menar det eller inte alls." fräste hon och följde sedan den gula käppen med blicken, "Är du magiker?" frågade hon sedan förvånat, eller vad hade han annars käppen till?
Ce Nedra slängde en blick på flickan som utalade sig men svarade inte, hon visste ju inte. Sedan såg hon på pojken igen, tåg? Vad var det? Var det inte en stor droska? Men hon frågade inte, det tillät inte hennes stolthet att erkänna vad hon inte visste, det syntes inte ens på henne hur förbryllad hon var innför allt.

Sly skakade på huvudet och himlade med ögonen. Han hade ju växt upp på ett barnhem, så han hade ingen större lust att uppföra sig - inte heller blev det bättre då han var en tjuv.
"Nej jag är ingen magiker", svarade han som om det vore det mest självklara i hela världen. "Och jag säger precis vad jag vill till vem som helst."
Oberört började han leka med dörrens lås i hopp på att han kunde få upp det, annars var han bara tvungen att klättra ut genom det avlånga fönstret på andra sidan rummet och upp på tåget för att sedan hitta en väg in någon annanstans.

(( käppen ser sen ut såhär: ))

Gaara har nu suttit och betraktat de andra i kupén ett längre tag nu, för att vara helt ärlig så har han egentligen försökt figurera ut hur han hamnade här och varför han ens är här. Han finner inget nöje i situationen och han sitter i en främmande farkost, som hans tredje öga tagit reda på åtminstone går på hjul, men den går i en sådan hutlös hastighet att det är orimligt. Dessutom så lämnades ögat bakom och Gaaras jutsu avslutades utan att han hittat några givande resultat.

Aria höjde lite på ögonbrynen av princip, och slog sig sedan ner på bänken några steg bakåt. Den svarta kjolen med den fluffiga underkjolen rörde sig smått av vindens tryck när hon nästan slängde sig ner på sittplatsen. Hon tog sig tid att titta ut genom fönstret där världen svischade förbi med vackra vyer, och kunde inte låta bli att undra var de var på väg och varför.
Aria kände sig utmattad, och konstigt nog tillräckligt "trygg" för att luta sig tillbaka och sluta de uttrycksfulla blågrå ögonen.

Damon satte sig ner på en av träbänkarna som fanns i kupén. Han var inte beredd på det hårda underlaget och dunstade hårt ner, vilket sedan följde i ett stort "holy crap". När irritationen av bänk-incidenten var borta såg han sig förstrött omkring. Hans blick stannade på en av hans kära friends käpp. Han flinade. "Vad är det för något du har där då?" Han såg menande på käppen.

"Familjegods", svarade Sly med en axelryckning innan han vant kastade upp den i luften och fångade den utan att ens titta på den.
"Och vem är du om jag får fråga?" han tittade mot pojken som just hade yttrat sig med en menande blick innan den gick över till fönstret där det hade börjat mörkna. Det var konstigt, att ingen av de andra hade fått panik eller ens såg lite oroliga ut över vart de var på väg - själv så brydde han sig inte så mycket. Ett äventyr var ett äventyr!