Delena [Privat rollspel]

Stefan parkerade bilen vid sjukhuset, och dem klev ut. Snart var dom inne hos Caroline, hon mådde inte bra.
Caroline öppnade ögonen.
"Elena? Vad gör du här?" kraxade hon. Elena log lutade sig mot väggen.
"Jag ville besöka dig.." sa Elena.

När dem lämnat sjukhuset så åkte dem till Stefans hem. Elena suckade, hon hade fått en riktigt irriterande huvudvärk.

Damon ställde ifrån sig teet på bordet, en aning för hårt än menat, men Carole verkade inte lägga märke vid det. "Och ni har ingen aning om vem vampyren eller vampyrerna är?", frågade Damon, om de skulle sätta igång en sökning skulle han och Stefan bli anklagade på en gång, därför behövde han hitta den nykomna snabbt. "Nej, det är ju rätt svårt att spåra dem... här varelserna.", sade Carole och log försiktigt mot honom samtidigt som hon verkade äta upp honom med blicken. Han skulle i vanliga fall utnyttjat ögonblicket, men han kunde inte strunta i situationen. "Jag är ledsen Carole men jag måste sticka. Slå mig en signal om ni får reda på något.", sade han och log stelt, Caroles tidigare strålande ögon hade blivit besvikna. Han skyndade sig ut på gårdsplanen där han tog upp telefonen ur byxfickan. Han bläddrade snabbt upp Stefans nummer bland kontakterna och gick omkring i en cirkel väntandes otåligt på svar.

(( Corriiz: Kan du vara Stefan ett tag? :'P ))

((Visst))

Stefan:
Stefan stannade bilen utanför huset och plötsligt började det vibrera i hans byxficka. Han suckade tittade mot Elena och log. På mobilskärmen så lös Damons namn upp. Stefan tryckte på den gröna knappen, som svarade på samtalet, han lyfte mobilen mot örat.
"Hej, brorsan." sa Stefan snabbt.

"Not a good time to be happy Stef.", sade Damon och sparkade iväg en sten som lyckades träffa en björk på andra sidan av den enorma trädgården.
"Carole har just berättat för mig att staden drabbats av ännu ett vampyrproblem." Muttrade han och stoppade ena handen i byxfickan.

(( Ska vi säga att Stefan har fått sig en knäpp, och börjat dricka människoblod? Det är alltså han som skadat dessa människor. c: ))

(( Sure ^^ ))

Stefan svor inombords, han gick ut ur bilen.
"Jasså..." Stefan suckade, han kunde inte kontrollera sånt. Han gick mot huset, öppnade dörren och gick in, han hoppades att Elena stannade kvar i bilen.
"kanske inte . alla gravvampyrer är döda?" sa Stefan och svalde hårt.

"C'mon, tror du på det själv eller?", svarade Damon otåligt medan han 'lekte' med bilnyckeln i sin hand. Han gick mot bilen och sade "Var är du? Vi behöver prata personligen". Han satte sig i förarsätet i sin blåa bil och startade motorn.

"Jag är hemma..." Stefan avbröts då Elena kom in.
Stefan log mot Elena och hon log tillbaka, fast svagt.
"Vem är det?" frågade Elena.
Damon mimade Stefan.

Damon avslutade samtalet och körde iväg, snabbare än lagligt kan man uttrycka det. Han trummade stressat på ratten och försökte att skjuta undan alla tankar kring vampyren/vampyrerna, det var bättre om han redde ut det hela med Stefan till att börja med.

"Vad sa han?" frågade Elena.
"Inget speciellt, ville se till så att vi var i skolan" ljög Stefan. Elena grymtade gick in i 'vardagsrummet' och satte sig ned, med Stefan bakom sig.

((Jag shiftar lite mellan karaktärerna I think))

Damon parkerade bilen på uppfarten och gick mot huset i lugn takt. Han hade ingen aning om hur de skulle hitta vampyren, de brukade vara duktiga på att gömma sig, men han var dubbelt så duktig på att hitta dem sade hans undermedvetna. Damon öppnade ytterdörren och klev in i sitt hem, han antog att Stefan befann sig i 'salongen', så stegen styrdes direkt ditåt.

(( Det blir bra, gör det du känner för ^^ ))