Arvtagaren privat

-De är kanske ett bra par, sa ja men det borde jag inte gjort för Enya landade och jagade mig runt hela lägret tills vi e orkade mer.

´Jag stannade flämtande, och de blev inte lättare att andas av att jag skrattade.
Men samtidigt var jag inte helt glad, för jag hade ju, fast jag alltid vetat att den var hopplös, haft en dröm om att.... sen kom jag på att vem som helst kunde lyssna så hon avslutade tanken

Jag hörde vad hon tänkte och gissade på att hon drömde omohon och Murtagh gifte sig. Jag kom på en möjlighet. Hon kunde vara kär i honom det kunde vara så.

Jag gick tillbaka till de andra och sa
-Vart är Sayn?
-Han och Törne leker ta, Sa Eragon Jag tittade upp och såg Sayn flyga förbi Törne, knuffa till honom och säga:
-Du tar!
Jag skrattade och sa:
-Sayn, kom ner hit! Det går fort, sen kan ni fortsätta

Jag och Arya började fäktas. Det var en ganska jämn match men Arya var ju äldre men vi lärde oss ju av samma person. Men så vr jag n smula snabbare. Det blev allt våldsammare strid. Jag fick in en dödande träff. Den skulle ha dödat henne om vi inte hade skyddat vapnen.

-Vad är det?
-Kan du fråga Törne vad Murtagh tycker om Nasuada?
-Men det märks ju på honom, Varför undrad.... Nej! Nej nej nej! säg inte att.... sa han och skrattade.
-Nej! sa jag, men jag kände att jag blev alldeles röd -om kinderna. Okej, men säg inte till nån!
-Oj då... försent....
-SAYN! sa jag argt,SÄG ÅT TÖRNE ATT INTE SÄGA TILL NÅN!
-okej....

-Vad pratar ni om? Ropade Eragon
-Inget!

Jag stod med svärdet mot Aryas strupe och jag vann. Arya gick iväg och låtsadssurade. Jag flög ut en stund med Dimond.
- Titta där, urgaler, nej det är jättar.
- Ska vi leka med dem.
-Nej du. De är för stora.
Jag kände att han blev besviken, men jag berättade en liten historia om mina två vänner i lägret som fick honom på gott humör.

Vi gick tillbaka och tittade på när Eragon och Murtagh stred.
Murtagh vann överlägset.
-Enya, har du nån speciell,...hmm..''vän'' i ellesméra?
Det var Eragon som ställde frågan
-nej, sa jag rodnande och gick därifrån.

-Varför undrade han det? sa jag till Sayn
-Han är väl kär i dig! svarade han retfullt
-Lägg av! Han är ju käri Arya, det vet ju alla!

- Vi borde inte vara kvar på samma plats hela tiden. Vi kan bli överfallna. Arya reste sig långsamt upp.
- Hon har rätt. Skuggorna vet var vi finns.
- Vilka skuggor? frågade Eragon och Murtagh.
- De skuggor vi blev överfallna av.
- Blev ni överfallna?

Arya nickar
-Okej, då går vi och packar då, Säger jag
Murtagh reser sig också upp och säger
-Jag går bort till Törne, jag måste prata med Nasuada.
Han går bort, och jag smyger efter.
-Nasuada! hej, hur mår du?
-Bra, men Murtagh, var är du?
-Jag är med Eragon och de nya ryttarna.
-Har det kommit några nya ryttare?
-Ja, två alver, Aryana och Enya