Zayven (PRS)

Raven andas in, känner doften av alla tusen, miljoner, kanske till och med biljoner, växter som tränger sig inom de genomskinliga glasväggarna. Doften ger henne huvudvärk, för i helvete, varför behöver man så. Många. Växter? Helt ologiskt. Hon är hyfsat irriterad på blommorna närmast. Det är någon sorts lilja som bara står och utsöndrar sig starka doft överallt ifrån. Men när en annan doft dyker upp i skogen står den ut som en siren bland varulvar och Raven slutar med att riva sönder blommor och leta efter var nu maskpojken kom ifrån. När hon väl hittar honom kan man säga att det är förgäves eftersom blommorna snart kommer ha bedövat hennes luktsinne totalt om hon inte kommer ut härifrån.

Han plockar upp några av de alleeles färgstarkast blommorna, och stoppar dem innanför rocken.
Han tycke om att exprementera, drycker var också en favorit.
Han log lite vänligt mot henne och reste sig till sin fulla längd.
Han bugade smått och såg på henne med road blick.
"Stör dofterna dig?" han såg retligt på henne och tog tag i ett av träden och slet av några löv som han gömde under rocken. Han tänkte att det borde se rätt konstigt ut, en mörk varelse med skrämmande aura plockade blommor och löv i en personligt skogsträdgård.
Annorlunda.

"Börja inte nu, sötnos." Svarar hon sarkastiskt och rättar till luvan för att blockera eventuellt solsken som rör sig genom sprickor eller dylikt. "Planerar du en hemmaträdgård, eller häxbrygder?" Motfrågar hon istället. "För det finns fenixört därborta vid snåret." Konstaterar hon och pekar mot ett tätt snår längre bort. Nu är egentligen fenixörten utdöd, men drottningens privata växtsamling har tydligen skötts av en mästare när örten fortfarande lever.

Zyne gillade inte namnet hon gav honom, men höll tyst.
"Jag är inte intresserad av fenixörter. Jag är nyfiken på nya örter, som ingen begrundat ännu." sade han uta att le och tog ännu en blomma. Den här var svart, stor med gula och vita prickar.
Han tog några stycken och och några av en exotisk orange växt med lila blad.
"Det är väll så att säga en hobby."

"Aja, ha så kul." Säger Raven med en axelryckning och vänder sig om för att leta upp en bra väg ut. Hon måste tillbaka till Hanto, hennes armé måste vara helt i kalabalik vid det här laget när ingen har kunnat hjälpa och organisera de nyfödda. Hon kommer aldrig fatta varför hon måste lära ut dem, även när de äldre borde kunna. Dessutom är hennes lilla mördargrupp ute och letar efter henne, det kommer inte sluta vackert.

Han samlade sig och såg kallt på henne.
"Du får gärna stanna, men jag tänker gå." han gick förbi henne och letade rätt på luckan, kan man ta sig in, kan man ta sig ut.
Han trevade efter den i taket och fann den tillslut.
"Ska du med?"

"Och var leder den, om jag får fråga." Frågar Raven som redan är efter honom, eller egentligen inte. Mer bredvid där hon flyger runt som fladdermus och hennes röst låter mer som en konstigt eko än en riktig röst som formats av mänskliga stämband. Lite stört, men för Raven låter det förstås normalt. Även om hon inte varit fladdermus på ett bra tag.

Zyne rynkar på näsan.
"Borde jag kalla dig fladdermusen, istället för blekansiktet?" säger han med sarkasm i rösten.
Han kniper ihop läpparna innan
För masken.
"Till en korridor. Där det kryllar av idioter." säger han och lägger armarna i kors över bröstkorgen.
"Fan."

"Samma effekt, gullet." Nu kan man egentligen inte se det, men hon flinar. Man kanske kan höra det ändå. Hon flaxar uppåt och slinker förbi och upp till luckan. Där blir hon "mänsklig" igen och knuffar upp den. Fast när hon öppnar blir hon istället rök som sipprar upp ur hålet, vilket väcker en hel del uppmärksamhet.

Zyne orkar inte säga åt henne att vara diskret, utan bara hoppar upp och landar i korridoren och springer.
Han hör hur de kommer efter, hör hur de skriker att han inte kommer undan.
Men det gör han. Alltid.