Besvärjelsen som slog fel [SV]

Yes!!

Super duper bra!! nej nej *slänger ett hopknycklat papper i en överfull soptunna* den här ff en är suuuuuuuper bra!!!!!

Tack så mycket! ♥ Ni anar inte vad era kommentarer gör, tänkte skriva ett inlägg om sorteringsceremonin nu, om någon kan skriva ett till inlägg så att jag kan skriva ett nytt. xD

Jaaaa, nu kan du skriva!!!

jättebra! *bevakar*

Kapitel 4
Mitt hjärta bultade hårt och mina händer var våta av svett. Med uppspärrade ögon såg jag mig omkring i den stora salen. Alison hade beskrivit Hogwarts för mig, men detta överträffade vida mina förväntningar. Taket välvde sig högt ovanför oss, himlen var stjärnklar och en tunn månskära blinkade mot mig. Jag visste självklart att taket var förtrollat, det var det Alison talat mest om efter sitt första år här. Fyra långa bord stod uppställda i salen, och vid vart och ett av dem satt så många elever att jag trodde att jag skulle svimma av nervositet. Allas blickar var riktade mot mig och de andra förstaårseleverna. Jag svalde hårt och drog ett djupt andetag. En av lärarna - en lång, stram kvinna med gråsprängt hår och ögon som tycktes se allt bakom ett par eleganta glasögon - började ropa upp namn från en lista hon höll i handen.
"Merida Lowell!" hörde jag efter en stund långt bortifrån men jag kände illamåendekänslorna komma och kunde inte resa mig. Blodet försvann från huvudet och det sista jag tänkte innan allt blev svart var att nu skulle jag inte få veta vilket elevhem jag hamnade i.

Omtöcknat vaknade jag till av någons bryska ruskande. "Vaa?" mumlade jag förvirrat och såg mig omkring. Vart jag än vände mig möttes jag av blickar - medlidande, nedlåtande, skadeglada, oroliga blickar. Lärarinnan som ropade upp namnen släppte mina axlar och reste sig upp. "Kan vi fortsätta med sorteringen, ms Lowell?" frågade hon och jag nickade med kinderna hettande av förödmjukelse. Jag reste mig snabbt upp och gick på ben som darrade fram till pallen där sorteringshatten låg. Långsamt satte jag mig ner för att inte göra bort mig ytterligare genom att göra något ogenomtänkt. Plötsligt insåg jag att alla skulle se vad det var för fel på mig när jag bytte hatt - jag hade tagit på mig min och vägrat ta av den för att dölja kattöronen som stack upp ur mitt tjocka hår -. Så snabbt jag kunde slet jag av mig hatten och drog på mig den slitna sorteringshatten.
"Jag ser att du är rädd... Du är rädd för andras makt över dig..." mumlade en mjuk röst i mitt öre. Jag ryckte chockat till. Du har ett annorlunda sätt att tänka... Det var länge sedan jag träffade på någon med ett sådant sinne. fortsatte rösten och jag satt stel som en pinne och väntade på min dom. Mamma hade hamnat i Slytherin, Alison likaså. Pappa pratade vi aldrig om, jag visste inte i vilket elevhem han hade hamnat - när jag frågade sa mamma att han hade "förändrats" sen dess. Jag kan se att du är modig... Men modet är gömt långt inne i dig. Du vill lyckas, men du vet inte hur långt du kan gå. Du känner inte dina styrkor... Eller dina begränsingar. Det måste bli...

~~~

Jag tror att jag har bestämt mig för vilket elevhem det blir, kan ni gissa? Vad tycker ni?

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ VAD BRAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!

Taaaaaaaaack sååååååå myyyyckeeeeeet! ♥

Ett till kapitel, snälla! ♥

Hinner nog tyvärr inte ikväll, men imorrn ska jag nog hinna med ett eller ett par!