Rolla?

((Ok. Då kör jag.))

När jag hade kommit in i slottet som året innan visade prefekterna alla eleverna till Stora salen. Precis som jag hade gjort året innan gick nu dem nya första års-eleverna fram för att bli valda till ett elevhem. Jag såg mig omkring. Jag hade gått på Hogwarts 1 helt år och inte fått någon vän. Men i år! I år skulle det bli skilnad!

Jag gick in i entrehallen. Allt såg precis som vanligt ut.
När jag kom ut i korridåren var den fylld av elever. Plötsligt satt jag på marken. Jag hade råkat krocka med nån.

Jag kom in i slottet och suckade. Ingen la märke till mig när jag gick ut igen. Jag hade fått syn på Emma därinne. Emma, som varit min bästa vän men svikit mig.

Medans jag såg fler och fler personer komma in i Stora salen sa jag till mig själv.
''Jag blundar och den första jag pekar på ska jag gå fram och prata med... efter ceremonin... När jag har sovit lite... När jag har fått mitt schema. Nej! Jag måste gå dit och prata direkt!''
Jag blundade och svingade runt min hand och sedan stälde jag in armen på en person och tittade. Jag hade pekat på en... 3:de klasare.

Jag gick in igen och väntade på att dörrarna till strora salen skulle öppnas. Jag såg att Emma stod och pratade med sina nya ''vänner''. Jag visste att hon bara var med de för att de var populära. Men jag skulle aldrig förlåta henne för det hon sagt i våras

(Alltså sitter dem och tittar på förstaklassare som blir valda för olika elevhem? Jag skriver i den synvinkeln iallafall)

Jag satt och stirrade runt om salen, alla var så glada och lyckliga, folk skrattade och log, dem visste att ännu ett fantastiskt år på hogwarts skulle upplevas igen.
Jag skulle få uppleva ett år med falska människor, människor som ändå bara använder mig.
Jag skulle få vara med Zara också, min själviska flickvän som tror hon är så populär bara för att hon är ihop med någon, och ännu värre, hennes enormt irriterande kompisar som är 'så' fascinerade av mig. Usch.
Zara satt och gav mig slängpussar lite längre bort och jag log lite smått äcklad tillbaka. Jag måste göra slut med henne.

-Förlåt, jag måste se upp mer,mumlar jag och reser mig upp.

Dörrarna öppnades och jag försökte ta mig fram genom trängseln. Jag fick syn på Emma, som satt vid Gryffindorbordet. Jag skyndade mig förbi henne, men kom på att jag hade glömt min mantel utanför, så jag suckade, vände och gick ut igen

Jag satt stilla helt stel i kroppen fortfarande pekande mot dem där från tredje årskursen. Såg dem mig. Jag vat inte men, jag gick fram. När jag kom närmare såg jag att det var... en Hufflepufflare. Jag sa tyst.
-H-hejsan. J-jag ä-är...Jag är Lucas, m-m-men k-kalla mig... Kalla mig Lu.
Jag stirade på ett konstigt sätt mot Hufflepufflaren. Jag var rädd att han skulle kalla mig något eller använda någon förvandlings-magi och göra mig till en fågel eller något som andraklassare inte kan motbesvärjelsen på. Men jag tänkte sedan. Han var Hufflepufflare, det vorde vara lungt. Eller?

Jag letade efter min mantel men såg den inte, så jag struntade i det. Jag tittade på Emma som satt och pratade med någon jag inte åsg, men sen förstod jag att det måste ha varit Ville. Jag tittade mot slytherinbordet, vem som helst som satt där kunde bli min vän. För jag behövde en vän. Sedan tänkte jag om. Vem som helst i hela salen kunde bli min vän. Men jag såg ingen som verkade kunna bli det.