Meeting of the worlds [Begränsat]

Link såg ner på avgrunden under bron. Epona stod otåligt och väntade, hon verkade alltid vilja vara på väg förutom när han verkligen behövde skynda.
"Link we should move on. We need to find a way to the heaven" sa Midna och Link tittade på henne och nickade, hon hade rätt. hans nästa mål var himlen, hur han skulle ta sig dit viste han inte. men han anade att någon av hans allierade hade svaret. Han vände Epona och satte av i galopp mot Castel Town. Han undvek fienderna på vägen, det vore ju ingen mening att dra på sig en skada genom att träffas av en pil. plötsligt tvärstannade Epona och han ryckte till i sadeln, den andra bron framför honom var borta. hur kunde den vara borta? han hade satt tillbaka den för ett tag sedan. utan förvarning for en svart dimma upp ur avgrunden, Epona stegrade i skräck och Link drog sitt svärd, vad det än var kunde han klara av det. Men han var inte beredd på att Epona skulle slänga av honom. I sin tvär vändning hade han inte hunnit med och han föll av henne och rullade mot kanten. han grabbade tag och försökte hålla fast.
"Link" skrek Midna i samma stund som han tappade taget och föll mot avgrunden

OKAY SO BASICALLY DETTA HÄNDER I PORTAL-SPELEN:
(en summering för er som aldrig har spelat det)
Du är som en levande försökskanin. Du har blivit tillfångatagen av Apature Science där du ska, men hjälp av ett portal gun, ta dig genom testkammare.
Självfallet är detta inte simpelt nog, då hade det varit ett ganska tråkigt spel.
Apature Science är övergiven. Du är den enda där.
En galen, ondskefull robot styr nu hela stället. Hennes namn är GLaDOS. Hon håller dig fångatagen och bygger testkammare som du ska ta dig genom... Eftersom att det är skönt för henne. (Seriöst, det är typ som sex för henne. Lite strange, men whatever.)
OOOOOCH nu kommer den fina biten! I varje spel försöker man ta sig ur testkamrarna och döda GLaDOS. Eftersom, well. Man vill inte vara en försökskanin. Man vill ju leva ett vanligt liv. Så då och då får man lixom springa "back stage" bakom testkamrarna osv för att kunna lura GLaDOS. Man springer lixom genom fabriken, inte bara testkamrarna.
Spelen slutar med att man dödar henne och kommer upp till ytan och har lyckats att fly typ.
Och alla spelen börjar med typ "PLOT TWIST DU BLEV TILLFÅNGATAGEN IGEN OCH ÄR NU TILLBAKA I TESTCENTRET OCH ÄR GLaDOS LILLA DOCKA IGEN HA-HA".


EN PORTAL GUN FUNGERAR SÅHÄR:

Du skapar två portaler. En blå portal och en orange portal. De portalerna kan du resa mellan. Om du går in i den blåa kommer du ut genom den oranga. Om du t.ex. skjuter den blåa portalen på ett hustak och den oranga portalen precis bredvid den kan du alltså genom ett steg ta dig upp på hustaket... Sålänge du går genom portalen. Najs va?
Exempel på någon som har kört sin julgran mellan två portaler:


LONG FALL BOOTS FUNGERAR SÅHÄR:

Chell har ett par skor som är najs. Seriöst, hon kan falla från vilken höjd som helst och ändå vara oskadd. Det är galet bra. 8D

______________

Solljuset sipprar in i testkammaren genom stora sprickor i taket. Sprickorna växer sig större och större ju längre tiden går och kammaren fylls av naturligt solljus. Frisk luft fyller rummet och driver bort alla spår av neurotoxin, nervgift, som GLaDOS utsöndrade, allt för att få se till att Chell dör.
Metallbitar, bestående av delar av GLaDOS, flyger genom luften med ett sus och Chell känner hur hjärtat bultar på för fullt. Det är tredje gången som hon försöker fly från Apature Science. Båda gångerna innan har hon lyckats komma upp till ytan, men någonting har tagit tillbaka henne.
Den här gången måste det gå.
Hon hör GLaDOS som skriker av ilska i bakgrunden. Hennes kalla robotröst får Chells blod att frysa till is.
Tänk att de samarbetade en gång i tiden för att stå emot en gemensam fiende.
Den tiden är sedan länge bortblåst. När GLaDOS fick tillbaka sin makt tog det inte lång tid innan hon blev sitt gamla samma jag. Byggde testkamrar som Chell fick ta sig genom och började dra du-är-tjock-skämt om Chell samt du-är-adopterad-och-dina-föräldrar-hatar-dig-skämt.
Chell ser en yta där hennes portal gun fungerar. Hon skjuter två portaler, en några meter bort ifrån där hon står och en nästan uppe vid ytan. Hon går genom portalerna och kravlar sig sedan upp till ytan.
Hon finner sig själv mitt ute på ett fält. Om hon bortsåg från ljudet av GLaDOS som långsamt förvandlas till metallskrot är det en helt vanlig sommardag. Fjärilar flyger runt i luften, blommor täcker marken.
Solen värmer Chells hy och hom blundar. Hon blundar tills hon inte hör GLaDOS längre.
Sedan springer hon.
Vart vet hon inte, hon bara springer.

