Allt för dig

Gud vad bra!!!!! Ny läsare! Tråkigt för Lily att James blir kär i Sirius nu!


*bevakar*

Ni får ett nytt kapitel redan nu, fick en idé, och har skrivit hela dagen. Hoppas ni blir nöjda



Lily öppnade fönstret så fort hon hörde ugglan krafsande på fönstret. Hon kunde inte fatta hur beroende av James hon hade blivit helt plötsligt, kunde inte tänka på någonting annat.

Hon viste att hon hade gillat honom länge, men samtidigt hade hon hatat hon honom mer en någonting annat. Men den gnagande känslan av att han var någonting mer hade alltid funnits där, trots att hon försökte skylla den på att han var någonting mer en alla andra, för att han var så trångsynt och irriterande.

Hon hade många gånger drömt om honom, där de hade haft en djup relation till varandra. Lily kommer på sig själv med att drömma sig bort i drömmarna om James.

Han var attraktiv, och nu när han var så trevlig och annorlunda kunde hon inte förneka det längre. Hon hade blivit kär i James, det gick inte att undvika. Hon visste att flera av tjejerna längtade efter honom, att få vara han flickvän, men han hade aldrig varit ens lite intresserad av dem. De tjejer han sagt nej till, hade spridit rycket att han var bög, och att Lily bara var lögn så att ingen skulle tro det.

Lily hade under många år varit trakasserad av de nobbade tjejerna, men hon hade inte brytt sig. De fick tycka vad de ville om henne. Men hon visste inte hur lätt hon skulle kunna skacka av sig kommentarerna nu när hon faktiskt gillade James…

Hon kastade sitt röda hår över axlen och gick ut från biblioteket för att äta middag. Hon hade tänkt strunta i den, men hungern tog slutligen över. Hon kollade snabbt på en klocka som hände på väggen, och anmärkte att den ganska nyligen börjat. Om hon åt tillräckligt snabbt, skulle hon kanske hinna där ifrån innan så många andra skulle hinna komma.

Snabba fotsteg hördes i korridoren och en hand lades på Lilys axel. Det var Mary.

Lily hade inte set sin vän på flera månader. Hennes nätta lilla kropp, var nu stor och tjock på grund av graviditeten, och henne hår var inte lika vågigt längre. Henne vanliga breda leende, var nu svagare, men spred lika mycket glädje som förut.

- Hej, log hon försiktigt och släppte Lily.
- Hej, sa Lily och kunde inte låta bli att stirra på den stora magen.
- Visst är det otroligt? Sa Mary och la en hand på magen.
- Hur länge är det kvar? Frågade Lily och kollade upp si sin vän varma, bruna ögon.
- Det händer när som helst. Någon vecka, sa Mary och utstrålade stor glädje över den nyheten.
- Vet du om det är en pojke eller flicka? Frågade Lily och de började gå tillsamans mott Stora Salen.
- Madam Pomfrey har kollat, och det blev en flicka. Jag tror hon ska heta Penelope, sa Mary drömmande.

Lily var verkligen glad för att Marys skull. Visst, det var tråkigt att henne pojkvän gjorde slut, men nu var Mary så mycket lyckligare, kunde välja hur hon skulle göra. Hon fick bestämma över sitt egna liv.

- Lils, jag hade tänkt fråga dig sak. Du kommer säkert inte vilja det, det är ganska mycket begärt, eller det tror jag, du behöver inte göra så mycket skulle jag tro. Jag förstår att du inte kommer vilja, men…, började Mary, men blev avbruten.
- Säg bara det du vill komma till!
- Jo… Skulle du vilja vara med när hon födds? Som stöd alltså, nu när pappan inte vill veta av babyn, sa Mary och kollade ner i marken.
- Vill du det? frågade Lily förvånat.
- Ja… det skulle vara skönt om det fanns någon där, som stöd, sa Mary och kollade snabbt upp på Lily.
- Ja, men självklart! Vi är ju kompisar, eller hur? Sa Lily, och Marys ansikte sprack upp i ett leende.

Stora Salen var fullare en Lily hade trott, det fanns elever överallt. Där ibland fanns James. Hon försökte att inte titta på honom, och sökte därför med blicken efter en ledig plats.

- Där kan vi sitta, sa Mary och pekade på en lediga platser en bit uppåt på bordet.

Allas blickar följde dem, eller der följde mars stora mage där hon gick. Men hon struntade i dem och satte sig bred David Jorden, som tittade upp och log mott de, innan han forsatte med att prata med sina vänner.

Mary tog för sig snabbt för sig av köttet och potatisen. Hon försökte att äta så sansat som möjligt, men maten för väldigt snabbt slut.

- Jag har inte ätit sen fruktosten, sa Mary och torkade sig om munnen med en servet.

Men Lily lyssnade inte. Henne blick hade sakta vandrat mott James. Hans svarta hår var lika ruffsigt som vanligt, men istället för att störa sig på det, tyckte Lily det bara var gulligt. Det hon hade sin uppmärksamhet på, var han tomma, rena tallrik. Var han inte hungrig? Han hade inte lunch, bara lite frukost.
Lily skakade bort tanken och kom på att han förmodligen snott mat från köket igen.

Lily kollade på sin egna tallrik. Den var fullproppad med potatis och lax. Plötsligt kände hon sig onyttig och tjock. Var hon tillräcklig bra åt James? Skulle hon duga åt honom? Var hon tillräckligt small och fin för honom? Hon tittade på sin mat, som nu såg motbjudande ut.

Hon sköt undan sin tallrik, sa till Mary att hon skulle göra läxan, och lämnade fort Stora Salen.

Hon skyndade sig upp till Sovsalen. Det var ingen där. Hon låste in sig på toan och tog av sig sin tröja. Hon hade aldrig haft något
emott sin kropp, men nu var den plötsligt ett hot mott henne. Han kastade tröjan i tvätten, som husalferna skulle hämta senare, och ställde sig framför spegeln. Ett par välformade bröst, breda axlar, spetsiga armbågar och en, enligt henne, för stor mage. Hon fattade inte att hon aldrig tänkt på det förut. Hon fattade inte att hon tillbringat 6 år med att ta dubbla, ibland 3 dubbla, portioner. Hon fattade inte att det aldrig slagit henne att hon vägde mer en de flesta tjejerna hon känner.

Hon strök med hande över magen. Böjde sig ner så att hon lutade sig över toan, och stoppade ner fingrarna i halsen.

Superbra! Gillar sättet du beskriver Lilys känslor till James .

TAck

Ingen orsak! Du skriver så himla superdupermegabra! Tack för att vi fick ett kapitel!

HÅller på med ett nytt, fast jag vet inte när det kommer.

Bra men stressa inte! Vi väntar hur länge som helst!

Tack, det är känt att veta

Varsågod

Jättebra!!!!