The magical universe of Insipiens - The Apocalypse (privat)

((haha, märkte det, fast sa inget... xD))

Amy ställer sig upp.
"Igen miss Wood?" säger kvinnan.
"Förlåt, jag lovar att det inte ska hända igen" säger Amy innan hon går in. Hon ler för sig själv när hon går efter Robin. Hon har tappat räkningen på hur många gånger hon sagt det.

((You have to tell me such things... o_o))

"Natt, Amy." Säger Robin innan han svänger av mot "pojkar mellan 14-18" som hans avdelning kallas, som är konstigt nära de yngre flickornas.

((Sorry... I'll do it next time, promise c )

"Godnatt" säger Amy och går mot sin avdelning, som är lite längre bort.

(Thanks. )

Robin lägger sig i sin säng och tittar ut genom fönstret, där man fortfarande kan se trafiken passera. De andra i rummet sover - de andas iallafall tungt. En kille blev adopterad för någon dag sedan, den sängen är tom. Men kommer väl fyllas snart igen.

När Amy kommer till sin avdelning sover alla andra. Hon själv kollapsar nästan på sin säng när hon når den. Hon är så trött. Men när hon väl har kastat av sig kläderna och krypigt under täcket kan hon inte somna.

Robin ligger under täcket, kan inte sova och har dessutom massor med fantasier om Simon Studs i huvudet. Han suckar tvingar ned huvudet i den knöliga kudden och försöker halvt om halvt kväva sig själv till sömns.

Amy vänder och vrider på sig men det går inte att somna. Hon suckar tungt och det hela slutar med att hon stirrar upp i taket och försöker sjunga sig själv till sömn tyst.

Reflexer går så att han måste vända upp huvudet igen, men lite utmattad blev han ändå av syrebristen. Han kanske hinner somna innan han piggnar till igen.

När ögonlocken äntligen börjar kännas tunga somnar hon. Fast hon sover oroligt.

(Zombies nu? o.o)

Robin vaknar på morgonen.
"Tänk att jag faktiskt lyckades somna." Mumlar han svagt och gnuggar sig i ögonen.