World War 2 (Privat rollspel)

"Säg inte så, då vet man knappt ordet av innan de kommer och hämtar oss också." Det är menat och låter som ett skämt, men Joseph måste medge att det kan hända.

Alex suckar.

"Aja, man kan ju säga att vi är mogna för det." Joseph tittar uppåt och ser två fötter försvinna ut hans synfält, vem det var har han nog en gissning på. Men varför skulle Aily stå där?

"Mm... Undrare om det är bättre att gå ut i krig än att gå hemma och vänta!"

"Tror att det är lite värre i krig om ens pappa är med, då går man runt och oroar sig mitt i slagfältet." Svarar Joseph betänksamt.

"Du har nog rätt!"

"Verkligen? Yes!" Utropar Joseph med ett stort leende.

Alex försöker att inte börja skratta.

"Eyy, jag menar det ju." Säger Joseph som svar på Alex nuvarande min.

Det blir för mycket och Alex börjar skratta.