Prs mellan mums och Lida

"Hur ska vi se ut på paraden?", frågar jag.
"Det får du veta i kväll innan, nu ska jag gå.", säger han och jag gör likadant.

Dom få timmar som det är inan vi ska visas upp för hella landet sitter jag i mitt rum och tänker på hur det är hemma just nu.

Jag sitter vid bordet och pratar med Marcus och Patricia.
Era stylister kommer om tio minuter, så ni får skynda er!", säger Patricia.

Plötsligt öppnas min dörr och in kommer Peter.
"Vi måste gå om några minuter" säger han.
"va.. emm..Okej" säger jag och kollar på honom.
"Gråter du?"
"Va..nej" sa jag och torkade bort mina tårar snabbt med baks sidan av handen.
"Ska vi gå då" säjer jag och går ut ur mitt rum.
"Vist"

Min stylist Mark kommer in.
"Skynda dig. Annars komer vi försent."
Vi går till ett rum där jag får på mig en svart rustning med ett svärd och skinnstövlar.

Rickad, tar in mig i ett rum där jag får byta om.
Han ge mig en en vitt kläning som går ner till knäna, ett bar sandaler med rämmar som går hökt upp på benen, ett bar guls smycken till armana och sedan en krans av ett träd som jag inte mins namnet på men finns där hemma.

"Du är redo nu.", säger Mark.
"Dektagare ställ er på vagnarna!", ropar en kvinna. "Distrikt 1, rulla ut nu!"
Distrikt 1 rullar ut och det tar rettio sekunder innan vi åker efter.

Efter en liten stund så rullar även våran vangn ut och det ända som man nästan hör är publikens jubel.

När alla stannat håller presidenten tal och alla lyssnar. Vi är tysta och låter honom börja på talet.

Det som president en sa kunde man nästan helt utan till, så även om man inte orkade lusna så var man tvungen att se ut som att man lysnade.