Eragon [privat]

Jag sliter mig loss.
Jag har uppfostrat såna där vargar! säger jag argt. Jag fortsätter gå med bestämda steg.

Jag vet att jag inte har en chans att hålla i henne, så jag låter henne gå.
Vi måste hindra henne. Det där är ingen vanlig varg. Det luktar som om den har något ont i sig. Jag tror det är en skugga i en gigantisk vargs kropp"
Jag stirrar chockat framför mig och stormar sedan ut ur mitt gömställe.

Jag går försiktigt mot vargen. Hallå? säger jag försiktigt. Vargen morrar. Det var inte som Sildak trodde. det var ingen skugga. men vargen var arg. väldigt arg. snarare rasande. och hungrig. jag blev nästar´n rädd. men sedan påminde jag mig om att jag hade uppfostrat vargar som dödat många alver. Vi vill dig inget illa. Om du är snäll mot oss får du stanna här, du får mat och du får vila. så vad säger du? Vargen tittade på mig. Gick fram till mig och puffade på mig med nosen. jag vill ha mycket mat.

Jag ser förvånat hur vargen och Anya stor lugnt bredvid varandra. Just då ser vargen mer ut som en snäll liten hundvalp än en blodtörstig varg. Men varför flydde Törne för en varg? Jag närmar mig försiktigt.

''Han är bara hungrig!'' ropar jag. ''Murtagh, hämta en hjort, du vet att jag inte kan döda djur'' Murtagh suckar. ''Enya, är du min mamma?'' frågar han skeptiskt. ''Man vet aldrig, du kanske är hälften alv?'' skrattar jag. sedan blir jag orolig. Törne borde inte ha blivit rädd för en varg. och drakarna ser fortfarande oroliga ut. nu kan jag också känna det. det är något farlig i luften. ''Eragon!''

"Va, vad är det med honom?"
När jag säger det vänder sig vargen mot mig och börjar morra åt mig.
"Gjorde jag något fel?"

''Nej då, han tror att du är Murtagh, och att du skulle hämta mat'' Sedan vänder jag mig om. ''Vi måste gå till Eragon, NU! jag tror att han blir sjukare...''

"Va, vad pratar du om egentligen. Varför tror du det?" Jag springer efter henne.

''Jag vet inte... det bara käns så''

När vi är framme hos Eragons hem förstår jag vad hon menar. Det känns väldigt fel här. Hotfullt och luften dryper av ondska. Jag kryper ihop och backar ofrivilligt.