PRS med _Bella_<3

( Men du skriver som Sandra och jag som salma, så vi tar jag form, det blir bäst så )

Jag öppnade sakta ögonen, ljuset kom in genom ett av hålen i taket på grankojan som jag och Sandra byggt dagen innan för att ha som sovplats den här natten. Oturligt nog så hade taket inte blivit då tätt men man fick nöja sig med det man fick så länge man överlevde. Jag satte mig upp och funderade på vad jag skulle göra nu.

Jag väcks av att Salma klappar mig på axeln. "Godmorgon" säger hon och tittar på mig. Jag får solen i ögonen när jag kollar upp i taket. Det där hålet, ja. Idag måste vi fortsätta. Vi vet igentligen inte vart men någonstans är vi på väg. Någon gång i livet kommer vi kunna känns oss hemma. Jag kryper ut ur vår enkla koja och *dunk* mitt bara knä slår emot en vass sten som låg snett framför kojan. Jag blundar och försöker tänka på något annat än smärtan. Det blöder. Jag letar efter någonting att torka av med, jag tar ett lagom stor löv och gnuggar mot knät. Nu har det slutat blöda. Jag går tillbaka till kojan. Fixar det ända vi ska ta med oss och ropar till Salma: "Nu fortsätter vi!"

Jag läger kniven, muggen och tändstålet i filten och snurrar ihop den och slänger den över axeln, sen följer jag efter Sandra längre in i skogen. Ett tag går vi bara där och gör ingenting, sen hörs ett ljud av grenar som bryts och vi får brått att gömma oss bakom några buskar.

Vi hittar en stor mossig sten som vi gömmer oss bakom. Jag börjar bli orolig samtidigt som Salma ser riktigt rädd ut. Jag kikar försiktigt fram bakom stenen och ser två kraftiga män sitta på varsin häst. Skulle tippa på att männen var i trettioårsåldern. De ser riktigt förbannade ut och tittar runt överallt där dom står. Dom börjar skritta iväg. Men då! Jag känner hur jag måste nysa, men jag försöker hålla emot, det går inte jag nyser högt rätt ut. Männen stannar och kommer tillbaka, de är nästan framme vid stenen, en av dom kliver av hästen och går runt stenen. Stirrar rätt på oss och viskar långsamt "vad gör ni här alldeles ensamma?"

Jag darrar utav skräck och gömmer mig bakom Sandra och låter som vanligt henne sköta snacket. En lock av mitt förnuvarande rödblonda hår ramlar ner i mitt ansikte och Jag blir tvungen att blåsa bort den.

"Vi är på utflykt" ljuger jag. "I alldeles trasiga och smutsiga kläder?" Säger mannen misstänksamt. Jag kommer inte på något mer och tittar bakom min axel mot Salma. Hon får inte fram ett knyst. När jag tittar på mannen ser jag att han har ett ärr under vänstra ögat. Det ser inte så trevligt ut. "Skit i dom, Fabian" säger den andra mannen som är smalare. Fabian som han tydligen hette reser sig upp och sitter upp på sin häst, de rider fort iväg och strax är de borta. "Vad var det som hände?" säger jag stumt till Salma som kryper fram bakom min rygg.

"ja..ja... Jag vet inte" stammar jag fram men blir endå lugnare när man inte lägre hör ljudet av hästarnas hovar.
"ska vi ta ett säkrare färdsät?" frågar jag henne osäkert, hon nickar och fövandlar sig till en örn och försvinner bland trädkronorna, själv börjar jag med att göra håret brunt och sen förvandlar jag mig till en varg och börjar trava å t samma håll som vi gått åt innan.

Jag flyger, högre och högre. Nu är jag uppe i trädtopparnas höjd. Vinden blåser i mina fjädrar och jag ryser lite. Dags att spana efter Salma. Där ser jag hur hon springer där nere och nu stannar hon och tittar upp mot mig. Jag nickar och vi fortsätter. Jag flyger 20 meter ovanför henne. Efter några kilometer flyger jag ner och vi båda förvandlas till människor igen.

När Sandra har förvandlats tillbaka till människa börjar vi gå tillbaka till stigen, men vi fick stanna bakom några höga buskar och vänta på att en ryttare ska passera sen går vi ut på vägen som verkade gå mott en by. Till slut skymtar vi byn och vi ökar på stegen.

Vi kommer fram till byn. "Vad ska vi göra?" Frågar jag. "Knacka på någon dörr kanske?" Svarar Salma och tittar frågande på mig. Vi går fram till ett av husen och jag tar fram näven och knackar. *Knack, knack* Vi tar ett steg tillbaka och väntar. Strax hör vi hur någon går i en trappa ner mot dörren. En kvinna i tjugoårsåldern öppnar. Hon har en blond tovig sidofläta och en vit t-shirt, eller det ser ut att ha varit vit innan i alla fall. Hon har ett ljusblått förkläde. Svarta strumpbyxor. Skulle tro att hon var piga. Hon ser sur ut. "Vilka är ni och vad vill ni?" Frågar hon.