Valentines Day. [Privat]

"Några gånger om dagen..." Svarar Zane lite avvikande och som om han flyr lite. "Du har ett fint skratt." Mumlar han snabbt, tyst.

Tindras kinder flammar upp lika snabbt som om man häller bensin på en brinnande eld och stirrar ner i golvet. Hon kikar försiktigt upp genom sin långa lugg "Tycker du verkligen det?"

Zane nickar bara snabbt, har han ställt till det nu? Gjort något fel, helt fel? Kanske inte, förhoppningsvis inte. Han hoppas på att inget gått snett, han som hoppats bli vän med henne... kanske mer. Men vissa tjejer vill ju ta det långsamt. Tindra slog till honom, det måste ju indikera något i den stilen.

Tindra log. "Du med. Vad sägs om att vara vänner?" frågade hon glatt. Hon sucka inombords. "Tänk om han säger nej, jag slog ju ändå till honom rätt hårt."
"Varför fråga jag om han ville bli min vän?" Hon ville bli något mer än vänner. Tankarna virvlade omkring i hennes huvud som en storm så hon behövde sätta sig ner och luta huvudet i sina händer.

Zane flinar roat mot henne och vill nästan skratta.
"Rara lilla Tindra, man ska inte fråga om sådant. Man konstaterar det. Så du är nu min vän, bara så du vet." Svarar Zane bossigt nog.

"Yes sir!" svarar Tindra med ett flin. Hon ställer sig i givakt. "Vad är mina order, sir?"

Zane skrattar till svar.
"Okej, du har humor. En riktigt bra humor också." Säger Zane och rättar till hennes arm lite. "Men armen ska vara lite högre." Svarar han retsamt flinande.

Min arm flyger upp. "Så? Eller? Jag kommer aldrig få till det!" retades jag. "du har också bra humor."

"Tack, jag har jobbat hårt för att ha det." Svarar Zane glatt och rättar till hennes arm igen. "Nu se det rätt ut." Fortsätter han glatt.

Jag skrattar. "Verkligen? Jag har ju min armbåge vid TINNINGEN.." Jag sneglade mot klockan som tickade på väggen. Jag hoppa till, vi skulle vara i uppehållsrummet för trettio minuter sen.