Privar rollspel mellan Shapiro och Medi

''Ja, milord. Ta det bara lungt.''
Johannes ställde sig upp ställde sig bakom stollen. Höll ena armen kring prinsessan och knöt upp knuten med den andra. sedan viskade han.
''Du skall bli kraftful och evig efter detta, milady.''

Han log och gick ram till henne och tog henne i famnen och höll henne hårt. Höll hennes haka med den andra och bet henne i halsen och började att dricka. När han var klar så slöppte han henne så hon ramlade ihop på golvet och han föll på knä och log. "seså min kära drick." Han drog fram en liten flaska med blod och tvingade henne att dricka det. "Det här är från din ar." Han log lite.

Hon såg på honom och vred sig. "Du kan inte mena alvar att jag.." Hon kände mannens arm om sig och sedan mannens tänder sjunka in. Ett skrik flydde rån hennes läppar och hon grät och bad för sitt liv innan hon blev tyst. Hon märkte knappt av smärtan av att bli släppt på marken. Sen kom den härliga aromen och smaken av sött blod och hon började att dricka. Krafterna kom sakta tillbaka.

Johannes stod där. Han var glad att se att hon tog det så bra. Han såg på henne sedan gick han ner på knä. Lade sin hand på hennes rygg och viskade.
''Det var väl inte så farligt milady.''
Han reste sig sedan upp sa till ordernsmännen att han skulle gå och göra i ordning prinsessans rum. Han gick mot dörren tittade på prinsessan och gick sedan upp mot hennes blivande kamare.

Hon ryckte till och stirrade på honom och mannen drog sif irån henne.
"Gör så. Du blir hennes.. betjänt. du ska vara vid henne."
Hon tjöt av smärta så fort vampyrens blod började dunka inom henne och rullade runt.
"Det bränns!" Skrek hon av sinna fulla lungor men efter ett tag slutade hon och hennes hy var vackert blek och hon satte sig upp och blottade ett par vita spätsiga tänder. Reste sig och gick från rummet utan att råga.

Johannes stod inne i kamaren och gjorde den i ordning för prinsessans ankomst. Efter 1543 år så hade det äntligen kommit en ny ledare. En yngre och förhopningsvis nådigare bättre ledare. Orderns medlemarna verkade tycka att hon skulle bli en bra ledare, så tyckte även han. Han hade gjort i ordning allt och stälde sig utanför kamr dörren.

Hon såg sig oroligt om och de gröna ögonen såg nästan ut som ädelstenar. När hon hittat Johannes såg hon bort och såret på kinden var borta. Även på hennes händer och ben. "Det gjorde ont. Du ljög." Hon såg på honom och backade. "Vad är jag?"

Johannes stod där och var precis som en betjänt. Han svarade med rak tygg.
''Jag är hemskt ledsen för att ha ljugit för er, milady. Ni är nu prinsessa över Vampyrer överallt i Dimensionerna.''
Han stod där och försökte verka sofistikerad. han sa sedan som Orderns männen beordrat honom.
''Jag är nu er tjänare. När ni säger någonting till mig gör jag det.''

Hon såg sårat på honom och pekade på dörren.
"Är det mitt rum?" Hon såg sedan bort och öppnade dörren och såg in. Rummet var stort och högt i tak och inrett med vinrött och guld. Så vackert och en vacker klänning hängde ramme. "vad vackert det är..."

Han gick in i rummet efter prinsessan, tittade sig omkring och sa.
''Ja, milady. Detta är enbart erat rum. Ni är den nye tron ägaren.''
Han gick lite närmare henne och bugade sig en gång.

Hon vände sig om och såg på honom. "Hur länge är jag prinsessa?" Hon satte sig på sängen och lade sig lite som i fosterställning och slöt ögonen.
"Kom är du snäll."