Prs mellan mums och Hermione:D

"Jag ska nog gå och lägga mig nu.", säger jag och oussar honom på näsan. "God natt!"
Han stänger dörren efter sig och jag kryper ner under täcket. Jag faller snabbt in i sömn, med många, fast bra drömmar. Om Eric. Hans hår luktar så gott, hans händer är så mjuka och hans personlighet..
Jag är verkligen kär i honom!

Jag är faktiskt glad när jag lägger mig, för att Joseph och jag kan vara normala vänner igen. Tror jag...
Jag vaknar av att jag får lock för öronen. Det brusar överallt och det är mörkt utanför fönstret. Tåget kör genom en tunnel.
Vi är snart framme i huvudstaden.

"Vakna sömntutor, vi är framme om fem minuter!", sjunger Ruth.
Jag stiger upp och klär på mig. Jag gå ut ur rummet och går till matvagnen för att få mig en god frukost. Det blir plättar och omelett med bacon. Och till dracka får vi varm choklad.

Tåget kör långsamt in i huvudstaden. Längs med spåret står det stora folkmassor på båda sidorna. De försöker ta på fönsterna och ropar saker till oss på sin fåniga dialekt som de har här i huvudstaden. Jag går bort från fönstret.
Plötsligt kör tåget in i en tunnel igen, den här gången in till stationen där vi ska gå av.

Tåget rollar långsamt in på tågstationen där många huvudstadsbor väntar.
Jag och Eric kör går till förnstret för att vinka.
De skriker så högt att man hör det in.
Vi vinkar glatt och går in i våra rum för att klä på oss.
Jag tar på mig en lila tunika med fransar i ärmarna och ett par blåa jeans. Och på fötterna har jag svarta converse.

"Vi har stannat nu, raring! Det är snart dags att gå av!", kvittrar Pansy som står utanför dörren.
"Kommer", ropar jag.
Jag rotar runt i min gigantiska garderob och väljer ut ett par ljusblå jeans, ett silvrigt linne och en elegant svart kofta över det.
"Ta på dig de här", ropar Pansy och öppnar dörren på glänt och slänger in något. Ett par höga klackskor.

"Nej, lilla vän!", säger Ruth anklagande när jag kommer ut. "Inte de skorna! Ta de här i stället!"
Hon slänger ett par silvriga klacskor med nästan en decimeter hög klack.
Men jag har inte svårt att gå med dem.
Jag går ut ur tåget och in i ett stort våningshus.
"Här är er våning, deltagare från tistrikt 2.", säger en man.
Vi går in i hissen och upp till vår våning.

När jag staplar ut på de decimeterhöga klackarna granskar Pansy kritiskt mina kläder.
"Det duger", säger hon till slut. "Men du måste lära dig att gå i skorna."
"Måste jag verkligen ha dem?"
"Ja, absolut. Du ska få träffa dina stylister snart och du ska se att de håller med mig. Nu går vi!"
Jag får anstränga mig för att inte snubbla medan vi går ut ur tåget och in i ett höghus en bit bort. Jag antar att Joseph och Zaphira redan är där.
Vi leds in genom en korridor och in i en hiss, som för oss upp till våran våning allra högst upp.

"Wow...!", säger Eric.
Jag går in i mitt rum och ser den frästande vattensängen stå och bubbla. Jag lägger mig på den och tittar upp i taket.
Jag går in i badrummet och ser en fjärrstyrd dush. Jag knappar in några saker på den och ser att vattnet ändrar förg hela tiden.

Rummet är helt fantastiskt. Om jag trodde det i tåget var lyxigt är det ingenting mot det här. En stor vattensäng står mitt i rummet och duschen är fjärrstyrd. Man kan ställa in färg, doft, bubblor och tryck. Jag tar en lång dusch och bara njuter.
När jag har satt på mig min nya morgonrock och lagt mig i vattensängen knackar någon på dörren.
"Zara? Du ska träffa dina stylister nu", ropar Zaphira.