Älskar du honom, Dominique?

Superbra!

Jättebra!

tycker det är bra *bevakar*

Fina ni! Här har ni ett kapitel! Jag håller på att skriva på ett nytt kapitel, ska försöka lägga ut det senare!

___________________________________________
Kapitel 7:

Jag släpade mig fram till lektionen på morgonen. Egentligen hade jag velat stanna i sängen och sova resten av dagen, men det hade aldrig Georgina låtit mig göra.
”Är du trött, Dominique?” frågade Lorcan flinandes eftersom han visste att mitt morgonhumör var sjukt dåligt.
”Håll käften” svarade jag och blängde på honom.
Mitt humör blev ännu sämre när jag fick veta vem jag skulle arbeta med på lektionen.
”Miss Weasley och Mr Malfoy jobbar tillsammans” sa McGonnagall. ”Ni alla ska lära känna varandra. Ja, jag vet att det är ert sista år men många av er klarar knappt att se på varandra”
Om jag kände mig uttittad? Ja.
Jag satte mig bredvid Scorpius Malfoy.
Vi satt där och tittade på varandra, utan att säga ett ord.
McGonnagall kom fram till oss när vi hade stirrat på varandra halva lektionen. ”Weasley och Malfoy, varför hör jag inte era röster?”
”Inte fan vet jag” svarade jag.
”Weasley, inte den tonen mot mig!”
”Hur fan vill du att jag ska prata då?” frågade jag och tittade på henne. Scorpius började skratta.
”Varför skrattar du, Malfoy? Något som är roligt eller?” frågade McGonnagall honom.
Han svarade inte, utan skrattade bara.
Det var droppen för Minerva McGonnagall. ”Ni två, mitt kontor nu!”

Vi gick till hennes kontor.
”Vad gör vi här egentligen?” frågade Scorpius.
”Ni jobbade inte på lektionen, dessutom var ni otrevliga mot en lärare. Det är helt oacceptabelt” sa McGonnagall och tittade på oss.
”Ursäkta mig om jag och Malfoy inte kan jobba tillsammans?” muttrade jag.
”Jag vet att ni kan arbeta tillsammans. Kan ni snälla visa det?” frågade hon. ”Och jag vet att era familjer inte har ett fint förflutet, men försök för guds skull jobba!”
”Är vi färdiga här, eller?” frågade Scorpius irriterat. ”Jag har läxor att göra”
”Javisst. Gå ni.”
Direkt utanför hennes kontor började vi tjafsa.
”Hur korkad är du egentligen?” frågade han mig.
”Hur korkad är du?” frågade jag honom i samma ton.
”Idiot”
”Du är en idiot”
”Ärligt talat, Dominique.” suckade han. ”Du är så sjukt irriterande”
”Har du sett på dig själv då, Scorpius?” sa jag med betoning på hans namn.
Han skakade på huvudet och gick därifrån.

Obviously, så har han inte det

Men awesome

Hahaha xD

Jätte bra

Kärlek börjar alltid med bråk^^.

Ahw, Scorminique moments!

!Hur korkad är du egentligen?” frågade han mig.
”Hur korkad är du?” frågade jag honom i samma ton.

hahaha xd

super!!