(Ska nog vänta tills de andra svarar också ^^)

(Okej, najs. Jag försökte precis förklara spelet... Cara förstod lixom ingenting av mitt rollinlägg haha XD)

(Heh xD
Älskar detta klippet, så synd om Daleken. )

(Tack My det förklarade lite mer )

(Sorry, är pepp och orkar inte vänta xP)

Hela Tardisen skakade våldsamt, och Doktorn föll ner på golvet, skrattande. Detta fick hans hjärtan att slå extra snabbt och pumpa ut dubbelt så mycket adrenalin än en vanlig människas.
"This is amazing!" skrek han medan han kände ett högre och högre tryck mot sin tinning, nu befann han sig i tomheten. Tardisen snurrade runt och runt, Doktorn kastades från golv till tak, fortfarande skrattandes. Sedan landade han, och Tardisen var nu stilla. Han öppnade dörren och steg ut, snön föll ner som regn, fast långsammare.
"Who are you, and how did you get here?!" hörde han någon skrika, och vände sig om, där stod en man klädd i vitt, med sitt ansikte dold av en matchande huva. Han hade ett gammalt gevär riktat mot Doktorns bröstkorg, den vänstra sidan.
"Hello, I'm the Doctor." sade han muntert. "Would you fancy a cup of tea?" mannen såg förvirrad ut.
"No thank you, tea is for the Brittish. How did you get here?" upprepade han.
"Oh, I uhm... I traveled. You?"
"What?"
"How did you get here?"
"I traveled." sade han, åter igen förvirrad.
"You know what? I ight as well go into this blue box so that you can get the police. Allrighty?"
"I guess, don't go anywhere." sade han och gick ner mot en by.
"Oh!"
"What is it now?" snön föll fortfarande för fullt.
"OH! Oh oh oh! Look! That's just amazing, did you see it?"
"See what?"
"The snowflake! Look, there's another one!"
den vitklädde gick irriterat ner till byn, och Doktorn tryckte åter igen på nöd-knappen, det enda som skulle hända så här nära marken skulle vara en djup grop.

Thor vaknade upp ur sin djupa skönhetssömn. Han hade sovit i exakt 8 timmar, precis lagom för att han skulle få en bra början av dagen. Thor sträckte på sig, gäspade och ställde sig upp på golvet. Han kastade en blick mot spegeln, rättade till sitt hår lite och vände sig sedan om mot garderoben. Efter 20 minuter hittade han äntligen något att ha på sig, en röd skjorta och svarta jeans. Det var inte rätt tillfälle att ha på sig sin rustning kände Thor. Han borstade snabbt igenom sitt långa blonda hår, gick in i badrummet och rakade skägget till perfekt längd och log sedan mot sin spegelbild som log tillbaka mot honom. Thor kände sig redo att gå ner och äta frukost, inget skulle nu kunna förstöra hans perfekta dag!

(So. So. Sorry! D: )

Merida slår upp ögonen med en stor förhoppning om dagen.
"Good Morning!" Hälsar hon på sina tre bröder när hon ser dem smyga runt i köket, troligen på jakt efter efterrätter. Hon plockar åt sig ett äpple och sin matsäck från en av kokerskorna. "I'll be back by dinner time, mom!" Säger hon till sin mamma som dykt upp i dörröppningen med en missnöjd uppsyn. Sedan är Merida ute, utanför det stora slottet och på väg mot sin redan sadlade häst Angus.
"Here you go, Merida." Säger en av stallpojkarna med en blinkning.
"Thanks." Svarar Merida och hoppar upp på sin häst, med pilbåge och ett fyllt pilkoger på ryggen, innan hon sätter av. På vägen ut ur slottet och rycker åt sig en av vakternas svärd. Man vet aldrig vad man stöter på i skogen.
Lite senare, enligt Merida känns det dock som inget har hänt, uppenbarar sig skogsranden och hon spänner vant en pil i sin båge som hon skjuter iväg. Denna träffar sitt mål med precision. Precis som alla de följande pilarna, hon är så glad över det. Hon är den bästa skytten i hela Skottland, men vet någon det utom hon? Inte en chans. Utan förvarning börjar Angus bromsa in och Merida förstår inte varför, men utan att kunna stoppa det faller hon handlöst nedåt. Ned i mörker.

Link kände hur han landade på den hårda marken. Ryggen värkte, att falla så länge som han verkat göra gjorde att han hellre ville slås mot Ganondorf. Han hörde ett skrik och sedan hur någon landade på honom, luften gick ur honom och han trycktes mot marken.
"Link" sa en röst och han öppnade ögonen som han omedvetet stängt. "I tried to catch you" sa hon och han nickade, han hade anat att hon skulle försöka.
"Were are we? this is not Hyrule" sa Midna och reste sig upp. Link satte sig upp och såg sig omkring. att de inte var kvar i Hyrule förvånade honom inte, han hoppade upp på fötter och drog svärdet och såg sig omkring.
"Do you want to transform to a wolf?" frågade Midna och Link nickade, varg kändes säkrare. Han kände hur kroppen förändrades och snart stod han på de fyra välbekanta benen, med Midna på ryggen. Link såg på henne och hon nickade innan han började springa mot skogen