Privat rollspel mellan YoshiFriend <3 och AlexZz

Zayn:
Jag tänker en stund på vem det kan vara. Sen kommer jag det, det måste var Ivy. Hon verkar lite utanför och har inga vänner. Hon kanske ville ge igen för jag sa att jag inte ville sitta bredvid henne eller så. Jag visste inte, men jag bestämde mig för att ta reda på det. Jag funderade på var hon kunde vara och började med att gå till andra våningen, för att sen arbeta mig uppåt.

Ivy sitter och skriver brev, fjäderpennan raspar mot pergamentet gång på gång. Egentligen så borde hon inte slösa bläck eller pergament. Fast hon kan bara gå och fråga Kai eller Viktor om mer när de ändå inte använder varken eller. Det känns som om hon svamlar genom hela brevet. Tur att ingen kommer läsa det bara... det är iallafall vad hennes tanke är då hon kommer bränna det när hon känner sig klar. Men när Ivy hör steg knycklar hon snabbt ihop det och någon sekund efter följer en frän doft av bränt pergament. Ivy har lagt ned grejerna och pergamentet ligger och brinner på fönsterbrädan.

Zayn:
Jag ser Ivy sitta i en fönsterkarm en bit bort. Blicken hårdnar, och med stela och bestämda steg börjar jag gå mot henne, utan att riktigt veta vad jag ska säga. Tankarna flyger genom huvudet, när jag närmar mig henne. Bredvid henne ligger ett bränt pergament papper. Jag tar satas.
"Varför gjorde du så här mot mig?", säger jag sen argt i hög ton och blänger surt på henne

Ivy tittar kvickt upp.
"Gjorde vad, om jag får fråga?" Frågar Ivy förvirrat. Vad har hon gjort nu? Det var ju helvetiskt att hon gjort något hon inte ens minns. Fast hon tvivlar på det, det kanske inte. Hon är sådär lagom irriterad, på något sätt. Hon har ett rykte som förföljer henne, ett som inte är sant, och nu står killen som egentligen har den "andra delen" av ryktet framför henne och anklagar henne för något, toppen.

Zayn:
Hon ser förvirrad ut och jag tvekar. Men hon spelar säker bara, tänker jag sen.
"Varför sa du att vi var ihop och hade hånglat efter trolldrycks lektionen?". Luggen faller ner i ansiktet och med en snabb rörelse stryker jag bak den.
"Det var helt jävla (ursäkta ^^) onödigt!", ryter jag sen, och slog näven i väggen i ren desperation och ilska över att inte kunna göra något mot ryktet. Det svider till och jag inser att huden måste ha gått i sönder. Hopplös sjunker jag ihop på golvet. Alla tror att vi är ett par nu, vad jag än säger kommer inte att förhindra det, tänker jag bittert.

Ivy stirrar chockat på honom.
"Jag vet inte vem som slagit i dig den lögnen, men det är en lögn." Säger Ivy obevekligt, med kall svepande blick och ställer sig på golvet och trär väskan över axeln. Hon orkar inte stanna och prata om det, inte med honom. Sedan börjar hon gå därifrån. Hon blåser bort lite av håret som bestämt sig för att hänga framför ansiktet när hon plötsligt börjat röra på sig.

Zayn:
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro när hon börjar gå bort längs korridoren. Hela läget är hopplöst. Men jag tror henne faktiskt, kanske var det inte hon som gjorde det, men...? Jag vet inte riktigt, huvudet dunkar, och jag mår illa. Alla känslor snurrar runt i huvudet, och jag sitter kvar på stället, utan att orka flytta mig.

Ivy svänger av och går en bit innan hon lägger märke till slytherintjejerna som sveper förbi henne. En del med rent av hatiska blickar mot henne. Ivy möter dem inte. De skrämde henne istället, tänk vad ett rykte kan förgöra den lilla "osynlighet" hon hade.

Zayn:
Några Slyherin tjejer i mitt elevhem kommer i korridoren, jag orkar inte prata med dom men, jag kan inte resa mig upp. Alla ork har försvunnit. Så det ända jag kan göra är att sitta kvar och se dom närma sig mig. De viskar högljud med varandra och kastar hela tiden massa blickar på mig. Jag suckar, ingen lyssnade varken på mig eller Ivy, alla trodde verkligen att vi var ett par.

Ivy som nästintill frusit till is och springer därifrån. Svingar sig ned för stora trappan och ska svänga för att ta sig till sitt uppehållsrum när hon går rakt in i en av han, Zynes kompisar.
"Ey, det är Zynes tjej!" Konstaterar den hon krockat rakt in i. Som sedan tar tag om hennes handled när hon försöker ta sig därifrån.
"Även om det är svårt att fatta vad i helsike han ser hos dig." Fortsätter den storvuxna killen och ruskar om henne en aning. Ivy försöker dock ta upp sin stav ur väskan.